Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Nä, jag jobbar inte gratis (och betalar inte för att jobba)

jobb_cirkel

Det här inlägget kommer att handla väldigt lite om reklam, och väldigt mycket om att tjäna pengar. Men mest av allt om att sluta svika sig själv.

Det här är dealen
De senaste veckorna har jag från flera håll blivit tillfrågad att föreläsa. Ytterligare andra har gett mig erbjudanden om att skriva gästkrönikor. Och det är smickrande såklart, och jag tackar gärna ja. Men det har också fått mig att fundera över det där att ta betalt. Och då blir det genast lite svårare. För en och annan – långt ifrån alla – som frågar vill ha mig utan att betala ett korvöre. De hoppas komma undan med andra valutor. Med det-kan-vara-kul-för-dig-mynt och värdefulla-kontakter-och-bra-sammanhang-sedlar. Men jag köper sällan det.

En enkel princip
Jag menar såklart inte att framstå som varken abnormt pengakåt eller uppblåst. Nä, det handlar om en mycket enklare princip: att den som säljer sina tankar, sina ord, sin tid, sin passion och – ibland – sin själ ska få betalt. På riktigt. Egentligen är det varken konstigt eller svårt. Det bara är så. Ändå har jag tänkt mycket på hur svårt det kan vara. Och hur många tar för givet att det ska vara gratis att plocka in en föreläsare eller gästkrönikör. Går det så går det, liksom. Men det går inte längre. Inte med mig.

Betala för att jobba?
Tanken blir ännu klarare när Navid Modiri och jag äter lunch på Haiku. Vi sitter vid sushitåget som tuffar runt runt. ”Man måste lära sig att ta betalt”, säger Navid. ”Måste sluta att tro att det är någonting fult, det är det inte. Istället är det fantastiskt att kunna ta betalt. Det gör att man plötsligt har råd att göra vissa saker gratis. Men man har möjlighet att välja vad. Jag menar, det är få saker som man är beredd att göra helt gratis. Och om du gör det är det som att du betalar för att få göra det, eftersom du skulle du kunna använt den tiden till att tjäna pengar genom att göra någonting annat. Och SÅ givande är det få saker som är.” Och det har han ju fantastiskt rätt i. Jag äter sushi och tänker att det är skönt med smarta ord.

Kakjobb, plantjobb och bonusjobb
En stund senare sitter vi på en höstkall trottoar och dricker varm cappuccino. ”Jag ska visa hur jag ser på det”, säger Navid och trollar fram ett anteckningsblock. ”Här är en cirkel med tre lika stora delar. Den ena är 30 procent, nästa är också 30 procent. Den sista delen är 50 procent. Ah, jag vet, det blir 110 procent, men det är också ungefär så mycket som folk som du och jag jobbar. Minst.”

Den där cirkeln visar fördelningen av kakjobb, plantjobb och bonusjobb. Kakjobben är det som ger pengar direkt, plantjobben är de som kan ge pengar på sikt, och bonusjobben är de som inte ger några pengar alls (men som å andra sidan oftast är det roligaste och mest kreativa). Självklart gäller det att hitta en perfekt balans mellan de tre. Och om du frågar Navid handlar den balansen om att ”lyckas lägga så lite tid som möjligt på kakjobben, för att kunna ägna sig så mycket som möjligt åt plantjobben och bonusjobben.”

Redan fullt upp
Jag tittar på cirkeln och tänker på hur min fördelning ser ut. ”Och du för din del har ju ett kakjobb som tar 110 procent, gör plantjobb som tar kanske 50 procent och säkert en del bonusjobb också.” Poletten trillar ner. Jag har fullt upp. Då är det klart att jag inte kan unna mig att jobba gratis för vinstdrivande företag. Det säger ju sig självt. Det är inte välgörenhet jag sysslar med. Och det borde inte du – eller någon annan – heller göra.

Kort sagt: bara för att jag är ung är jag inte dum, och bara för att jag brinner för min jobby är jag inte osmart. Jag fattar att min tid, mina tankar och mina ord har ett värde. Få saker är enklare att förstå.

Hur ser du på saken?

