Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Ord som dyker upp: fiffa, frankofil och jinxa

Det var längesen sist, men nu är det dags på nytt. Ord som dyker upp är tillbaka.

Fiffa
Jag är på femdagarsemester i huvudstaden, och på pendeltåget in läser jag Metro. En rubrik uppmanar mig att "fiffa till dig…". Jag tror jag förstår vad som menas, och det visar sig vara rätt. Ordet fiffa är såklart bästa kompis med ordet piffa. Alltså piffa som i "jag ska bara piffa till mig lite inför kvällen" (fixa till frisyren, bättra på sminket och toppa med parfym). Men fiffa låter snäppet busigare än piffa (säkert eftersom ordet umgås i samma gäng som ordet fiffig), och känns en aning ungdomligare. Och än så länge betydligt mindre populärt.

Frankofil
Jag läste på stilguiden Manolo om ett företag som "förser världens frankofiler med stilrena och enkla kläder". Nog hade jag hört ordet förut, men inte riktigt begripit vad det innebar. Nu vet jag. En frankofil är en som inte själv är fransk, men trots det är djupt intresserad och fascinerad av den franska kulturen och det franska språket. Fil- kan vara både prefix och suffix, men uttrycker i båda fallen "kärlek till eller intresse för något". Filosof (älskare av vishet) och nasofil (person som tänder på näsor!) är två exempel. Den som däremot föraktar – eller rent av hatar – det franska kan titulera sig frankofob. I samma stil kan man vara anglofil (intresserad av den engelska kulturen), tyskofil eller rent av svenskofil. Det verkar inte finnas någon hejd på böjelserna.

Jinxa
En klasskamrat bloggade om en viktig morgondag, men var rädd att jinxa om hon berättade för mycket. Verbet jinxa betyder något i stil med "dra otur över något", och kommer av engelskan jinx (som betyder förbannelse).

Läs också
Ord som dyker upp: stönigt, flåsigt, suckigt (och ännu fler)
Uttryck som fastnar: bära sand till öknen, stå i sirap och köra runt på fälgen
Ord som dyker upp: tradigt, fluktuera, krumbukter

Ord som dyker upp: tidningsanka och papperstiger (och ett nytt ord?)

Ord som dyker upp: kungstanke, soignerad och ojoj-upplevelse

Ord som dyker upp: småttigt, pliktstopp, halvkompetent

Lärde du dig någonting nytt?



7 svar till “Ord som dyker upp: fiffa, frankofil och jinxa”

  1. petter skriver:

    Jag är lite sugen på att höra vad du tycker om svengelska uttryck som just ”jinxa”. För eller emot? Mittemellan? Själv försöker jag i möjligaste mån undvika dem. Vidare skriver jag webb snarare än web, mejl i stället för mail och så vidare.

  2. Mattias skriver:

    Svar: jag är själv väldigt fäst vid det svenska språket, och försöker därför använda ett svenskt ord när ett sådant finns att tillgå. I grund och botten är det givetvis svårt att tala om ord som helt och fullt svenska, men jag tror du förstår hur jag menar. I fråga om stavning röstar jag på webb och mejl framför web och mail. Och i fallet jinxa skulle jag nog inte tänka mig att använda ordet för eget bruk. Anledningen till att jag tog upp det är att det faktiskt är ett ord som används, och det därför kunde vara intressant att veta vad det betyder.

  3. Stefan skriver:

    @Petter: Är det nått som är svengelska så är det väl ”webb”? Ska man nu vara korrekt borde man väl säga nät på svenska? (eller t.o.m. väv).
    VärldsVidaVäven :-)
    Själv skriver jag nog oftast web, mejl/e-post och har nog använt jinxa vid något tillfälle.

  4. petter skriver:

    Stefan: Ja, alltså, ”webb” är för mig en förkortning av ”webbsida” – ett ord som i dag finns med i SAOL och Norstedts ordbok. Därför anser jag att ordet nu för tiden är svenskt och inte svengelskt. (Om vi ska börja kika på var ord egentligen härstammar ifrån får vi inte många ”svenska” ord kvar (som Mattias nämnde). Därför gör jag det enkelt för mig.) Men det är förstås bara min tolkning.
    Jinxa finns inte med i SAOL och därmed anser jag att det är svengelska man slänger sig med när man försvenskar ordet – ”att jinxa”.
    Förresten känns det som att webb(sida) är allmänt vedertaget i dag medan jinxa känns nytt. Och det är ju ett annat sätt att tolka om ett ord är så kallat ”svenskt”.
    Egentligen handlar det om att jag alltid eftersträvar att vara konsekvent. Skriver jag web med ett b skriver jag aldrig mejl. För mig är web engelska och mejl svenska. Och jag försöker då istället hålla mig till ett språk. Och då föredrar jag svenska ord framför engelska eftersom jag oftast skriver svenska texter.
    Blev min ståndpunkt tydligare?

  5. E. Gustaio skriver:

    Frankofil och hela frankogrejen har använts sedan romarriket delades i två och östromarna började kalla alla väst om sig själva för franker. Frankofil används ofta, i den högra litteraturen…, för någon som är av utomeuropeisk börd med tydliga pro-europeiska preferenser. Turkiet ter sig gott exempel på en frankofil stat etc. etc.

  6. m skriver:

    Hej! Jag är jättesen, flera månader faktiskt ser jag vad gäller denna diskussion, men jag blev fascinerad av dina underrubriker om ”Ord som dyker upp”. Jag är nämligen en av oss som direkt sväljer nya ord och gör dem till mina egna istället för att filosofera över dem. Är även gladeligen anglicist. I kväll fick jag dock en tanke om ett av mina favoritord: jinxa, varför jag googlade och hamnade här. Har ”googlade” hamnat i SAOB än? I alla fall. Detta för att jag inte funnit något svenskt ord som betyder det jag menar med detta ord – att genom att tala för mycket om något bra få det motsatta att hända. ”Förbanna” funkar inte, det är för starkt. Och det här besläktade beteendet, populärt bland exempelvis hockeykillar som tar på sig en skridsko före den andra inför match, stämmer inte heller. Det är en annan typ av vidskepelse.

    Skulle inte jinxa kunna vara ett användbart ord, sådär svenskifierat som det ändå är nu med jinxa, jinxade och jinxat? Jag och alla jag känner förstår. Vad krävs för att fler ska förstå eller tycka att det är ett ord?

    I övrigt ska jag säga att jag älskar språk, men jag gör det på känsla, i motsats till genom regler. Men det har fungerat så i hela mitt liv, och nu arbetar jag med ord så jag föreställer mig att jag inte är helt förlorad.

    Vi får se om det alls kommer svar på detta så här nästan ett halvår senare. Annars, HARE BRA, KANIN BÄTTRE (ha ha ha jag är Arne Hegerfors) (gud vad skämmigt).

  7. Helena skriver:

    Javisst, jinxa har jag använt mycket men slutade efter att ingen förstod vad jag menade. Är dock lite kär i ordet fortfarande.

Kommentera