Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Kolla vad som hänt den här våren. Vad händer härnäst?

Nu är det sommar och semester. Men innan ledigheten får ensamt spelrum kan det sitta fint med en blick över axeln för att se vad som hänt de senaste månaderna. Det korta svaret är ”en hel massa och mycket kul”. Det något längre svaret är:

I januari fick jag ett mejl från Resumé. De undrade om jag under våren ville skriva krönikor i deras papperstidning. Det ville jag såklart. Särskilt när jag insåg att de andra att få tycka till var Ulrika Good, Nina Åkestam och Niclas Strandh (ett storstilat sällskap, med andra ord).

Sedan blev jag skräckslagen.

Jag anade att höstens debattartikel – där jag kritiserat forskarvärlden, reklambranschen och branschmedierna för att ha släppt igenom en undermålig reklamrapport – gjorde att jag fick frågan att vara med. Säkert i kombination med att jag jobbar som copywriter och driver en reklamblogg, två säkra tecken på att jag inte skulle ha någon helst problem att en gång i månaden levererar 2500 sådana till branschtidningen. Och gärna tycka någonting vasst och syrligt också. Du är som bäst när du är irriterad, hade någon kommenterat i samband med den där debattartikeln. Problemet – och anledningen till min skräckslagenhet – var att jag själv aldrig sett mig som någon bitsk åsiktsmaskin (det gör jag fortfarande inte). Och när jag tackade ja till uppdraget hade jag inte den blekaste aning om vad mina krönikor skulle komma att handla om. Jag hade nästan helt fria händer, och du som gjort någonting liknande vet säkert att det är bland det svåraste som finns. Men det fanns varken tid eller anledning att tveka. Jag började skriva.

Samtidigt hade den digitala stockholmsbyrån Daytona gjort smartdraget att instifta tävlingen Yet Another Blog Award. Den dubbla tanken var att belöna landets mest populära bloggar inom reklam, marknadsföring och webb, och i samma smäll skapa snack om den kommande föreläsningsdagen Daytona Sessions Vol. 2. En förvåningsblandad lycka bubblade fram när jag fattade att Please copy me fanns bland de nominerade. Under den närmaste månaden gjorde jag vad jag kunde för att uppmana dig som läser om att rösta i tävlingen. De andra nominerade bloggarna gjorde likadant, och det hela utvecklade sig till en böljande rösthistoria. Med en vecka kvar av omröstningen valde arrangören att – allt för spänningen! – dölja både ställningen och röstsiffror. Ovissheten var närmast total. Men när Daytona hörde av sig och önskade att jag skulle ta mig till Stockholm på föreläsningsdagen, anade jag att en pallplats var inom räckhåll. Det skulle bli ännu bättre än så. Med era röster såg ni läsare till att jag blev utsedd till Sveriges bästa blogg om marknadsföring. Och trots att jag är brutalt medveten om att man bör ta sådana tävlingar med en näve salt, var det hela ett erkännande; folk läser det jag skriver, uppmärksammar det jag gör, och tycker om det så pass mycket att de krånglar med att se till att jag får deras röst. Det är – på allvar – stort. Och det var det som gjorde mig innerligt glad med den där segern.


Sebastian Karlsson, Mattias Åkerberg, Johan Börjesson och Viktor Byhr i Rival-baren efter Daytona Sessions vol 2.

Min vapendragare Johan Börjesson och jag hade kunnat välja en sämre dag att åka till Stockholm och lyckats vinna bloggpris. För efter högintressanta föreläsningar och prisutdelning väntade barhäng, Resumébaren och stor fest på DDB Stockholm. Dessutom hade Resumé samma dag publicerat min debutkrönika, där jag både sågade och hyllade den samlade reklambranschen. Det blev av många anledningar en lätt overklig dag, kväll och natt i den stockholmska reklamankdammen. Och att vi orkade upp till 06.10-tåget hem och stegade in på byrån redan vid halv tio nästa morgon är att betrakta som ett mirakel. Men kul hade vi. Och statyetten hade jag lyckats få med mig hem. Tur det.

(Jo, förresten och i parentes: när jag på det där morgontåget hem startade datorn, kollade mejlen från mina kollegor och vänner, och läste alla kommenterar på bloggen, då började jag nästan gråta av alla uppmuntrande ord. Det enda jag kan säga är TACK!)

Tre dagar senare publicerade Göteborg-Posten en artikel om en ung man – numera 27 – som lyckats få reklambyråjobb genom sin KY-utbildning. En dryg månad senare berättade Metro samma historia. De där kortreportagen hade ingenting med bloggsegern att göra, men ledde till många nyfikna mejl med frågor om mitt jobb och min utbildning. I efterhand har folk grattat till framgången och berättat att de läst om mig i tidningen. Det känns konstigt och kul (som förövrigt är en alldeles fantastisk kombination). Plötsligt blev det väl mycket kring mig, och alla som känner mig vet att jag inte är något vidare förtjust i det.

Däremot är jag stolt över att många hittat till bloggen, och att den verkar fortsätta att tilltala en bred publik – från hungriga reklamstudenter till många av landets bästa kreatörer. Och också människor utanför reklambranschen. Och svaret på den näst vanligaste frågan jag får är att strax över 500 människor besöker bloggen varje dag. Vissa tycker det är gôrmycket, andra säger ”det borde vara många fler”. Jag tycker det är fantastiskt att det varje dag kommer över 500 människor – där är du inräknad – för att kolla vad jag har att säga (och givetvis själva bidra till diskussionerna).

