Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Gorillan och relevansen – del 2

(för att förstå ett jota av det här behöver du ha läst Gorillan och relevansen)

Jag skulle kunna välja att inte förstå, att vara gubben mot strömmen. Men det ger inte mycket. Istället väljer jag att försöka förstå varför relevansen inte behövs. Det är intressant att följa diskussionen, och jag tror vi är många (alla?) som kan lära oss någonting viktigt av den. I allra bästa fall kan den föra vår dagliga gärning ett par steg framåt.

Är relevansen relevant?
Uppenbarligen inte alltid (rätt eller fel). Däremot är relevansen relativ. Med andra ord: Det beror på när saker och ting hör till saken eller inte. Det förklarar Per Öhlin, Fuck logic-författare och kommunikationsstrateg, på djuplodande bloggen Mine goes to eleven. ”Idéer kan vara relevanta på olika plan”, skriver han. De [idéerna] kan vara relevanta i förhållande till: 1) produktens egenskaper, 2) produktens kategori och 3) känslor kring produkten eller varumärket. I sammanhanget spelar sammanhanget en avgörande roll: allt beror på vem som sänder och vem som tar emot budskapet, och var och när det sker, menar Öhlin.

Tre till
Är du med? Bra. Häng kvar. ”För att veta vad som är relevant måste man förstå hur varumärket är uppbyggt”, fortsätter Per Öhlin. Och förklarar att varumärken har tre dimensioner:
1) den konkreta dimensionen som ger oss produktionens funktionella, ytliga och mätbara egenskaper
2) den emotionella dimensionen som ger oss upplevelsen och innebörden av varumärket
3) den kontextuella dimensionen som ger oss varumärket i ett större sammanhang, och förklarar dess ursprung, kultur och sammanhållande kraft

Nå?
Okej, nu är vi med på både relevansplaner och varumärkesdimensioner. Är då reklamfilmen med Cadbury-gorillan relevant eller inte? ”Nja”, svarar Per Öhlin. ”Det beror helt på vilken [varumärkes]nivå man bedömer den på.” I den konkreta dimensionen? Nej – filmen har ingenting med choklad att göra. I den emotionella dimensionen? Ja – folk långt utanför reklambranschen tycker den är kul och lite galen. Och i den kontextuella dimensionen? Ja – om den skapar sann betydelse för både märket och konsumenten och för dem närmare varandra. I det här fallet kan idén vara: ”ta inte saker och ting för allvarligt”. Per Öhlin ger med andra ord tummen upp efter att ha gjort relevanscheck på Cadbury-filmen.

Medhåll
Och många i debatten håller med honom. ”Det finns inte ett enda rationellt argument till varför jag borde välja Cadburys choklad framför någon annan choklad. Men det den här filmen gör istället är att fylla varumärket med en glad och positiv känsla”, menar Hanna Björk, copywriter på Åkestam Holst. Och Fredric Alqvist, copywriter, menar att ”den traditionella relevansen håller på att tänjas, inte urvattnas” och uppmanar: ”slappna av och var lite mindre teoretisk”. Kanske har han – och Hanna – rätt. Lika rätt som Eric Lindesvärd, copywriter på Röjning, när han skriver: ”Dogmer ska man passa sig för. Eviga sanningar är aldrig eviga.”

Ännu inte
Jag försöker förstå. Ändå är jag inte helt övertygad om gorillans storhet. Jag hoppas och tror på kreativa idéer som öppnar famnen och engagerar konsumenten. Men jag tror också på relevans. Gör du?

Läs också
Sorterade och osorterade tankar och åsikter: Cadbury Gorilla strikes back
Brand Republic: In search of the new creative idea
Åkestam Holst: Jag vet att både jag och andra sagt att det inte skulle bli mer om Gorillan och ändå kommer här ett inlägg till, men det blir det sista. På hedersord.
Åkestam Holst: Varför äter inte apan choklad?
Åkestam Holst: Apan, nätet och relevansen

***

Ytterligare reaktioner
"Den säljer mjölkchoklad, hur "relevant" måste den vara. De som överanalyserar den har inte fattat grejen…"
Jonas "Silverfisken" Peterson vägrar analysera reklamfilmen på Ett liv i exil.

Ett liv i exil: Apan. Igen.
Reklamfeber: Gorillan och relevansen
As good as it gets: Apanalys – nu med döda poeter
New Materia: Alla känner apan



44 svar till “Gorillan och relevansen – del 2”

  1. Eric Lindesvärd skriver:

    Det är möjligt.

