Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Extra! Extra! Vanligt folk varken bryr sig om eller fattar reklam

Få saker roar mig så som att lyssna på folk som pratar om reklam. Vanligt folk alltså, i bemärkelsen att de inte själva jobbar med reklam. Då blir mina öron elefantstora, för jag vet att reklam som är bra på riktigt får folk att snacka (det finns såklart undantag). Och att de snackar visar att de bryr sig. Det händer inte ofta. Men det händer. Som häromdagen, då jag överlyssnade snacket mellan min flickväns lillasyster och hennes två jämnåriga (12 år) tjejkompisar.

Hon 1: Asså, ja fattar inte den här.
Hon 2: Nä, inte ja heller. Varför är det såhär röda gubbar?
Hon 3: Men asså… ja tror det är… typ… såhär, nånting jobbigt. Som huvudvärk typ. Att man inte vill få det.

(tystnad)

Reklam är ingen vetenskap, ingen vet hur den fungerar, men IBLAND engagerar, irriterar och uppmuntrar den till snack och skratt. Bara så. Den senaste tiden har Radiotjänst-filmerna som tackar, Ica-filmerna med praktikant-Jerry och NetonNet-filmerna med ”Lille-Babs” varit sådana, kampanjer som de där vanliga människorna i min omgivning självmant har pratat om. Men alltför ofta är reklamen tråkig, oförståelig och helt enkelt det där som händer på teve medan folk passar på att gå på toa.

Och jag tror att det här är en lika viktig som traumatisk insikt för oss som jobbar med reklam: folk bryr sig inte särskilt mycket. De enda som kan ändra på det är vi och våra uppdragsgivare.

Vad tycker du? Och vad säger de vanliga människor i ditt liv om reklam?

***

Nina Åkestam, copywriter på Garbergs, skrev nyligen ett träffsäkert inlägg om ungefär detta. Hon skickade ut en Berghs-klass för att prata med folk på gatan om välkända reklamkampanjer. Slutsatserna? Folk bryr sig inte om reklam, de tänker inte på reklam, och de förstår inte reklam. Men ibland, ”slås de tre ovanstående reglerna ut. Och ingen vet varför”.

***

Reklamfilmen för RFSU:s intimprodukter, som de tre 12-årstjejerna framför teven nog inte är målgruppen för, är gjord av Naked tillsammans med Hobby Film. Nu vet du det också.

***

Läs också
Småstadsreklam: Bergochdalbanan jag kallar reklamintresse
Nicke Bergström i Dagens Media: ”Det görs så mycket urusel reklam”



10 svar till “Extra! Extra! Vanligt folk varken bryr sig om eller fattar reklam”

  1. Tobias skriver:

    Mitt i prick. Folk pratar om reklam som får dem att le, må bra och kanske t.o.m. skratta lite. Nästan allt annat verkar passera obemärkt.

  2. jacob skriver:

    Den reklam som inte betalar för min tid genom att få mig att skratta, le eller visar mig något jag inte sett förut blir jag såpass avogt inställd till att jag aktivt undviker produkten… faktiskt..

  3. Johan Börjesson skriver:

    Antingen förstår jag inte, eller så håller jag inte med. Jag tror visst icke-reklamare bryr sig om reklam, inte så mycket som vi gör, men nog bryr de sig alltid. Ett bevis är varje gång någon säger: ”Den här reklamen är så jä…drans dålig!”. En bedömning, en reaktion, ett bry.

    Jag tror inte heller icke-reklamare svarar ärligt – medvetet eller omedvetet – på frågan om de bryr sig om reklam eller ej.

  4. Mattias skriver:

    Tobias: Tack! Och sant.

    jacob: En sund inställning! Faktiskt och såklart.

    Johan: Min poäng är att folk bara bryr sig ibland, och inte alls så mycket, ofta och ”rätt” som vi kanske gärna vill tro. Jag tror vi är överens. Om inte får vi reda ut det över en Centro-kaffe imorgon.

  5. Björn skriver:

    Håller helt med i resonemanget. Det är inte lätt att träffa mitt i prick.

    Däremot, att använda tre 12-åringar som fokusgrupp till en reklamfilm om intimrakningsprodukter. Tveksamt…

  6. Fredric skriver:

    Det finns ytterligare en aspekt av detta. Jag håller med om att ”vanligt folk” generellt sett inte bryr sig om reklam. Men faktum kvarstår att reklamen fungerar. Och det gör den för att den talar till människors intellekt eller undermedvetna. Det är såklart skillnad på strategisk och taktisk reklam (och kvalitetet på de olika) men så länge den fungerar är det faktiskt mindre viktigt vad folk tycker om en film eller en kampanj i allmänhet. MEN. Det är knappast på detta vi reklamare ska luta oss tillbaka. Vi måste hela tiden kittla och intressera, framförallt genom HUR vi säger det, inte så mycket genom VAD vi säger.

  7. Carl Franzon skriver:

    12-åringarna i exemplet kanske inte är så bakom trots allt…jag såg just Treo:s reklamfilm och den har ju en massa små röda fåglar (tror jag) som flyger runt och attackerar nån stackare. Ska väl symbolisera huvudvärk. Men jag menar att tjejerna kanske blandade ihop reklamfilmerna, de är inte helt olika, trots allt!

    Jag tror inte att reklam nödvändigtvis behöver locka till skratt för att produkten ska sälja bättre. Även reklamerna som får genomslag genom att vara exceptionellt dåliga kan göra att varumärket i fråga hamnar ”före” när man står och tittar i butikshyllorna. Undermedvetet, förstås.

  8. Eric Lindesvärd skriver:

    Jag håller inte med om att reklam är ovetenskapligt. Det finns mycket samlad vetskap i ämnet. Viss ny vetskap kanske ställer den gamla på ända ibland. Men finns gör den. Sen skulle jag vilja påstå att reklam är ett tvärvetenskapligt ämne, bestående av i runda slängar 1/3 psykologi, 1/3 sociologi och 1/3 pedagogik. Den kunskapsfientlige kan enkelt ta död på det resonemanget genom att korrekt hävda att ”man gör inte bättre reklam för att man studerar de ämnena”. Nä, kanske inte. Men den som är nyfiken på människor och mänskliga drivkrafter har mycket bränsle att hämta där.

  9. Mattias skriver:

    Björn: Min poäng var inte att visa att tjejerna missförstod RFSU-reklamen, utan att ta ett exempel på att folk faktiskt bryr sig. Ibland. Men kanske inte alltid förstår vad vi som skapar reklamen riktigt vill säga.

    Fredric: Varför är huret viktigare än vadet?

    Carl: Bra där. Säkert är det fåglarna i Treo-reklamen som de blandar ihop gubbarna med. Och ja, ibland kan riktigt dålig reklam visa sig vara effektiv. Till mångas förtret. Som Mekonomen eller Apoliva till exempel.

    Eric: Det jag menade var att reklam inte är en vetenskap i den meningen att det finns ett givet framgångsrecept. Vad som går hem eller inte är föränderligt – och ibland förvånande. Men givetvis finns det samlad kunskap (vetenskap?) om reklam.

  10. Fredric skriver:

    Ok, jag menar inte att huret är viktigare än vadet. Men det är i huret utmaningen ligger i all kommunikation. Båda är naturligtvis viktiga. Den ena utesluter inte den andra.

Kommentera