Den vanligaste frågan jag får är ingen fråga. Det är ett uppgivet ”jag fattar inte hur du hinner med.” Men det gör jag ju. Inte så mycket som jag skulle önska, men ändå. Jag försöker hitta tid att skriva på morgonen, på kvällen och – om när det känns nödvändigt – på natten. För det handlar ju om att välja att få tid till det. Det kommer jag att välja så länge det känns kul. Och det gör det fortfarande.

Guldägget är en stor grej. På Please copy me har tävlingen varit ett givet och återkommande ämne sedan dag ett. Redan för två år sedan ringde jag därför till Reklamförbundet och frågade om det var möjligt att få bloggrapportera från galan. Det blev tvärnej. Sedan dess har mycket hänt. Bloggare som spelar sina kort rätt blir plötsligt tagna på allvar. Till årets reklamhögtid blev jag inbjuden att rapportera från första bänk. Inte mycket att tveka på. Det blev Stockholm igen, en högintensiv fest, branschmingel på King och nya bekantskaper på Ester (tack för en solstrålande eftermiddagsfika på balkongen!).

Tillbaka till mina krönikor i Resumé. I efterhand är det intressant att konstatera att de alla kom att handla om den svenska reklambranschen. Om hur vi är, och hur jag önskade att vi vore mer. Som en hyllning och som ett rapp över ryggen. Jag är glad att krönikorna har väckt debatt – ett tecken på att de betyder någonting – och tacksam till alla som höjt sin röst bland kommentarer, i personliga möten och med blogginlägg. Jag vet att ni är många som har läst. Och jag är övertygad om att diskussionerna om hur vi kan bli en ännu bättre bransch och skapa ännu bättre kommunikation kommer att gå vidare – i våra branschmedier och på många andra platser, såväl digitala som analoga.

Please copy me går också vidare, mot nya mål och mot tre år i augusti. Då i ny skrud och på .se-adress. Också för mig ligger det mest spännande framför. Jag har massor kvar att bevisa, prestera och leverera. Jag gör mitt bästa varje dag, och kommer fortsätta att – tillsammans med dig – skapa en utvecklande blogg om det viktigaste i världen: reklam.

Och inte sällan tänker jag på orden som en vän och branschkollega nyligen sa: Mattias. Jag tror att du är någonting spännande på spåren. Det tror jag också.

***

Nu tar jag semester i ett knapp månad, och uppmanar dig att på allvar göra detsamma. Jag är tillbaka onsdagen den 12 augusti, då jag medverkar på Pecha Kucha på Park Lane i Göteborg. Jag kommer att prata om hur det känns att ha världens roligaste jobb. Jag hoppas att du kommer dit och lyssnar.
   
Tack för att du tog dig tid att läsa detta. Ha en oförskämt skön sommar!

***

MEST KOMMENTERAT PÅ PLEASE COPY ME
första halvåret 2009

Probably årets bästa reklamfilm (hittills)
100 000 väntar på att Båtmässan ska öppna
Kom, ta ett utdöende ord under dina vingar
Donken snackar svengelska med föräldrarna
Please copy me vann Yet Another Blog Award
Alla Ute-bidragen 2009 – vem vinner då?
McDonald’s chockhöjer priserna
Plötsligt känns alla andra ord fattiga
Anna Qvennerstedt till kvinnliga kreatörer: Våga misslyckas och säga ja!



5 svar till “Kolla vad som hänt den här våren. Vad händer härnäst?”

  1. Sandra skriver:

    All respekt till dig Mattias! Som copywriter är du en stor inspirationskälla och förebild med en mycket läsvärd blogg. Plaska lugnt i sommar!

  2. Fredric skriver:

    Låter bra, Mattias. Du gör ett hästjobb med den här bloggen. Men jag vill gärna skära ut en mening med skalpell och lägga den under mikroskopet. ”Det viktigaste i världen: reklam”. Där vill jag bara kommentera hur jag ser på det. Jag tror att man kan göra lysande reklam även om man inte tycker att reklam är det viktigaste i världen. Jag tror att det finns mycket annat, som inte är reklam, som är viktigare. Själv har jag ett mantra som lyder: Skapa reklam som inte upplevs som reklam. Det mantrat kom jag på nu och kan säkert finslipas. Men du fattar ju. Och det är väl tur att man kan tycka olika och ändå brinna för samma sak. Ha nu en skön sommar så hörs vi i höst.

  3. Anonym skriver:

    Det är fantastiskt kul att läsa din historia Mattias. Du gör ett ruskigt bra jobb och är en bra källa till inspiration för alla de som strävar efter att komma framåt i en tuff bransch under lågkonjunkturen (som exempelvis jag själv :-)

    Det är riktigt kul och alltid lika roligt att komma till din blogg. Du skriver bra och kunnigt om copywritingbranschen och man lär sig alltid något nytt efter ett besök på Pleasecopyme. Vi ses på fotbollsplanen i höst hehe

  4. Desiré skriver:

    Åh vad jag är glad för att du och denna blogg finns. Varje morgon – stor inspiration!
    Hoppas sommaren är finfin!

  5. Mattias skriver:

    Sandra: Stort tack för dina varma ord. Sommaren har varit riktigt fin – rapport kommer.

    Fredric: Jag gillar ditt mantra skarpt, och jag vill påpeka att det där om reklam som det viktigaste i livet ska tas med en nypa salt. Självklart inser jag att det finns tusen saker som är viktigare. Men att reklam ÄR viktigt, det är själva poängen.

    Merkaptan: Tack. Dina ord ger kraft att fortsätta, och fortsätta, och fortsätta.

    Desiré: Jag är glad att kunna ge glädje och inspiration. Fortsätt läsa och kommentera! (Har du fått och sett Färjan?)

Kommentera