    Men enligt dem som jobbar med reklammätningar på Synovate/Temo så är det bara en enda konsumentfråga som besvarar om reklamen är relevant eller inte:

    Vänder sig reklamen till mig?

    Jag tycker också att det bör nämnas att relevans enbart är en av flera parametrar som används för att bedöma reklamkommunikationens kvalitet.

    Vilket faktiskt väcker en ny fråga som jag inte tänkt på tidigare. Använder juryer i reklamtävlingar och institut för reklammätningar samma bedömningskriterier?

    (Jag tänker nu på kvalitativa mätningar förstås, inga såna där kvantitativa, för dom säger inget om kommunikationens innehåll och kvalitet.)

    Om inte, borde det inte vara så?

  2. Per T skriver:

    Är inte "Vänder sig reklamen till mig" verkligen en bra definition av relevans?

    Den diskussion som pågår här rör snarare "Har reklamen med varan eller varumärket att göra?".

    Din definition handlar väl mer om utformningen, dvs "är kommunikationen sydd efter rätt mönster?". Eller snackar jag bara skit?

  3. gustaf skriver:

    relevansen är allt. gorillafilmen är kul och skön på alla sätt men för mig knyter den inte på något som helst sätt an till chokladen. jag fattar inte hur det hänger ihop. jag kanske är tråkig nu. men jag tror att i det dagliga arbetet på reklambyrån försöker alla hitta vad som är unikt, eller speciellt eller särskiljande med en viss produkt eller tjänst eller företag. gör man då en gorillafilm blir ju bara reklamen en lösryckt kul grej, en lösnäsa. vad blir nästa steg? avsändaren är ju utbytbar, filmen skulle kunna vara för vad som helst. det är väl också det väldigt många vanliga konsumenter frågar sig varje dag och det som jag som reklamare ofta får höra. "du som jobbar med reklam kanske kan förklara…" många uppfattar reklamfilmer på tv som roliga men kommer väldigt sällan ihåg avsändaren. leon nordin sa någon gång att vilken jävel som helst kan skapa uppmärksamhet. en one-shot kan nog vilken apa som helst skapa. men att göra något långsiktigt, MED relevans. det tror i alla fall jag är utmaningen.

  4. Eric Lindesvärd skriver:

    Nja, skit, nae det tycker jag väl inte. (Jag är dock inte riktigt säker på hur jag ska tolka din första mening.)

    Men jag håller med dig. Relevansbegreppet (i reklamsammanhang) är en aning missförstått. Inte minst på Åkestam Holsts hemsida, vilket är en smula överraskande. Relevans handlar inte om koppling mellan idélösning och produkt, eller att produkten måste användas i reklamen, utan om huruvida mottagaren känner sig träffad eller inte. Reklamen har relevans om mottagaren själv kan svara ja på frågan: Vänder sig reklamen till mig?

    Jag håller däremot inte alls med dig om att jag skulle förespråka nån slags mall för relevant reklam. Aldrig i livet. Det vore hemskt.

  5. Eric Lindesvärd skriver:

    Gustaf: Det sägs också att riktigt bra reklam ofta delar människors åsikter i två tydliga motpoler. Antingen älskar man den eller så fattar man absolut ingenting. Det verkar vara så med apan.

    Angående vad du säger om produktegenskaper. Ditt resonemang funkar om du jobbar på en B2B-byrå eller med så kallade högintresseprodukter, typ bilar eller kylskåp. Men ju mer du jobbar med snabbrörligt så kommer du att upptäcka att kundfördelarna inte längre finns i produkten, utan i konsumentinsikten. Att göra reklam för en chokladbit är faktiskt det svåraste du nånsin kan ge dig på.

    Jag jobbar delvis med snabbrörligt, men något så svårt som "chocolate bars" har jag aldrig kommit i närheten av.

  6. Finns det inget i produkten som är unik, så får man skapa den. Det är inte krångligare än så.

    Vad Leon Nordin beträffar, tror jag han menar att kommunikationen ska upplevas som sann på djupet, vilket inte utesluter att man kan addera nya lager till produkten.

    Om folk tycker det vänder sig till dem (jag håller med, det är en bra formulering), uppskattar det och känner att det är sant och det finns en ärlig avsikt bakom är det ofta bra kommunikation.

  7. lord Fredruk skriver:

    Jag håller inte riktigt med dig Eric angående B2B. Jag jobbar främst med snabbrörligt och min erfarenhet är att relevansen är ännu viktigare där. Öl är för övrigt förbannat svårt att jobba med.

