Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Kan vi acceptera svensklärare?

Delta i omröstningen i bloggens högerspalt.

saker

Där jag jobbar är vi tio copywriters. Det betyder (minst) tio tokar som mer än gärna diskuterar om det heter si eller om det heter så. Det hände imorse. Vi hann inte ens börja arbeta innan Joachim, Andreas och jag befann oss indragna i ett språkligt krig. Det heter svensklärare, sa jag. Heter det inte, sa de. Heter det visst. Gör det inte. Jo. Nej. Joho. Nähä.

Det fanns ingen väg tillbaka. Någon skulle förr eller senare tvingas erkänna sig besegrad. Argumenten vägdes och viftades bort.
– Säger ni flickarum också?
– Nä, säger du gymplärare kanske?

Och så fortsatte vi. Likt jollar på okunskapens hav. Ingenstans siktade vi en språkrådlig hamn. Det verkade inte finnas en regel att hålla fast vid. Eller finns det?

En högst ovetenskaplig undersökning bland mina följare på Twitter visade att många höll med mig. Och att lika många höll med Joachim och Andreas. Suck. Tack och lov fann vi att någon hade haft samma kniviga dispyt, och då valt att fråga Språkrådet.

fråga
Är det accepterat att skriva svenskalärare?

svar
Vi bedömer former som svenskalärare och tyskatimme som vardagliga i stilläge, men inte felaktiga. Detta tycks vara en generationsfråga, för yngre generationer verkar svenskalärare vara den mest naturliga formen.

När förledet i ett sammansatt substantiv består av ett tvåstavigt substantiv som slutar på -a faller slutvokalen ofta bort: flicknamn, fickpengar, åskväder. Men bibehållet -a är vanligt i sammansatta ord där förledet är ett lånord: pizzabagare, datasystem och villatomt.

Det är med andra ord inte fel att varken skriva eller säga svenskalärare. Men det bryter mot en svensk språkregel. Här finns inget vitt och inget svart. Vi väljer helt sonika att se mellan fingrarna här. Och Svenska Akademiens ordlista ger okej för både svensklärare och svenskalärare. Det betyder vapenvila på Vallgatan 30. Tills vidare.

Vilken sida står du på? Kommentera och/eller delta i omröstningen i bloggens högerspalt.



16 svar till “Kan vi acceptera svensklärare?”

  1. Anjo skriver:

    Sa jag det? Jag vill minnas att det enda jag sa var att jag tycker att skolan ska läggas ned helt och hållet.

    Möjligen påpekade jag något om att Ormet kruper skapat min språkkänsla och att det är den sketchen jag bygger min profession på.

  2. Haljan skriver:

    Jag håller med språkrådet, men är ändå van vid att säga svenskalärare. Det känns lite som att svensklärare är just det… en svensk lärare. Och svenskalärare en lärare som lär ut svenska.

    Stavkontrollen i detta formulär ger fel för svenskalärare. Google accepterar båda stavningarna.

    Men som frågan lyder ”Kan vi acceptera svensklärare?” – Jag tror att vi måste det. Vi har ju skolplikt i Sverige.

  3. […] This post was mentioned on Twitter by Mattias Åkerberg, Anna Agerhall. Anna Agerhall said: @MammaMadde Du måste verkligen läsa detta: RT @Pleasecopyme Kan vi acceptera svensklärare? http://bit.ly/8MBTVS […]

  4. Mattias skriver:

    Anjo: Ja, du höll låg profil. Men jag vet att du är ett par snäpp vassare än Ormet kruper. :)

    Haljan: Haha, ja vi får nog acceptera svensklärare då. Det där med att ”ämnet heter ju svenska” är ett vanligt argument. Men finns det verkligen lärare i att ”vara svensk”?

  5. Haljan skriver:

    Mattias: ”Men finns det verkligen lärare i att ”vara svensk”?” – Du får nog fråga migrationsverket. Jag tror dom kan det bättre än mig.

  6. Björn skriver:

    Läraren lär ju ut svenska och inte svensk så då borde det heta svenskalärare. Hade man haft undervisning i svenskhet hade svensklärare passa bra som namn.