***

Dagens låt
Tomas Andersson Wij – Vi är värda så mycket mer (Spotify)

***

Läs också
Not another planning blog: Det man kan ta betalt för ska man aldrig göra gratis.
Fokus: Gratisjobb, nej tack

29 svar till “Nä, jag jobbar inte gratis (och betalar inte för att jobba)”

  1. Mary skriver:

    Så rätt. Jag gör mest gratisjobb och andra tjänar pengar. Det är dumt förstås. Men vad gör man om man inga kakjobb har heller? Det är ett dilemma. Folk blir vana vid att de kan be en vara med gratis. Jag är också trött på det.

  2. Mattias skriver:

    Mary: Ja, det är verkligen ett dilemma. Har du väl börjat jobba gratis är det svårt att plötsligt ta betalt. Bryt mönstret!

  3. Niklas skriver:

    Underbar sammanställning. En modell jag ska spara och nyttja. Börjar också tröttna på att många vill och ska ha utan att göra rätt för sig. För när det kommer till kritan så skulle de som vill ha knappast själva göra det gratis. Sedan att man är generös med tips och att dela med sig av sina kunskaper är en annan femma. Men det väljer man själv. Det är plant- och bonusjobben det.

  4. Anjo skriver:

    Jag skulle gärna jobba för välgörenhetsorganisationer om det blir aktuellt, men jag skulle inte skänka bort min tid om det är i professionella sammanhang.

    Jag har föreläst på skolor och bara fått en symbolisk summa, men det är ändå så det måste vara tror jag.

  5. Elwira Kotowska skriver:

    retwittrade men kan inte låta bli att titta i min favobok (må gudarna veta hur jag längtar till del 2) och vips här kommer en citat av Leon Nordin: ”Tjugofem tusen? De pengarna är slut nu”.
    Och vill även tillägga att i många fall borde ”plantjobb” vara ”kakjobb”,dvs. om du tror på projektet så kan du kanske nöja dig med lite först men då ska du vara en del av ”plantjobb” med.
    Ha en trevlig kommande helg

  6. Rickard Hansson skriver:

    Grymt bra inlägg, Mattias! En hand till Navid också som både kan motivera och illustrera lösningen på det hela.

  7. Eric Lindesvärd skriver:

    Mycket bra, Mattias. Förmågan att ta betalt bottnar i självbilden, dvs hur man på ett djupare plan ser på sitt eget värde, och du verkar ha en sund självbild.

    Pengar är inget mål i sig. Men ett oerhört bra smörjmedel för att maskineriet ska kunna spinna som katten.

  8. Per T skriver:

    Bravo: helt rätt! Du har ju, med den här bloggen, utan avsikt gjort både plantjobb och bonusjobb. Och du fortsätter med det. När du står för både marknadsföringen och din egen dortbildning, är det jäkligt fräck att be dig jobba gratis.
    Mitt tips: be att det företaget ställer motsvarande tid till ditt förfogande gratis. Kan bli win-win 😉

    Men, som @Elwira redan sagt: kakjobben är dina viktigaste plantjobb. Att se kak som måsten att få undan, tror jag är livsfarligt.

