Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Boken: Guldägg & beska droppar (Sören Blanking)

Sören Blanking har skrivit boken Guldägg & beska droppar (Fischer & Co, 1996). Jag hittade den på Stadsbiblioteket igår eftermiddag. Nu är den utläst. Jag känner mig knockad efter att ha sträckläst den; ändå kunde jag inte lägga den ifrån mig. Det är ett gott betyg. Och det förtjänar den här boken.

Ett livslångt samarbete
När Sören Blanking var 26 år slutade han som journalist och bestämde sig för att börja skriva reklam. Han fick jobb på Svenska Telegrambyrån i Stockholm, men insåg snart att ”den enda reklam av värde som skapades i Sverige, gjordes av Svenska Telegrambyrån i Malmö”. Blanking bad om förflyttning, och började 1964 på Malmö-kontoret. Tillsammans med art directorn Allan Jungbeck – som skulle komma att bli hans ständige vapendragare – skrev han som första jobb en platsannons för Emmaboda Glasverk. ”Inte kunde vi ana att det här jobbet, en ‘sketen platsannons’, skulle bli inledningen till ett livslångt samarbete och lika lång vänskap.”

Byggde efter eget huvud
Åren som följde steg Sören Blanking i graderna på Svenska Telegrambyrån; snart var han kreativ chef. Men han var otålig. Han trodde på en kreativ revolution, fick inget gehör och ville ”bygga efter eget huvud”. 1969 startade han sin egen reklambyrå i Malmö. Sören Blanking fortsatte att arbeta med Emmaboda Glasverk, och skrev flera kampanjer som gått till reklamhistorien. Bland kunderna hittar du Savoy (restaurang), Trelleborg (däck), Addo (skrivmaskiner), Alfa-Laval (värmeväxlare), Philips och Nationalencyklopedin.

Texter som saknar överord
Sören Blanking har ett personligt och avslappnat tilltal i sina annonstexter. Han skriver ärligt och uppriktigt och inte sällan med människor i centrum. I den utmärkta boken Reklam – den goda kraften lyfter författaren Lars Arvid Boisen fram tonläget i Emmaboda-kampanjen.

”Den saknade överord. Detta var en av de första gångerna som människor i vårt land kunde läsa rätt upp och ner ‘som det var’ i en annons. Åtminstone var det den känsla man fick. Detta ledde till en ny tro på reklamen. Vilket ledde till att reklamen tillmättes en ökad betydelse. Vilket ledde till att många andra reklammän inspirerades att gå i Blankings fotspår.”

Aldrig fuskat – alltid tvivlat
Men Sören Blanking visar tydligt i sina memoarer att han vägrar vara märkvärdig.
”Jag är ingen guru och vill inte vara någon. Jag har alltid tvivlat på att det jag gör är bra och jag har alltid tvivlat på att det jag gör är meningsfullt. Men jag har aldrig fuskat i det jag gör, under hela mitt yrkesliv har texten för en enspaltare varit lika viktig som texten på en helsida. Det är sådana tröster man tvingas söka sig till när man ställer till med självräfst.”

Det mesta är kvar att göra
Och trots att det-var-bättre-förr-flaggan är uppe (”från slutet från 60-talet och ett drygt decennium framöver, då skapades reklam med idé och innehåll”) ger Blanking hopp inför framtiden:
”Allting bra återstår att göra. Fanns inte den inställningen skulle det vara meningslöst att vara ung och det skulle vara meningslöst att vara ung i reklambranschen.”

***

Tyvärr har boken utgått ur sortimentet hos AdLibris, Bokus och Internetbokhandeln. Hos grossist och förlag är titeln slutsåld. Bra då att det finns bibliotek. Men man vill ju gärna ha ett eget exemplar hemma i bokhyllan.

Kommentera