Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Snorjämnt och svårtippat på Guldäggsgalan 2009


Åkestam Holst blev galans meste vinnare med sitt fem ägg. Här tar byrån emot Guldägget för Posten/Stefan the Swopper i media-kategorin.

Om jag bara skulle få två ord för att beskriva Guldägget 2009 skulle svårtippat bli det ena. På förhand tippade – och till synes självklara – guldfavoriter föll ifrån, och skapade plats för inte fullt så väntade vinnare. För att vara mer konkret: det förvånar mig en smula att Radiotjänst/DraftFCB tog hem den hårda filmkategorin, att Gaisblomman/ANR BBDO slog Forsman & Bodenfors och DDB Stockholm i Integrerat, och att Svenska FN-förbundet/Ogilvy besegrade Lowe Brindfors NK-kampanjer och resten av startfältet i utomhuskategorin.

Det andra ordet skulle bli snorjämnt. Ingen av de nominerade byråerna kunde skryta med någon direkt storslam. Guldäggen kom att fördela sig extremt jämnt; ingen byrå knep fler än ett. Det visar på en positiv bredd. Med sina fyra silverägg kunde Åkestam Holst till sist med marginell marginal utropa sig till kvällens vinnare. DDB Stockholm och ANR BBDO delade på andraplatsen, medan Goss och King diplomatiskt splittade bronspengen.

***

Rent geografiskt handlar Guldägget jättejättemycket om Stockholm, ganska lite om Göteborg (Goss och ANR håller fanan högt) och absolut ingenting om resten av riket.

***

För mig innebar torsdagen debut på Guldäggsgalan. Från första-raden-i-mitten-plats följde jag den dryga tvåtimmarslånga showen, och rapporterade ständigt om kvällens vinnare och förlorare. Närmast omgående insåg jag omöjligheten i att försöka kvalitetsblogga i 172 knyck, och valde att styra om fingrarna till intensivt mikrobloggande. Under kvällens dramatik följde närmare 200 personer – både i och långt bortom Konserthuset – mina uppdateringar på Twitter. Tack till alla er, till er som skickat uppmuntrande tack och till er som under galans gång bidrog till diskussionen på hashtaggen Guldsnack. Branschtidningen Resumé valde till och med att återge stycken ur Twitterflödet – ett tydligt bevis på att mikrobloggare bidrar med intressanta röster i bevakningen av den svenska reklambranschen.

Guldäggsgalan är ett påkostat spektakel, skapat för att hylla branschen och föra svensk kommunikation framåt. Vi kan vara stolta över att det finns ett pampigt forum, där de bästa kreatörerna och kommunikationslösningarna under året får sina minuter i rampljuset. Att hissa eller dissa själva galaföreställningen som sådan överlåter jag dock gärna åt andra. Jag nöjer mig med att lyfta fram och minnas kvällens musikaliska höjdpunkt. För när Asha Ali i Hurricane sjöng hjärtat ur sin kropp hände någonting vackert: den samlade reklambranschen öppnade sitt hjärta och gav henne en applåd så lång och intensiv att det rullade en hårresande rysning genom lokalen.

Efter galan förvandlades det vackert uppradade reklamfolket till ett myllrande sorlande mingelsällskap i Konserthusets alla våningar och vrår för att med öl, vin och starkare gratulera, beklaga sig eller ingående dissekera kvällens spektakel. Fotograf-Maria och jag passade på att byta ett och annat ord med Magnus Jakobsson, Johan Holmström, David Orlic, Daniel Vaccino, Gustav von Sydow, Per Torberger, Roger Åberg, Ulrika Good och Guldskriftsbelönade Petrus Kukulski och Martin Marklund. Långt senare virvlade vi vidare till efterfesten på King. Det blev dans och sent såklart.



Ett svar till “Snorjämnt och svårtippat på Guldäggsgalan 2009”

  1. Fredrik H skriver:

    Som vanligt premierar juryn sina egna alster. Och som vanligt blir jag inte så imponerad som jag vill bli. Jag vill ju känna mig avundsjuk på vinnarna, här känner jag mest "jaha" kategori efter kategori.

    Jo, jag vet, någon kommer att tycka att jag låter bitter. Men det är inte det det handlar om. Jag vill gärna att vi har en fin, framstående svensk reklamtävling, men när juryn agerar så här år ut och år in underminerar den förtroendet för tävlingen — och tyvärr också för branschen i stort.

    Ett konkret förslag: Kör en "Melodifestivalsomröstning". Låt en expertjury stå för halva röstsumman, och låt den andra hälften av rösterna komma från en webbplats där vilken person som helst får gå in och rösta. Det skulle väl bli ganska spännande — experterna mot folket — eller hur?

Kommentera