    Det enda vi verkar komma fram till här är att skillnaden ligger i hur vi definierar vad som är relevant och inte.

  8. Eric Lindesvärd skriver:

    Per: Exakt, men jag skulle vilja göra det lilla tillägget …så får man skapa den med hjälp av en konsumentinsikt. Det är när konsumentinsikt saknas som det blir lösnäsor. Håller du med?

    Jag är övertygad om att Fallons planners (plannrar?) har funnit en konsumentinsikt, som de sen har formulerat i en kreativ brief, som sen blivit en apa. Jag sätter min skivsamling på det.

  9. Eric Lindesvärd skriver:

    Fredruk: Jamen vänta nu. Jag har aldrig sagt att relevans skulle vara viktigare eller oviktigare i någon slags reklam. Utan relevans funkar ingen reklam. Det jag menade var att vi som jobbar med snabbrörligt inte kan leta i produkten, utan vi måste finna bränsle till våra idéer i annat. T ex användningssituationen eller ännu hellre i människors vardag. Jag tycker Kyckling på fredag-konceptet är ett bra exempel.

    Jobbar du med en planner?

  10. Anonym skriver:

    Läste just en av länkarna ovan till Åkestam & Holst som jag sympatiserar mycket med (läs även kommentarerna, särskilt Leons):

    http://fabriken.akestamholst.se/akestamholst/2007/10/jag-vet-att-bde.html

  11. Anonym skriver:

    Ro hit med skivsamlingen Eric.

    Jag tror faktiskt inte att ALLA Fallons plannerinsikter har lett till en apa (om du med apa menar bra reklam). Jag tycker att Fallon har tillhört en av världens bästa byråer under lång tid, men de har gjort mycket skit också.

    (Återigen, läs länken till Åkestam & Holst ovan som förklarar hur det hela ligger till på enkelt sätt.)

    Du kan behålla dansbandsmusiken, men resten tar jag gärna.

  12. Eric Lindesvärd skriver:

    Jag håller med om att det är bra höjd på resonemangen. Tyvärr måste jag nog konstatera att begreppet relevans, som mätbar storhet i reklamsammanhang, även där är en smula missförstått. (Vi pratar ju professionell bedömning av reklam och inte enbart personliga åsikter.)

    Relevans handlar inte om upplevelse av produkten, utan om upplevelse av reklamen. Alltså, när det gäller att bedöma reklamens kvalitet, och det är ju det vi försöker göra.

  13. Eric Lindesvärd skriver:

    Haha, inte mycket dansband här.

    Näe, men så lätt går det inte. Jag menar faktiskt Cadburyfilmen.

    Jag träffade faktiskt en copywriter från Fallon London på senaste nyårsmiddagen. Nu börjar det bli läge att höra av sig och fråga.

  14. lord Fredruk skriver:

    Eric: Klart att det är svårare när man jobbar med generiska produkter. Men vad ingen här verkar ha greppat är att jag är av uppfattningen att relevans även kan skapas på falsk väg. Ditt kycklingexempel är lysande. Fredag har inte ett skit med varken kyckling eller Kronfågel att göra. Men om man är konsekvent och kommunicerar på rätt sätt kan man helt enkelt lägga beslag på den dagen, vilket också gjordes.

    Jag vill veta hur apan passar in i ett större sammanhang och vad Fallon gjorde innan och vad som kommer nu efter. Jag misstänker att på minst ett av de ställena finns ett tomrum.

    Är inte apfilmen en ovanligt lyckad one shot?

    Med ölkunderna jobbar vi med planners, ja. Vissa andra uppdrag också.

  15. Eric Lindesvärd skriver:

    Fredruk: Jovisst, är den lyckad. Och visst kan det bli problem med uppföljningen, men det är det troligen värt. Hela grejen påminner om läskedrycken Tango:s kampanj "You know when you/ve been tangoed", om nu någon minns den. Den ligger säkert på YouTube. En enorm succé, men om jag minns rätt fick byrån problem med att förnya konceptet. Men som sagt, det gör väl egentligen inte så mycket.

    Men vad säger dina planners om konsumentinsikter då? Jagar dom några?

  16. Anjo skriver:

    Tangokampanjen var underbar, jag älskade de filmerna. Får söka upp dem tror jag.

