Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Michel Siffre – grottforskaren som hade noll koll på tiden

Bild 11

Okej, det här kommer kanske inte handla så mycket om reklam. Men en hel del om kronologi.

Jag har alltid varit intresserad av tid. Som tioåring klockade jag min egen sömn, och noterade prydligt timmarna och minuterna i ett anteckningsblock (utan att ha en aning om vad jag skulle ha statistiken till). Några år senare läste jag Tio tankar om tid och Ögonblickets tyranni. Och i tonåren utforskade jag tillsammans med min kompis Björn hur länge det var möjligt att hålla sig vaken. Svaret? För oss: 69 timmar. När vi fick veta att syrebristen efter 70 timmar kunde ge bestående skador på hjärnan tyckte att där gick nog ändå gränsen för vårt experimenterande.

Jag har fortsatt att ha frågor om tiden. Som den om vi människor, avskärmade från omvärlden, skulle tappa koll på vad klockan faktiskt var – och därför somna när det egentligen var elvakaffe och utvilade stiga upp framåt kvällskvisten. Björn och jag hade seriösa planer på att utföra ett experiment för att ta reda på sanningen. Nu vet jag att vi inte behöver det.

Anledningen heter Michel Siffre. Han är fransk geolog och har genomfört experimentet tre gånger. Första gången var 1962. I två månader (!) levde han i en grotta mer än 100 meter under ökensanden i Texas. Utan klocka, kalender och solljus – med bara ett tält, en telefon och förnödenheter – lyckades han bevisa att vi människor har en inre livsklocka. Trots att han hade noll koll på tiden, blev hans dygn tjugofyra och en halv timme. Efter en tid tappade han uppfattningen om hur många dagar han varit i grottan, och två minuter upplevde han som fem. Siffre upprepade senare experimentet – med samma resultat. Senaste gången var i samband med millennieskiftet. Han misslyckades ordentligt att pricka in det nya året, och firade det ganska exakt tre dagar försent. Men han hade bevisat sin teori ytterligare en gång.

Nyligen visade Sveriges Television den BBC-producerade dokumentären The Secret Life of Your Bodyclock (En dag i livet). Den handlar om varför det är osmart att träna på morgonen, varför Chris Boardman alltid slog sina världsrekord på kvällen – och när på dygnet vi människor är mest produktiva (det är mellan 10 och 12, om du undrar). Om du vill se dokumentären får du snabba dig; den finns på SVT Play till och med den 24 februari.

Är du fascinerad av tiden? Berätta.

4 svar till “Michel Siffre – grottforskaren som hade noll koll på tiden”

  1. Viktor skriver:

    Jag provade att leva helt utan dator i en vecka för att få en uppfattning av hur mycket tid man faktiskt sitter vid en dator per vecka. Jag antecknade, läste böcker och gjorde andra saker. Jag gillar din blogg Mattias.

  2. Mattias skriver:

    Viktor: Det låter lika välbehövligt som kul. Jag provar halvhjärtat leva utan dator ibland, och det går som med allting halvhjärtat: sådär. Kul att du gillar bloggen. Jag läser din med stort intresse också. Fortsätt så!

  3. Viktor skriver:

    Mattias: Roligt att du läser. Hoppas du fortsätter med det och lämnar en kommentar någon gång. Imorn kommer ett inlägg som kanske är intressant för dig att läsa.

  4. David Stiernholm skriver:

    Ja, Mattias, jag är definitivt fascinerad av tiden. Framförallt intresserar det mig vad vi gör av den, hur vi nyttjar den på bästa sätt. När jag skriver ”vi”, menar jag egentligen ”jag”, om jag ska vara riktigt ärlig.

    För ett tag sedan ombads jag föreläsa om tiden och vårt förhållningssätt till den. Av skäl utanför min kontroll blev det ingen föreläsning hållen den gången, men jag hann tänka till en hel del inför den.

    I synnerhet funderar jag kring värdeskapande i relation till tiden. Vad är det värdefullt att lägga tid på? Vi har ju ändå en utmätt, för oss okänt lång, tid här på jorden. För mig är det väsentligt att använda min tid till sådant som är värdefullt, på lång sikt. Det behöver inte vara att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, utan att ligga still och passivt reflektera är ju också något åtminstone jag behöver då och då.

    Detsamma gäller i arbetet också. Eftersom jag är min egen chef, är det jag och ingen annan som ska avgöra vad som är rätt sak att göra just nu för att jag på lång sikt ska ta verksamheten dit jag vill. Det är en utmaning, och en rolig, bitvis svår och mestadels fascinerande sådan.

Kommentera