Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Efter gorillan: Någonting att lyfta på ögonbrynen för?

Reklambyrå Fallon London Uppdragsgivare Cadbury Kreatörer Richard Flintham, Chris Bovill, John Allison, Nils-Petter Lövgren och Olivia Chalk Regissör Tom Kuntz Produktionsbolag MJZ Musik Freestyle – Don’t stop the rock

Steget efter
Resumé: De ersätter succégorillan



9 svar till “Efter gorillan: Någonting att lyfta på ögonbrynen för?”

  1. Stefan skriver:

    Åhhhhh! Jag älskar ballongsolot! Fy farao vad roligt! Varför spelar inte fler ballong? Jag ska hem och bränna mina gitarrer. Nu jävlar ska här startas en ballongkvintett. Vi börjar med en cover på Master of Puppets med Metallica. Det finns inga gränser för vilken succé detta kan bli. För övrigt ganska kul men intetsägande film. Jag fick inte alls samma känsla som gorillan gav mig. Lite trist, om man bortser från ballongsolot då.

  2. Jimmy skriver:

    W.T.F?

  3. Jakob skriver:

    Man skulle kunna säga att det är "effektsökeri". Effektsökeri likt den beat boxande comviq hunden. MEN. Cadbury filmen är gjord med såndär jävla fingerspitzengefuhl som är så bra! Älskar att barnen är så grå, sånt extremt vitaminunderskott. Detta är väl ingen gorilla men fan så bra. Tycker jag.

  4. Emil skriver:

    Länkar japanen som inspirerade. Tycker han är roligare, faktiskt.

  5. krister Allbäck skriver:

    Tycker det är kul, även om effekten kanske inte blr lika stor som den första.

  6. Kalle skriver:

    Jag tycker den förra hade ett konstnärligt värde (hej rödvinare) som denna inte riktigt har. Men den är ändå fantastisk på sitt egna lilla sätt.

  7. Anonym skriver:

    Diskussionen om Gorillan verkade utmynna i att den skulle representera den vardagsglädje och verklighetsflykt som en chokladbit innebär (vilket nog är att tillskriva godis lite väl stor betydelse, men men). En slutsats som jag absolut köper. Men den här signalerar inte alls samma absoluta vardagsglädje. Möjligtvis är det vardagsglädje för syntare med svåra tix, men jag blir mest lite rädd… (även om ballongsolot är det coolaste som har hänt i musikvärlden sedan Hendrix satte eld på sin gitarr).

  8. Anton skriver:

    Säger Anton vars namn försvann i posten ovan.

  9. Klart sämre än gorillan (som jag tyckte mycket om), men något bättre än truckarna (som jag inte fann något värde i alls).

    Den är får mig bara att må dåligt. Skule tro att den sprids mest på grund av att det är en Cadburysfilm samt en produktion av Fallon, London.

    Jag har nyligen bloggat om den på http://www.minegoestoeleven.com

Kommentera