  9. Hans A/Dedicate skriver:

    Jo, du har nailat det, på ett cirka.
    Vi ÄR utan tvekan inte kloka i den här branschen. Jag har hållt på i 20 år nu och slutar aldrig häpna över hur usla jag och alla andra är på att kräva betalt för det vi gör.
    Fast jag tror egentligen att vi mest har oss själva att skylla, allvarligt talat.
    Dels för att dom flesta som jobbar med detta är bekräftelsedrivna. Vi samlar varumärken som skalper i bältet och priser som jakttroféer på väggen. Vi hälsar varje ny kampanj vi gjort med ett barnsligt glatt ”I made this!” och blir kissnödiga av lycka varje gång nån säger ”Jaså, är det DU som gjort den?” med en uppskattande nick. Och applåderna efter en väl genomförd föreläsning ska vi bara inte tala om. Bättre än BRA sex. Vafan har pengar med saken att göra? Skit samma att vi la ner tre ggr längre tid än vad som stod på offerten, skit samma att den som anordnade seminariet tar betalt av deltagarna, vi fick ju applåder! Vi är en bransch full med osedda barn. Också.
    Sen kan jag inte låta bli att undra om det inte var ett misstag att kräva att få betalt för vår kreativitet på sextiotalet (var det väl?). Visst, procent på media var hål i huvet bigtime, men det fanns också nåt effektivt kallhamrat affärsmässigt över allt procentandet. Det har liksom gått förlorat på vägen. Betalt för kreativitet? Hur långt är ett snöre?
    Nä, inget bättre förslag. Men det är fan ett problem. Man känner sig (och blir) utnyttjad, på löpande basis.
    Det är bara vi och arkitekterna som har dom här problemen. Kan det bero på att resultatet av båda våra arbeten blir nån sorts ”verk” som företer en sorts ytlig och bedräglig likhet med konst? Jätteskulpturer att bo i? Tavlor som säljer tuggummi? Måste vi därmed vara ”konstnärliga” även i vår inställning till pengar? Lida för konsten, någon? Klart att det är lätt att dra fördel av det om man har en normal inställning till affärer.
    Jag kan skriva retoriska frågor tills korna kommer hem här. Men det lär inte hjälpa. men nu var det sagt i alla fall.

  10. Fredrik H skriver:

    Du Mattias om någon har väl bjudit på din tid genom att dela med dig av dina kunskaper via pleasecopyme.se. Ingen risk att jag eller någon annan tror att du är sniken, tvärtom!

    Just nu är jag i renoveringsträsket hemma och en sak är säker: Hantverkare är fasen så mycket bättre än reklamare på att ta betalt. Ingen rädder för kunden där inte. Går det så går det.

    Trevlig helg!
    Fredrik

  11. SB skriver:

    Välformulerat! Och det är bra att du tar upp frågan, för det är många som har samma problem, särskilt när man jobbar konstnärligt eller med kunskap i stället för en produkt eller tydlig tjänst (typ snickare).

    Får samma fråga, kanske inte lika tydligt som dig, och har ofta bistått med både min tid och kunskap. Gratis. Det är svårt att sätta värde på sig själv ibland, men man måste.

  12. Peter skriver:

    Mattias:

    Jag vill inte vara elak, men jag tycker det är dags för dig att börja göra reklamjobb (nej, 3:a i månadens kampanj räknas inte) som är lika bra som de du kommenterar och kritiserar. Det gäller för övrigt inte bara dig, utan också andra amatörtyckare. Har du den kreativa trovärdigheten kommer folk också att vilja betala för vad du har att säga. Branschens utmaning är inte bara att kunna betalt. Utmaningen är också att kunna leverera bakom allt snack. Att leverera en bra reklamkampanj, vinna ett reklampris och att bygga en framgångsrik reklambyrå är betydligt svårare än att skriva ett blogginlägg.

  13. Fredrik H skriver:

    Till Peter:

    Hur ser din meritlista ut, du som till skillnad från oss vanliga dödliga är proffs? Och hur stort är ditt byråimperium?

    Jag tycker för övrigt att Mattias har nått imponerande långt som redan vid 27 års ålder har skapat Sveriges bästa blogg inom reklam.

  14. Anna skriver:

    Jag kom in från klassisk IT-konsulting till teknisk PL (webb, frilans) på reklambyråer och fascinerades över hur man smörade och kröp för kunderna och var oerhört dåliga på att ta betalt. Å andra sidan var andra saker bättre. Så där finns det lärdomar att dra från varann!

  15. Peter skriver:

    Till Fredrik:

    27 år kan verka ungt, men samtidigt så ska du som kreatör i toppen ha hunnit fixa en rad stora reklampriser vid 30 och nått toppen av karriären vid 35, helst som CD eller startat eget. Det är med andra ord inte lätt och det gäller att fokusera på rätt saker. Du och Mattias får ta detta för vad ni tror det är värt.

  16. Eric Lindesvärd skriver:

    Egentligen kan man säga att det handlar om att komma överens. Att närma sig en överenskommelse där båda parter känner sig som vinnare. Prissättning är förstås en del av det.

