Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Jag har världens roligaste jobb, men…

… ibland känns det att springa in i en vägg. Missförstå mig rätt. Jag ska försöka förklara.

Jag har jobbat ett år som copywriter nu. Och fortfarande känns det allt som oftast roligt att snedda över minigolfen, passera korsningen, promenera ner i Kungsparken och ta tre trappor upp till jobbet på morgonen. Jag trivs där, och mitt första år på byrån har varit knökat med utmaningar och lärdomar. Men lika ofta som det är glädje är det vånda och kval. Eller har åtminstone varit den senaste tiden. Några kallar det för kreativ ångest, jag kallar det helst för någonting annat (ångest är ett alltför starkt och missbrukat ord). Tvivel är bättre. Det fångar känslan av att inte riktigt veta om jag räcker till med mina tankar, ord och idéer.

Tro inte att jag söker medömkan eller bekräftelse. Nä, jag vill bara förklara hur det ibland kan kännas att ha hjärnan som viktigaste arbetsredskap. Kanske har du känt likadant, och då vet du att hjärnan levererar lika ofta som den havererar. Ibland strejkar till och med förmågan att avgöra vad som är bra och vad som är briljant. För reklam är ingen vetenskap. Reklam ska kännas i hela kroppen. Och ibland känns det inte bra. Men ibland, då känns det fantastiskt. Fullständigt och fullkomligt fantastiskt. Då har jag världens roligaste jobb.

Känner du igen dig det allra minsta?



20 svar till “Jag har världens roligaste jobb, men…”

  1. Jörgen Johnsson skriver:

    Så är det ju i perioder. Men du har ju kreativa människor på byrån att bolla med dagligen. Värre för oss frilansare att hålla kreativiteten på topp.

    Hoppas "ångesten" släpper snart …

  2. Erik Pettersson skriver:

    Alla som arbetar med kreativt skapande tror jag känner igen sig i det du förmedlar med dina ord. Ibland händer det, och då är det underbart.

  3. jessie skriver:

    Apropå bra copy, den här måste bara ses: http://www.youtube.com/watch?v=lFz5jbUfJbk

  4. Karin skriver:

    Jag brukar kalla det ångest även om det är ett (kanske för) starkt ord. Men när jag ser hur min ad vankar av och an, suckar, river sig i håret. Eller när jag stirrar in i skärmen och känner att "nej, jag har glömt hur man gör, hur man tänker, hur man börjar". Då kan jag inte förkara det med et t annat ord. Men när det går över, när det släpper och idén finns nedklottrad på en liten lapp. Då är det underbart.

  5. gustaf skriver:

    "tänkt om någon kommer på att jag inte kan någonting" är nog en tanke och känsla de allra flesta i vår bransch känt, eller känner… att man inte heller är bättre än sitt senaste jobb är nog också en välkänd sanning. men kreativiteten går ju att jobba med, värre är det med kassa chefer och dåliga arbetsplatser. det gör nog att fler har ont i magen än själva prestationsångesten.

  6. The Jennie skriver:

    Så lustigt, satt precis igår och diskuterade den "kreativa ångesten" eller "tvivlet" och förundrades över min egen ständigt hårfina gräns mellan ångest och eufori som kantar varje text jag jobbar med. Hur kan något så älskvärt ibland kännas så dräpande tungt? Samtidigt tror jag att det kreativa kvalet ofta är den faktor (bland andra) som kreerar de mest fantastiska verk!

  7. Anjo skriver:

    Absolut. Ibland sitter bara materialet inte där. Du vrider och vänder på texterna och kör in i väggen.

    Lyckligtvis händer det väldigt sällan och som jag ser det handlar det om erfarenhet, åtminstone för mig. Jag vet att jag kan ännu mer än när jag var färsk och det bidrar verkligen till att hålla kriser borta.

    Jag prövade förresten, lite utanför ämnet, men ändå, att skapa samma dag som jag plockade bort en visdomstand i fjol. Då kan vi snacka kreativ kris. Det gick inte alls. Dagen efter löstes samma uppgift på tio minuter.

  8. Hasse Carlsson skriver:

    Alla som någon gång jobbat kreativt känner nog igen sig, konstigt vore det annars.

    Här är mina förslag på "första hjälpen medicin":

    1. "Det är bara den som går vilse som hittar nya vägar", så gå vilse lite. Bryt vardagsmönstret. Träffa nya, och om det går, knäppare människor 😉

    2. Se över din "Mentala Kostcirkel". Vad föder ju själen med? Dags för specialdiet?

    3. Släpp tangentbordet, häng med huvudet och njut av att vi människor fortfarande kan hamna i situationer vi varken kan greppa eller förstå.

    Le när du kommer på att det förmodligen går över.

  9. Eric Lindesvärd skriver:

    Visst känner jag igen mig. "Tvivlet är en kraft", sa Jan Cederquist till mig under ett fyra dagar långt skrivarläger för några år sedan. Jag har funderat mycket på det där. Att lita på sig själv är svårt. Jag brukar tänka att jag har en kreativ rådgivare, ett slags ljus som bor i magen, och som jag kan fråga när jag känner mig osäker. Det är inte alltid jag får svar. Men ibland får jag det.

  10. linda skriver:

    ganska ofta vill jag vara busschaufför.

    fast då brukar jag tänka på alla andra jobb jag någonsin haft och på hur jag har suttit och lekt lekar med mig själv för att hindra mig från att titta på klockan.

    "faaan, hur kan det bara ha gått tio minuter?! jaha. sex timmar och femtiotre minuter kvar då."

    sedan tycker jag att det är lite mysigt att få jobba med att tänka och pyssla. för jag kollar aldrig på klockan längre.

  11. lord Fredruk skriver:

    Jag tror att det går över med tiden. Att det är en rutinfråga i de flesta fallen. Men det kan vara lite farligt att bli för bekväm. Resultatet är kass, standardiserad reklam. Därför känns det tryggt att man skallar emot ibland.

  12. L80 skriver:

    Med tid och rutin höjer man sin ribba. I takt med att din portfölj växer, ställer du högre och högre krav på dig själv. Med självrespekten intakt blir det svårare och svårare ju mer du skapar. Och tur är väl det.

  13. Ulrik skriver:

    När det kör ihop sig får man helt enkelt sluta tänka på uppdraget ett tag (om man nu har den lyxen). Då brukar det lösa sig på något underligt sätt.

  14. Oddjob skriver:

    Att vara havande med trillingar hela tiden skulle vara sådär…

  15. Oddjob skriver:

    Att vara havande med trillingar hela tiden skulle vara sådär…

  16. Oddjob skriver:

    Jag tror inte man skulle må så bra om man hade så sjukt mycket inom sig att man aldrig tvivlade på sig själv…

  17. Mattias skriver:

    Befriande att höra att många har varit i samma situation/känsla. Och visst, jag har har kreativa människor som kan pusha mig på jobbet. Och visst går kreativiteten att jobba med. Jag tror att The Jennie har helt rätt i att det "kreativa kvalet ofta är den faktor som kreerar de mest fantastiska verk". Eller att, som Eric Lindesvärd, säger: Tvivlet är en kraft.

    Några av er är inne på att erfarenheten kommer ordna "ångesten". Jag hoppas att ni har rätt. Det lär visa sig. Bekväm hoppas jag att jag aldrig blir.

    Och tack Hasse för dina alltid kloka råd.

  18. Cesar skriver:

    Skönt att höra att man inte är ensam i copyrymden. Känner igen mig till 100 %.

  19. Anonym skriver:

    Skönt att höra att man inte är ensam i copyrymden. Känner igen mig till 100 %.

Kommentera