Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Shoppar och hittar i väntan på den sjunde deklinationen

Jag älskar att leka med språket. De dagar jag har tur får jag göra det på arbetstid. Då skriver jag schottabalongen och pyttekort och dunderhittar. Och ler och skickar iväg. Och får ett mejl tillbaka.
”Stavas inte hitar med ett t”.
”Nä, och direkta frågor avslutas med frågetecken.” Svarar jag. Såklart. Inte.

Istället berättar jag för henne som till syvende och sist ser till att jag får en check i slutet av månaden att hittar (som i dunderhittar) skrivs med två t. Och att det är samma sak med shoppen, som var uppe på ifrågasättandetapeten förra veckan. De är engelska lånord som har lite svårt att riktigt trivas i svenskan. De vill gärna vara bångstyriga, säga att de minsann heter hits och shopar om de är flera, men inser rätt snart att de gör rätt i att anpassa sig, smälta in, och ta seden dit de kommer. Inga ord i svenskan blir s-ord i plural. Det finns ingen sjunde deklination. Fast det är inte helt sant*. Men i nittionio fall av hundra är Svenska Akademien och Språkrådet rörande överens: lånord från engelska ska anpassa sig efter svenska böjningsmönster. En hit blir hittar, hitten, hittarna. Och en shop blir shoppar, shoppen och shopparna.

Någon däremot?

* Det finns tveksamma fall som titt som tätt är uppe för diskussion. Bland dem finns partner, sprinkel, chinos och chips.



11 svar till “Shoppar och hittar i väntan på den sjunde deklinationen”

  1. Anonym skriver:

    Skönt att de hänger upp sig på sånt och struntar i schottabalongen :)

    Ibland känns det som att korrektur för en del innebär att det måste justeras något, oavsett vad.

    Jag måste dock säga att jag tycker att hittar är ett ruskigt fult ord.

  2. Mattias skriver:

    Anjo: Haha… schottaballongen var faktiskt inte för samma uppdragsgivare, men ändå.

    Ja, jag tror som du: vissa kunder känner att de bara måste anmärka på någonting i ett korrektur. Som en slags inbyggd misstänksamhet. Eller ett slags uteblivet förtroende.

    Ruskigt fult ord? Kanske det. Men det är en annan femma. Som vi snart återkommer till.

  3. Anjo skriver:

    Hittar i den betydelsen ovan, om jag ska förtydliga mig lite. Annars är det ett förträffligt ord.

  4. Mikael skriver:

    Vilken är den sjätte deklinationen då? Mig veterligen har vi bara fem i svenskan.

  5. Mattias skriver:

    Mikael: En helt klart befogad fråga. Den sjätte deklinationen är den med icke-böjning. Ett tak – flera tack, till exempel. Eller hus. Eller bord. Eller garage.

    Här är alla:

    -a: villa, flicka /

    -or: villor, flickor

    -e: gosse, stege /

    -ar: gossar, stegar

    -o: kamrat, rad /

    -er: kamrater, rader

    -o: sko, händelse /

    -r: skor, händelser

    -o: äpple, frö /

    -n: äpplen, frön

    -o: tak, hus /

    -o: tak, hus

  6. Anjo skriver:

    Ursäkta, men: ett tak – flera tack? :-)))

  7. Mattias skriver:

    Anjo: Haha. Ja, och? Ibland blir det fel. Men lugn: jag känner till att att det heter ett tak – flera tak.

  8. Ida skriver:

    Men… hur gör vi med

    Centrum, Forum

    centra, fora

    Examen, Pronomen

    examina, pronomina

    I vilka deklinationer ingår de?

  9. Sara skriver:

    Borde det inte rimligtvis heta "ett chip" i singular?

  10. Mattias skriver:

    Ida och Sara: Bra frågor! Jag bollar dem vidare till Språkrådet, och redovisar svaren här snarast.

  11. Mattias skriver:

    Ida: Språkrådet har svarat på din fråga. Här är svaret: Vi rekommenderar att neutrumformer av typen "(ett) centrum, forum, pronomen" m.fl. böjs enligt samma mönster som "hus" (femte deklinationen):

    ett centrum, centrumet, flera centrum, centrumen

    Fördelen med att anpassa orden till det svenska böjningssystemet på det här sättet är att det blir enklare att använda dem. De latinska pluralformerna (centra, fora, pronomina) är särskilt svåra att hantera eftersom de saknar böjningsformer för bestämd form plural. Därför bör de helst undvikas.

    Än värre är det med pluralformer för ord av typen "(en) examen, diktamen" m.fl. I dessa fall finns ingen passande svensk deklination att slussa in dem i. Därför har vi inget bra alternativ till "examina, diktamina". Man kan använda "examen" och "diktamen" som plural, men också de saknar böjningsformer i bestämd form plural. Det bästa vore egentligen att korta ordstammarna och böja orden enligt er-deklinationen: en diktam, diktamen, flera diktamer, diktamerna. Men möjligheterna för det är små eftersom det inte finns något bruk att hänvisa till (som det till exempel gör för "en brax, flera braxar" som alternativ till "en braxen, flera braxnar"). I bland tycks vi få dras med svårhanterliga undantag, åtminstone tills vidare.

    Sara: Språkrådet har svarat på din fråga. Här är svaret: Jo, "ett chip(p)" borde det heta. Så här skriver Datatermgruppen i sina rekommendationer:

    "Ordet chips (av eng. chip) böjs: ett chips, chipset, flera chips, de där chipsen. Bland tekniker förekommer ofta chip(p) som grundform. Det böjs chippet, flera chip(p), de där chippen."

    Alltså samma deklination som för "centrum" och "forum".

Kommentera