  17. Fan vad du är envis, Fredruk. Det här med »falska vägar« går jag inte på. Allt är sant om det betyder något för konsumenten. Betyder det något utöver det vanliga bruset, ja då är det relevant. Att äta kyckling på fredag var nog relevant för många eftersom det gjorde det lite enklare för den genomsnittlige konsumenten.

    Beträffande apan, antar jag att resonemanget gått så här:

    Tuff konkurrens. Inga substantiella fördelar. Choklad får folk att må bra (faktiskt vetenskapligt bevisat). Låt oss få folk att må bra som fan och hoppas på att dom snackar med varandra om det. Hm… vad händer om vi sätter en musikalist gorilla framför ett trumset? Fuck it, let's try it!

  18. Eric, naturligtvis pratar vi om professionella bedömningar av reklamen och inte bara personliga åsikter. Samtidigt måste vi vara medvetna om att allt inte går att räkna sig fram till och lista ut med hjälp av undersökning, hur vetenskapliga och professionella de än framställer sig. Mycket måste gå på instinkt, för den arbetar många gånger i motsatt riktning än reduktionistiska mätmetoder.

    I fallet med Cadbury's så misstänker jag att man bara konstaterat det mest fundamentala (se ovan). Gorillan är inte resultatet av nyskapande konsumentinsikter, utan av ett plöstligt infall av någon. Titta på uppföljaren så inser man hur stor skillnaden kan vara mellan en fullträff och bom.

    http://www.youtube.com/watch?v=E7gJrs1jiZM

  19. Fredo skriver:

    Vad en del verkar ha missat är pay offen: "A glass and a half full of joy." Känns inte snacket om icke relevans (ur ett traditionellt perspektiv) helt plötsligt onödigt?

    Open your mind, ladies and gentlemen.

  20. lord Fredruk skriver:

    Ett och ett halvt glas fullt med skoj?

    Vill du förklara för mig som intet förstår, Fredo?

  21. Fredo skriver:

    You wish 😉

  22. Eric Lindesvärd skriver:

    Per: Jag vill absolut inte säga att reklammätningar skulle vara lösningen på alla problem. Verkligen inte. Jag håller helt med om att instinkt och intuition är våra främsta arbetsredskap. Det hela började med, som jag upplevde det, ett missförstånd om vad begreppet relevans mäter för någonting.

    Fast jag är näst intill bensäker på att filmerna (även den senare) bygger på en konsumentinsikt. Minns Maltesers-briefen. Konsumentinsikten då var att folk gillade att leka med chokladkulorna. Konsumentinsikten för Cadburys behöver inte vara ny iofs, de kan ju lika gärna ha revitaliserat märket med en bra film. Men nog är det någon slags konsumentinsikt i botten, det tror jag. Cadburys ingår ju i en multis. Jag har jobbat både med Unilever och Procter och dom öppnar inte ens dörren till byrån förrän insikten är på bordet.

    Men det är klart jag kan ha fel. Det hela kan vara ett fall av reversed engineering, dvs briefen görs sist. Skulle dock göra mig överraskad.

  23. Eric Lindesvärd skriver:

    Fredo: Märkligt. Precis vad min planner här sa till mig: "Det står joy sist i payoffen. Där har du relevansen."

    Det är faktiskt ingen annan än du (och min planner) som har satt fingret på den grejen. Hanna var på det, men inte med samma precision, dock med ett bra resonemang.

    Om ni nu får medhåll.

  24. Fredo skriver:

    Eric: Visst är det tokigt? Och jag är nästan säker på att minst en person inte kommer att hålla med.

  25. Eric, jag tror du har rätt. Det är klart att de har något att bottna i. Men jag tror inte att det handlar om någon hjärnforskning direkt. »Det finns inget att säga. Gör något kul som rimmar väl med märket!« Ungefär så tror jag det äär sagt.

    Sen det där med Joy: finns den med i alla filmer. Jag kan inte komma ihåg att jag sett den. Om ingen ser den så undrar jag om den kan göra filmen mer relevant för det.

  26. Eric Lindesvärd skriver:

    Det är troligen mycket okomplicerat. Egentligen ska ju alla kreativa briefer vara okomplicerade. Ty däri ligger sprängkraft.

    Insikten kan vara något i stil med: Människor köper inte godis för att det är gott i samma usträckning som tidigare, utan snarare för att unna sig en belöning. Behovet av mikrobelöningar kommer att öka stort i framtiden. Vår chokladbit ska vara ett "three minute entertaintment break".

    Det är här jag menar att relevansen kommer in. Om insikten/kreativa briefen ser ut så — då är idén hur relevant som helst.