  7. Marcus Jarl skriver:

    Jag har alltid sagt svenskalärare. Och argumentet är enligt ovan. Tycker det blir fel om man säger tysklärare t ex. I mitt huvud ser jag någon framför mig som engagerat lär ut tyska seder som korvstoppning och hur man blir bra på att bygga kvalitetsbilar. Lite fördomsfullt. Och ordet svensklärare drar bara tankarna till den där sketchen i Hipphipp om svenskt beteende.
    ”Hej. Jag är pappaledig!”.

  8. Soffan skriver:

    Svensklärare skulle kunna syfta till en lärare som undervisar i svenskhet. Att skriva ut svenska syftar ju på språket…

  9. […] Please copy me » Kan vi acceptera svensklärare? […]

  10. […] är kul, Per Torberger skriver om karaktärsord. Vilka är mina, vad stör ni er på? Det här är också intressant, lite crowdsourcing om huruvida ordet svenskalärare är okej eller inte att använda. Och när vi […]

  11. […] är kul, Per Torberger skriver om karaktärsord. Vilka är mina, vad stör ni er på? Det här är också intressant, lite crowdsourcing om huruvida ordet svenskalärare är okej eller inte att använda. Och när vi […]

  12. Hans A/Dedicate skriver:

    Men hörni.

    Båda är ALLTID rätt. Om det ens finns utrymme för en seriös antingen-eller debatt kring en språkfråga kommer SAOL, Språkrådet och samlad expertis alltid att svara att båda varianterna är helt okej. Kanske under olika förhållanden och i olika stillägen, men ändå.

    Lämna de språkpolisiära insatserna åt insändarskribenter och rättshaverister. Vi proffs gör bäst i att kliva upp ur Pudaslådan och sluta försöka skriva rätt och i stället koncentrera oss på att skriva bra.

    Kom igen nu, för fan.

  13. Mattias skriver:

    Hans A: Hoppsan! Jag tycker det är på sin plats att diskutera språkfrågor här. Kanske särskilt en sådan där det finns en gråzon. Självklart koncentrerar vi oss på att skriva bra – och rätt.

    Och tack för att du fick mig att stifta bekantskap med Folke Pudas.

  14. Anders skriver:

    Biologlärare och gymnastlärare?

    Undervisar man i ämnet biologi är man biologilärare, undervisar man biologer (i vilket ämne som helst) är man biologlärare.

    En svensklärare borde alltså undervisa svenskar – i valfritt ämne!

  15. Per skriver:

    Jag har grunnat länge på detta eftersom att jag studerar till engelskAlärare.

    I orden svenskalärare och svensklärare finns det en skillnad, liksom det finns i svenskahatare och svenskhatare.

    I det senare fallet så är det givet vad man hatar, i det tidigare fallet finns det förvisso få lärare som lär ut svenskhet.

    Svenska är i detta fall ett substantiv: ämnet svenska. Svensk- är ett sorts adjektiv, som i fallet svensktalande. Säger man ‘-talande’ behöver man ju inte säga svenskAtalande, man talar ju svenska, och då blir det rätt tydligt vad man åsyftar. (Märk väl att alla ibland säger t.ex. ett sorts lejon, då det egentligen ska vara en sorts lejon)

    Jag orkar inte med exempel som gurkodlare vs gurkaodlare, det finns ingen riktig skillnad (konflikt) mellan dessa två, så varsågod, säg gurkodlare. Likaså gäller flickrum, gympasal, kakburk, osv.

    Jag säger alltså svenskalärare och engelskalärare.

  16. Holmius skriver:

    Jag håller med Per, i detta fall föreligger det en skillnad i betydelserna hos ”svensk” och ”svenska”. Av logiken följer därmed att formen ”svenskalärare” vore att föredra oavsett att rekommendationen från Språkrådet tillåter bägge skrivningarna.

    För övrigt finns det påfallande många språkliga fel i vissa av de övriga kommentarerna här, något som jag finner en smula anmärkningsvärt med tanke på målgruppen och ämnet. Är det så svårt att skriva rätt?

Kommentera