Ensam är klen (och osmart)

john-donne

John Donne
var en engelsk präst och poet på 1500-talet. Han tillhörde barockens lyriker och lyckades överleva den stora pesten i London. Och så sa han någonting klokt. Han sa: ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.”

Det där har vi nästan glömt bort idag. Det mesta handlar om jag, jag, jag. Det är trist såklart. Och väldigt osmart.

De senaste månaderna har jag fått det bekräftat igen,  hur värdefullt det är att ta råd från andra, att våga fråga, visa något halvfärdigt eller slänga ur sig en till synes befängd idé. För det mesta kan någon annan komma med kloka infallsvinklar, bidra med sin erfarenheter och få mig att fatta hur jag borde tänka, göra eller säga. Det brukar blir bättre då. Ordentligt mycket bättre. Det blir som en förlängning av hjärnan, kunskapen och erfarenheten. Och det är smartare än att leka ensam kobbe. För de goda råd behöver inte alls vara dyra. Bara visa sig vara väldigt värdefulla.

Jag vet, det här är världens enklaste grej egentligen. Men också så lätt att låta bli. Så därför: fråga andra oftare! Vägra vara en ö.

Vad tänker du på?