Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Metropia-regissören om reklambranschens horeri

metropia

Om två veckor, den 27 november, är det biopremiär för Metropia – en animerad film signerad Tarik Saleh och Fredrik Edin. Den handlar om ett dygn i ett Europa i en nära framtid – år 2024. Oljan håller på att ta slut, och kontinentens alla tunnelbanenät har byggs samman till ett. I Stockholmsförorten Farsta bor Roger. Han undviker tunnelbanan, där han alltid hör en röst. En dag kommer han makten på spåren och inser att hans liv är styrt i minsta detalj. I hans kamp för att bli fri möter han Nina, som visar sig kunna vara hans hjälp ut. Eller är det i själva verket han som är hennes?

Kolla filmens trailer

Estetisk dystopi
Jag har varit nyfiken på Metropia ändå sedan snacket om den började för två-tre år sedan. Framför allt för det estetiska uttrycket med suddiga gränser mellan det fotorealistiska och det animerade. Men också för det dystopiska budskapet om det varumärkesstyrda kontrollsamhället. I senaste numret av CAP & Design (5/09) berättar regissören Tarik Saleh om ”reklambranschens lustfyllda ambition att hjälpa varumärken att tränga in i våra sinnen”.

Han säger: ”Både jag och Martin (Hultman, art director för Metropia) har jobbat i reklambranschen. Varje gång har jag lämnat den i affekt. […] När jag var ung kunde jag bli väldigt inspirerad av alla resurser och begåvade människor som jobbar med reklam. Men med åren känner jag mer och mer att de horar ut saker. Man hör en grym reggaelåt i en reklamfilm, sedan kan man inte lyssna på reggae längre för man associerar det med ett bredband. Du tittar någon skitbra animation och plötsligt associerar du animationen till en glass på McDonald’s. Det är otroligt störande att de här bolagen på något sätt monopoliserar konstnärliga uttryck.”

Hur ser DU på reklam? Är det manipulation, påverkan, upplysning? Eller någonting helt annat?

Steget efter
Resumé: Nobbade drömbud på 9 000 dollar – per dag

4 svar till “Metropia-regissören om reklambranschens horeri”

  1. Maria skriver:

    Mattias!
    Det är väldigt bra frågor du ställer. Och jag har inga svar. Bara ännu flera frågor.

    Som samhällsorienterad filmare/filmvetare och snart utexaminerad kommunikationsstrateg anser jag att reklam kan vara något helt annat. Så länge de som jobbar med reklam kan lära sig ett mottagarperspektiv, och att det inte slutar vid tvåvägskommunikation kan vara en bra fortsättning på de olika teorierna som fick fäste under 90-talet. Vad innebär reklam i förlängningen för olika personer? Vad händer sen – i the aftermath av det senmoderna samhället?

    /Maria @atmo stockholm

  2. M:J skriver:

    Pretentiöst och världsfrånvänt.

    Det få konstnärer förstår är att reklamen parasiterar på konsten lika mycket som konsten parasiterar på reklamen. Det är reklamvärldens lån, inspiration och användning av ”riktig” konst som för hela konstvärlden framåt. Det är just denna irritation, som det talas om i citatet, som får konsten att uppfinna sig själv på nytt i jakten på något bortom det frusna stilarna som reklamen snappar upp. Jag blir lite sömnig varje gång jag hör en ”konstnär” kritisera reklam. Det är navelskådande och förutsägbart. Inse faktum istället; utan reklam skulle konsten inte vara lika spännande som den är idag.

  3. Stefan skriver:

    En liten detalj i det stora hela.

    Jag kan tycka att det är oschysst att kalla reklambranschen horig. En del av mig håller med om att genomslagskraften i ex. TV är grym därav problemet med igenkänning, men jag frågar nog mig, hör det konstnärliga som uttrycks i Tariks text verkligen hemma i reklam?

    Reklam är något som ska beröra och påverka till ett köp av tjänst eller produkt.

    Nu menar jag inte att reklamen i sig inte är konstnärlig i sin idéform (den kan den mycket väl vara) utan jag tänker främst på att budskapet inte det konstnärliga, måste vara prioritet 1.

    Det konstnärliga kan bli för tungt för gemene man. Enkelhet är kung. Därför tror jag att det är svårt att jämföra dessa uttrycksformat.

  4. Gustav skriver:

    Dyker in lite sent här. Att olika konstnärliga uttryck, på grund av reklam, associeras till varumärken handlar varken om prostitution, hjärntvätt eller stöld. Det handlar såklart om att använda uttryck för att skapa identitet. Men reklambyråer är långt ifrån ensamma om den typen av beteende. Alla, och då menar jag alla, individer, kulturer och subkulturer har sina markörer för att i sociala- och professionella sammanhang uttrycka identitet.

    Det verkliga horeriet i reklambranschen handlar inte om hjärntvätt. Det handlar om att sälja dåliga reklamlösningar, som inte ger effekt eller nytta. Tyvärr har näringslivet en inställning till reklamare som gör det lite svårt. Man skulle kunna säga att de ser oss mer som konstnärliga galenpannor än kommunikationsexperter.

    Jag har använt exemplet tidigare, men kör det igen:

    Om du lämnar din dator till en datorexpert och han säger att det är fel på hårddisken – inte fan ber du honom byta grafikkortet?

Kommentera