Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Situation Sthlm skippar knarket – eller?

När jag var i huvudstaden i helgen såg jag den här kampanjen för Situation Sthlm. Det hela är en månadstidning som säljs av hemlösa människor, men också en social verksamhet som steg för steg hjälper dem tillbaka till samhället. Det stora nu är att tidningen ändrar inriktning – från att mest handla om socialpolitik och psykvård till att handla om mer lättuggad populärkultur. Anledningen är en undersökning som visade att många av tidningsköparna inte läser den. Stenström Red Cell gör kampanjen som basunerar ut: "Samma goda sak, mer innehåll".

Copyn
Rubrik: Knark kan man inte leva på i all evighet.

Ibland har vi kanske varit väl dystra i vår utblick. Men varken Stockholm eller hemlöshet består bara av sprit, knark, död och annat elände. Så nu förändrar vi tidningen och väljer att hämta mer näring ur människor, händelser, skeenden än ur politikernas pressmeddelanden och socialtjänstens korridorer. Utan att för den skull vika blicken från den verklighet och det allvar som också finns i en stad som Stockholm.

Samma goda sak, mer innehåll.

Nu drar vi ner på knarket och spriten. / Tack ni som köper tidningen. Stort tack ni som läser den.

Korta reflektioner
Jag tycker att insikten att förändra tidningen är rätt och riktig. Tyvärr tycker jag inte att kampanjen är lika klockren. Den är bra, visst, men inte fantastisk. Rubriken skvallrar inte om vad de egentligen vill säga (att de ändrar tidningens innehåll). För den som rusar förbi riskerar den hela att bli ett putslustigt och snusförnuftigt konsterande. Det blir en omväg, istället för genväg, till den viktiga poängen. Brödtexten sedan: en aning velig. Som att Situation Sthlm nu inte riktigt vet vilken tidning de ska vara – "lite mindre av det gamla, och mer av det nya, men ändå lite av det gamla". Jag hade önskat ett mer rakt ställningstagande, där de vågat sätta ner foten. Ordentligt.

Jag vet att du också har en åsikt. Låt höra.

***

Läs också
Dagens Media: Mindre knark i Situation Sthlm



8 svar till “Situation Sthlm skippar knarket – eller?”

  1. Rolf Nilsson skriver:

    Hur länge skulle man få bo kvar och leva i en egen bostad, eller överhuvudtaget få någon om man hade situation Stockholm som referens till inkomst? STOPPA PRESSARNA ISTÄLLET! Och låt därefter de hemlösa reklampelarna bli "vanliga" medborgare.

  2. åke. skriver:

    Jag håller med dig Mattias. Och så stör jag mig på att rubriken känns så bakvänt formulerad.

  3. Anton skriver:

    Jag kan inte låta bli att läsa rubriken som "Knark kan man leva på ett bra tag…"

    Rolf: Om alternativet är att ha en parkbänk som referens så tror jag att de flesta hellre väljer Situation Sthlm eller Faktum (motsvarigheten i Gbg). Nedvärdera inte vikten av dessa verksamheter bara för att du inte finner dem speciellt prestigefulla.

  4. Rolf Nilsson skriver:

    Värderingen i det jag skrev är det du själv som gör. Att människor säljer tidningar gör de flesta inte i någon tro att det ska förändra något. Det gör de för att tjäna några extrakronor till det medlidandebidrag soc eventuellt betalar ut.

  5. Johan Svahn skriver:

    Det händer att jag köper denna tidning men jag har nog bara läst den en gång. Helt korrekt att börja byta ut innehållet enligt mig. Reklamen däremot förstod jag inte. Första tanken var att de hade gjort en mer noggrann kontroll av försäljarna så att bara de som inte knarkar får sälja. Om man bor i Stockholm så är det inte ovaligt att se försäljare av Situation Stockholm som är fulla eller höga tyvärr…

  6. Rolf Nilsson skriver:

    När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.

    Så det borde egentligen inte vara några problem att få koncensus att agera mot detta, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet. Men mot för våra politiker kanske betyder till? Då de istället för att agera och tar sitt förtroendeuppdrag gentemot samhället på fullaste allvar, lägger över ansvarsfrågan till hjälplösa social/frivilligarbetare. Som då i vetskap av hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.

    Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov efter den ”vård” socialtjänst och våra frivilligorganisationer tycker de behöver. Vilket beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.

    Då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten. De i sin tur lägger alltmer av sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer. På detta hänsynslösa sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en "klient" med sociala problem. Problem som passar socialtjänsten och de boenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.

    För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa. Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa/fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri” (fattighus) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.

    Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och en arbetsmarknad av ett bostadspolitiskt problem.

    Rolf Nilsson

    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

  7. Rolf Nilsson skriver:

    När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.

    Så det borde egentligen inte vara några problem att få koncensus att agera mot detta, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet. Men mot för våra politiker kanske betyder till? Då de istället för att agera och tar sitt förtroendeuppdrag gentemot samhället på fullaste allvar, lägger över ansvarsfrågan till hjälplösa social/frivilligarbetare. Som då i vetskap av hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.

    Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov efter den ”vård” socialtjänst och våra frivilligorganisationer tycker de behöver. Vilket beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.

    Då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten. De i sin tur lägger alltmer av sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer. På detta hänsynslösa sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en "klient" med sociala problem. Problem som passar socialtjänsten och de boenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.

    För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa. Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa/fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri”(fattighus) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.

    Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och en arbetsmarknad för redan etablerade av ett bostadspolitiskt problem.

    Rolf Nilsson

    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

  8. Jag är nog ännu mer negativ i min bedömning av den här kampanjen. Jag tycker att den är bedrövligt urusel och rubrikerna skjuter blint förbi sitt mål.

    Det var ett tag jag läste tidningen, men en av sakerna jag tyckte om med den var att den faktiskt hade substans och tog upp viktiga ämnen. Att den enbart handlade om knark och elände fick jag inte intryck av dock, därför förstod jag inte riktigt vad de ville säga med rubrikerna.

Kommentera