Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Yes sir, I can tycka, I can känna

Ängsligheten sprider sig över vårt land och blir aldrig så tydlig som när vi öppnar våra kakhål för att uttrycka vad vi verkligen tycker, tänker eller känner. Har du tänkt på det? Det har jag. För varje gång någon någon säger ”Jag kan tycka att…” får jag hejda mig för att inte högt undra:

Och när någon någon säger "Jag kan känna att…" får jag bita mig blodig i tungan för att inte fråga:

Det är inlindad försiktighet. Det är jo-kanske-nästan-tofflorna på. Det är mil från tydlighet.

Vad tycker du? Vad känner du?

Uppdaterat!
Goss
-copywritern Ulrika Good kallar otyget för inlindiska. Men hon kan tycka att den ibland kan vara på sin plats.



9 svar till “Yes sir, I can tycka, I can känna”

  1. Leo skriver:

    Försiktighet behöver inte vara av ondo; ett "jag kan tycka att" är absolut tvekande, men det kan också vara syftet.

    Ibland är det just det man vill; att höja ett varningens finger även om man inte är övertygad av känslan i magen.

  2. Mattias skriver:

    Leo: Jag förstår hur du menar, men min poäng är att försiktigheten ofta används för att maskera den uppriktiga åsikten (vad man verkligen känner/tycker). Det blir en härskarteknik, eftersom den är svår att bemöta/ta på allvar.

  3. Fredric skriver:

    Jag kan tycka att det är lite fegt att inte vara tydlig. Samtidigt kan jag förstå om man vill gardera sig.

  4. Mattias skriver:

    Fredric: Haha. Jag satt och väntade på den där kommentaren. Öppet mål.

    Förövrigt spelar "samtidigt" i samma liga. Till exempel "Ja, men samtidigt kan jag tycka att…"

  5. dave skriver:

    jag kan både tycka och känna att någon, i detta fallet du, är ute – eller i alla fall – tassar på hal is.

    Och vad menar jag med det?

    Ingen aning …

  6. hannaria skriver:

    Ungefär samma känslor framkallas som när man används istället för jag.

  7. L80 skriver:

    Själv använder jag gladeligen båda "kan tycka" och "kan känna". Samtidigt som jag lägger fram min åsikt, är det underförstått att jag inte tycker eller känner den enda sanningen – facit, eller att diskussionen är slut. Det är min åsikt men din är lika rätt. Säger jag att jag frankt tycker eller känner – är det underförstått att jag tycker eller känner mer rätt än du och därmed är samtalet lite mer på upphällningen. Ordet kan innebär lite marginal helt enkelt.

  8. Jenny skriver:

    Det här är riktigt intressant. Till och med så intressant att jag ska göra en ovetenskaplig studie under veckan för att ta reda på vad jag tycker om det här. Jag hör nog till dem som ofta säger "Jag kan tycka …" men har inte reflekterat över varför jag gör det. Spännande!

  9. rk skriver:

    Satt på ett möte i går och fick som svar på ett av mina förslag hur vi skulle komma vidare:

    "Jag är beredd att hålla med dig…"

    Vad säger ni om den?

Kommentera