Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Ärligt talat, vem bryr sig?

whocares

I reklamdokumtären Art & Copy säger en av de kreatörer som medverkar någonting som fortfarande ringer i mina öron. Som ett evigt tinnitus, ibland svagare, ibland outhärdligt högt. Hon säger:

”I varje rum där reklam skapas måste det finnas någon som säger ‘Vem bryr sig?'”.

Och det värsta är inte att hon har rätt. Det värsta är att det verkar finns så få vem-bryr-sigare i dagens reklambransch. Det gör att det virvlar ut kompromisslösningar som inte är hackade, inte är malna. Men om du finns, om du bryr dig: du behövs mer än någonsin. För först när fler är som du kan vi lyckas skapa reklam som är intressant, relevant och betydelsefull för de många som vi vill nå. Det är vårt jobb: att varje dag och i allt vi gör, få människor att bry sig.

Har jag fel?

***

Dagens låt: Joel Alme – The Queen’s Corner (Spotify)

7 svar till “Ärligt talat, vem bryr sig?”

  1. Emil skriver:

    Visst är det så.

    Jag har dessutom en dold agenda – att försöka göra reklam som manipulerar människor till min vridna världsbild där alla är lika mycket värda och kön, sexualitet eller etnicitet inte är likställt med stereotypt beteende.

  2. Hans A/Dedicate skriver:

    Hm. Är inte HELT hundra på vad du menar, faktiskt. Men såhär tycker jag:

    Vem-bryr-sig frågan kan och bör man ställa sig för att ha en slav viskande ”kom ihåg att du är dödlig” bakom sig på triumfvagnen. Eller som en tändsticksask som visar det avbildade objektets verkliga storlek på en bild. Eller som den groteskt pristyngde BBH-kreatören sa när han talade om kreativitetens extas och lidande på ett seminarium för 15 år sen: ”At the end of the day, you have to remember that it’s only advertising – it won’t kill anyone.”. Tungt från ADn bakom Levi’s jeans-i-kylskåpet-spot. Det har jag faktiskt burit med mig sen dess.

    Ur den synvinkeln frågar jag mig ofta ”vem bryr sig?”. Att ingen gör det ens bråkdelen så mycket som vi gör är det enda rimliga svaret. Vilket är bra att komma ihåg, tycker jag. And it keeps you sane.
    Och visst, jag tycker den tanken hjälper mig i jakten på ”intressant, relevant och betydelsefull” reklam. Absolut.

    Fattade jag rätt?

  3. Stefan Sundén skriver:

    Du är nog helt rätt. Det är som i den privata sfären. Är man allt för lika fungerar det inte. Är man för olika fungerar det inte heller.

    Jag tror att det bästa är att ha en mix
    av många egenskaper och nästan viktigare,
    att låta det ta tid.

    På min arbetsplats fungerar det perfekt med
    en mix. En som tänker länge, en kortare, en är den kritiska konsumenten, en är motpolen, och en sprutar ut massor med idéer.

    Det absolut viktigaste är att man till slut kommer fram till den lösning som är rätt för kunden/produkt/tjänst. Vilket kan vara en utmaning i sig :)

    Diskussionen kan bli het, men det är också meningen. Utan det blir resultatet aldrig bra.

  4. Eric Lindesvärd skriver:

    Nej, du har inte fel. Såklart blir det bättre när man bryr sig genom att fråga — vem bryr sig?

    Yrket är en svår balansgång mellan att få mycket gjort och att prestera hög kvalitet.

    Ett projekt som tar två månader att genomföra, kan utan problem genomföras även på fyra månader, utan någon större kvalitetsförbättring.

    Å andra sidan kan man inte minska tiden för mycket, för då hinner inte jobbet bli klart. Jag tror att många av de här varken-eller-jobben som du tar upp helt enkelt inte är färdiga. De är som bullar som är bara nästan gräddade.

    Det du säger kan också vara att idé och kritik hänger nära samman med varandra. Från början är en idé ofta ett sätt att utmana en etablerad sanning. Kritiken är ett sätt att pröva om idén håller.

    Jag tror att det handlar mycket om hur teamet jobbar tillsammans och hur det står till med ansvarskänslan. Och motivationen. Nej, du har sannerligen inte fel.

  5. Gustav skriver:

    Helt rätt. Reklam måste innehålla en bärande, relevant idé. Och idag mer än någonsin, en idé värd att prata om.

  6. Brita Klingberg skriver:

    what’s in it for me?

  7. R skriver:

    Nej, du har inte fel. Relevans är nyckelordet i det du sätter fingret så bestämt på. I den mängd av varor och tjänster eller annat som det ska kommuniceras något om kan det vara svårt att hitta något som är särskiljande, bättre eller vad det än kan vara. Då kan det vara lätt att gå den snabba vägen och göra reklam som bara sticker ut men som inte kommunicerar något ”what´s in it for me”. Det finns också exempel på reklam som är reklam för reklamare. Det blir också rätt platt för alla andra.

    Du har varit inne på liknande ämnen förr Mattias, bra att du återkommer till en viktig fråga. Jag tänker på när du citerade Leon Nordin – ”Vilken idiot som helst kan väcka uppmärksamhet. Det svåra är att väcka sympati. För det krävs det talang.”

Kommentera