    Briefen kunde ju pekat åt ett annat håll.

    Minns igen, briefen/insikten till den framgångsrika Got Milk-kampanjen. Insikten var att man köper inte mjölk för att man är sugen på mjölk, utan för att det gamla paketet är slut.

    Alltså ville man uppmana folk att kolla om de har mjölk hemma, snarare än att uppmana folk att köpa mer mjölk, eller att berätta hur nyttig mjölk är.

    Det kallar jag konsumentinsikt.

  27. tevel skriver:

    Per Robert Öhlin: När släpper du boken "Fuck relevance"?

  28. Anonym skriver:

    Relevansen er så kallade "gorilla film"-debatt är inte gorillan i sig utan musiken och dess text. Gorillan och trummorna är bara där för att krydda till det hela.

    "I've been waiting for this moment all my life…"

    Längtan att få den där kakan – längtan att få slå på dom där trummorna – längtan att whatever…

    I själva verket skulle man kunna ta bort gorillan med trummorna å bara ha kakan och låten för att göra det "enklare" att förstå. Men reklam får ju inte vara för enkel, så därför lägger man till nåt som förvirrar/tar uppmärksamhet från det "enkla".

    Do the test @ http://www.dothetest.co.uk/

    Tänk och jämför.

  29. Fredo skriver:

    The moonwalking bear är underbar. Och vad underbar den här diskussionen är. Jag tycker att det bevisar hur bra filmen egentligen är. Jag menar, de flesta har ju konstruktiva förslag på hur relevansen kan tolkas. Kreativiteten flödar.

  30. Magnus skriver:

    Att Cadbury har "a cup and a half full of milk" i sin choklad är med vedertaget i Storbritannien. Därmed får copyn "a cup and a half of joy" en helt annan relevans. Gorillan och uppföljaren airport trucks visar glädje. Samma glädje du ska förknippa med choklad och Cadbury. Så sluta diskutera relevansen. Gorillan gör sitt jobb. Den säljer. Så kan ni kommer med hur många formler ni vill. Ni har inget Grand Prix.

  31. Tevel, först ska jag skriva »Fuck ignorance!«

  32. Hallå där, du som skrev om »dothetest‹. Du har just bevisat precis raka motsatsen till det du skriver. Jag har skrivit om den här forskningen i min blogg:

    http://www.minegoestoeleven.com/2008/01/21/vad-gorillan-kan-lara-dig-om-kommunikation/

    Den visar att ju fler sasker du stoppar in som kan distrahera, desto sämre blir resultatet. Sen är det nog överlag så att vi tolkar bilder i reklamfilmer som mer viktiga än låttexter.

  33. Mattias skriver:

    Jag håller med Fredo: den här diskussionen är underbar – och garanterat viktig.

    Magnus: Varför ska vi sluta diskutera? Och vaddå "Ni har inget Grand Prix" – vad menar du? Och framför allt: varför en sådan bergsäker och dräpande attityd?

  34. Eric Lindesvärd skriver:

    Magnus: Du säljer inte särskilt bra.

  35. Anjo skriver:

    Sant, Magnus – men, jag har soul…

  36. Magnus skriver:

    Det jag menar är att jag tycker att diskussionen om relevansen förs på fel sätt. Då det verkar som om många har missat det faktum att den har en relevans. En relevans Cadbury har kommunicerat under flera år. Tidigare har de försökt säga att du ska känna glädje när du äter Cadbury. Har de nu, med all rätt, istället visat vad du ska känna. Gorillan visar ingenting annat än sann glädje. Och du tittar på den om och om igen. Och när den "vanliga människan" har diskuterat den har den inte varit i negativ ordalag. Sen att inte alla kommer ihåg avsändaren är väl alltid en risk?

    Sen att man som svensk inte har den inprogrammerade känslan för Cadbury kan man tyvärr inte göra mkt åt.

    Sen är min åsikt, att om en kreatörs magkänsla för gorillan ur ett rent kommunikativt inte är bra. Då vet jag faktiskt inte vad.

    Jag har sedan jag såg den första gången haft den som en stark kandidat till ett Grand Prix.

  37. Eric Lindesvärd skriver:

    Jo, du har rätt i mycket vad du säger, tycker jag.

    Men jag har aldrig ifrågasatt om apan är bra. Eller om man gillar den med magen eller vilken anna kroppsdel som helst. (Många verkar förväxla "liking" med relevans.)

