Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Är kortare underbarare?

Vi lever alla med tvåtusen saker på att-göra-listan och 14 minuter över till läggdags när de första fem är avbockade. Nästa dag vaknar vi upp med ytterligare tvåtusen saker att meddela, ta reda på, fördjupa oss i, välja bort eller skriva om. Puh. Inte konstigt att vi vill förkorta, förenkla och förändra vårt sätt att kommunicera.

Lång
Bloggar som den här är plötsligt långbloggar (och kommer i fallet Please copy me att fortsätta att vara det).

Kortare
Motsatsen till långbloggarna är mikrobloggarna. Som Twitter, Jaiku, Bloggy – och statusraden på Facebook såklart. Där har du 140 tecken på dig att berätta vad du gör, tänker, äter, känner eller vill att andra ska veta om. Det är en blogg och chatt på samma gång; vem som helst kan kommentera det du skriver.  

Kortast
Och om du tvättar mikrobloggen i 90 grader får du en nanoblogg. Där har du ett ord på dig att berätta vad gör, tänker, äter, känner eller vill att andra ska veta om. Ett ord. Kommunikationssamhället drivet in absurdum. Jag tycker: kul ett kort tag, poänglöst i längden. Bevisa gärna att jag har fel. Däremot föder nanobloggandet ett helt pärlband med spännande ord. Förutom tråkiga ‘funderar’, ‘planerar’, ‘vaken’ och ‘fotbollsträning’, spirar ord som ‘ögontinnitus’, ‘gurkhungrig’ ‘ordanorexi’, och ‘klippteluggångest’. Om inte annat utvecklar det språket – och sätter sprutt på fantasin. Vi tvingas fylla i. Det är alltid bra och alltid något.

Längre (utan att vara längre än kortare)
Om du sedan jäser nanobloggen får du sexordsromanen (ja, alltså… sex till antalet, inte – nödvändigtvis – till innehållet). Ernest Hemingway lär ha satt ribban när han i ett vad om att skriva världens kortaste roman kom tillbaka med orden For sale: baby shoes, never worn. Där snackar vi krutstoff för hjärnan. Plötsligt rullar hela berättelsen igång i huvudet. På amerikanska Smith Magazine och svenska långbloggen Livshistorier (tipstack till Ida!) kan du läsa mängder av romaner med sex ord.

Vad går gränsen för begränsningarna? Vilket är ditt bästa nanoord? Och hur låter din roman med sex ord?



7 svar till “Är kortare underbarare?”

  1. M skriver:

    Få det gjort! och du kan långblogga utan stress. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172320656

  2. Anton skriver:

    Måndagsmegalomani!

  3. Eric Lindesvärd skriver:

    Ett bra ord för en dålig egenskap så här i semmeltider kan vara "kyldisksvettig". Dvs, det lilla, ofräscha svettlager som ett semmellock får när det legat för länge i kyldisken.

  4. Anton skriver:

    Sexordsroman:

    Morgondusch, jobba. Kvällskurs, äta. Sömnig, Zzzzz

  5. Jimmy skriver:

    På tal om: Klistrade precis upp följande post it-lapp på min datorskärm:

    "kom ihåg: Du har alltid kunnat skriva förut."

    Precis som Hemmingway hade vid sin skrivmaskin.

  6. Malin skriver:

    "Be happy!" they said. I smiled.

    Hoppas att allt är väl med dig Mattias! :)

  7. Arkbrik skriver:

    Sex ord:

    Mörkret skrämmer. Men man slipper se.

Kommentera