    Här är en bok jag tycker är bra. Köper du boken är du troligen den enda på byrån som har den. Läser du den kommer du att ha en stor fördel med dig in i många förhandlingssituationer. http://tiny.cc/hOYst

  17. Christel skriver:

    Jag tycker det här sammanfattar det rätt så bra:
    http://www.youtube.com/watch?v=VfprIxNfCjk

  18. Milla skriver:

    Klart att man ska ha betalt för att man använder sina kvällar och helger till jobb. Roligt eller ej. Det borde man fatta, man ber inte en städare att städa gratis bara för att denne gillar sitt jobb.

    Plus, folk måste bli bättre på att säga nej generellt. Annars blir det aldrig tid för vila.

  19. Oskar skriver:

    Brrr Peter,

    Plötsligt kastade du mig mentalt över till de bittra kommentarerna som ogina kollegor skriver efter varenda Resuméartikel. Njut av en positiv blogg/hemsida istället.

    Oskar

  20. […] Från @pleasecopyme Ett mycket läsvärt inlägg om att tjäna pengar på sitt arbete, men mest av allt om att inte svika sig själv: Nä, jag jobbar inte gratis (och betalar inte för att jobba) http://bit.ly/4pTjXS […]

  21. […] Please copy me » Nä, jag jobbar inte gratis (och betalar inte för … Posted by on 30th October 2009 in gratis spotify Få saker är enklare att förstå. Hur ser du på saken? ***. Dagens låt. Tomas Andersson Wij – Vi är värda så mycket mer ( Spotify ). ***. Läs också. Not another planning blog: Det man kan ta betalt för ska man aldrig göra gratis . … Continue here: Please copy me » Nä, jag jobbar inte gratis (och betalar inte för … […]

  22. gustaf@miami skriver:

    vi från gerillabyrån miami har under alla våra år blivit tillfrågade att föreläsa. naturligtvis vill vi ha betalt, bra betalt dessutom. så vad händer då om man till exempel blir inbjuden till handelshögskolan i stockholm och de har som policy att inte betala sina föreläsare? min kusin är en framgångsrik person inom IT-världen, han får gästföreläsa på harvard. och betalar glatt flygbiljetten ur egen ficka. kanske är svårt att jämföra med de flestas verklighet i göteborg eller sverige men i just denna fråga finns inga enkla svar.
    lättast vore att ha en egen policy att alltid ta betalt. dock är nog den bistra verkligheten en annan. men jag tycker nog att man alltid ska ställa frågan om arvode och ta upp diskussionen med den som frågar. får vi till exempel resan betald kan vi tänka oss att ställa upp, lite beroende på tillfälle.
    affärerna vi fått genom att föreläsa kan man nog räkna hem på ena handens fingrar men samtidigt är det ju omöjligt att säga i vilken publik en potentiell köpare sitter.
    slutligen väljer man ju att föreläsa free of charge och tacka ja till dem man tycker om och sympatiserar med och ger dem fingret som bara vill utnyttja en.

  23. […] Nä, jag jobbar inte gratis (och betalar inte för att jobba) […]

  24. […] jobba gratis för dem? Thomas Engström har skrivit mycket bra om det på Fokus. Stor igenkänning. Mattias Åkerberg följer upp med liknande text på samma […]

  25. Bra inlägg. Jag är övertygad om att man inte ska sänka sina priser mer än marginellt eftersom det urholkar värdet.

    Jag arbetar aldrig gratis. I den mån jag ger rabatt så ser jag alltid till att det framgår tydligt.

    Det får bli mitt tips.

  26. […] att betala för att jobba eftersom du istället skulle kunna lagt samma tid på att tjäna pengar. Läs mer om att jobba gratis här – jättebra […]

  27. […] ord om gratisjobbandets vara eller icke vara hos Please copy me. Posted by kommunicerat Filed in företagande Tags: gratis Leave a Comment […]

  28. […] Nä, jag jobbar inte gratis (och betalar inte för att jobba) #PRofSwedenFavorit i repris! […]

  29. Annika skriver:

    Jobby – det är alltså en sån jag har! Tack för dagens insikt.

Kommentera