    Det jag ifrågasatte var på det sättet många verkade prata om relevans. Enligt min åsikt: Relevansen är inte alls kopplad till produkten eller varumärket. Utan till briefen där det står vad teamet vill att mottagaren ska veta, tycka och känna.

    Det kanske är akademiskt, men det betyder i så fall inte att det är mindre sant.

    Reklambranschen kritiseras ibland för att vara flummig. Det har direkt att göra med vår oförmåga att förklara samband. Ju bättre vi är på att beskriva exempelvis relevans, desto mer originell reklam kan vi göra.

    Och tycker iaf jag är ett steg i rätt riktning.

  38. Magnus skriver:

    Absolut. Jag håller med dig. Om vi nu ska diskutera reklam i allmänhet som kanske mer lever på någon kreatörs vilda idé än vad som faktiskt gör produkten rättvisa.

    Men här är det som sagt choklad det görs reklam för. Och då kan man antingen visa det genom känsla eller smak. Och i fallet med gorillan så körde man antingen på ren och skär magkänsla eller mästerlig planning. Oavsett. Det fungerade.

    Och det är väl det som krävs för att reklambranschen då och då ska kunna slänga ut sig originella men även fungerade idéer.

    Och då anser jag att man inte behöver förklara svart på vitt.

  39. Eric Lindesvärd skriver:

    Jag tror insikten/briefen bygger på mikrobelöningar. Och sen har kreatörerna gjort en originell och kreativ lösning. Fullt i klass med Lotto-Åke.

    Det fungerade, definitivt vad gäller kommunikationen.

  40. Silverfisken skriver:

    Då jag citeras i inlägget känner jag mig tvungen att svara. Det handlar om choklad. Eftersom jag faktiskt har vunnit ett grand prix för just choklad är jag ganska säker på att det handlar om just belöning, precis som Erik säger.

    Ett par rutor Cadbury är en flykt från vardagen, ett par minuters vardagsnjutning. Alla har vi väl sett exakt samma brief för en rad produkter. Apan är just det – ett par minuters vardagsnjutning, utan pekpinnar och söndertuggade argument för varför du ska äta just den här produkten. Tänk inte för mycket, titta ett par minuter och njut. Precis som med chokladen. Därför är apan relevant. Därför är apan briljant.

  41. Mattias skriver:

    Silverfisken: Kanske har du rätt. Kopplingen mellan produkten och gorillan verkar vara vardagsflykten, den korta stunden av njutning/underhållning. För visst bör man sälja choklad med känslor. Men efter långa, roliga och svängiga diskussioner här och i andra forum kan vi konstatera att relevansen är relativ. Och att vi lär få se – och göra – mer av den här kreativa varan framöver. Därför tycker jag att diskussionen är viktig (hoppas den fortsätter). Men överdriven tvärsäkerhet skrämmer mig alltid – i livet och i reklamdiskussioner. Och jag tror det är viktigt att komma ihåg vad Per Öhlin sa redan inledningsvis: ”det inte är så smart att tro att man alltid kan göra såhär med alla produkter”. Reklam får aldrig (bara) bli lattjo-pattjo.

  42. Eric Lindesvärd skriver:

    Kanske är diskussionen över. Men bara för att belysa hur en typisk "multis" som Cadbury bedömer reklam och kampanjidéer så kommer ett exempel här. Exemplet är hämtat från Unilever. Där har strukturen fått det pedagogiska namnet ABCDE.

    A = Attention

    (Will it get attention?)

    B = Branding

    (Does it fit the brand/s core values?)

    C = Communication

    (Does it communicate our core message convincingly?)

    D = Delivery

    (Does it deliver the message through the most appropriate touch-points?)

    E = Effectiveness

    (Does the idea meet the objectives and drive talkability?)

    Här är några frågor som kan hjälpa en person att göra bedömning enligt ovan.

    A — Can I hear you, and do I want to?

    B — What was your name?

    C — What are you telling me?

    D — Are you reaching me at the right time and place?

    E — Will you persuade we to change what I think and use and buy? Didn/t someone mention you already?

    Att Cadbury gav tummen upp vet vi ju. Jag tycker personligen att den är starkast på A, D och E.

  43. Q skriver:

    Om reklamen kräver att man har gått ut reklamskola för att förstå poängen med den så är den tydligen helt jävla off.

  44. Magnus skriver:

    Ja, det har du alldeles rätt i Q. Och du anser att Gorillan är ett urmärkt exempel på detta?

Kommentera