Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Is engelska in reklam really a problem?

Jag gillar den brevbonanza light som plötsligt har drabbat den svenska reklambranschen. Häromveckan postade Sveriges kommunikationsbyråer (inte att förväxla med Sveriges Kommunikationsbyråer) ett brev till Resumé. Nu får de ett tillbaka. Men inte från Resumé. Nä, istället är det nu Språkförsvaret (inte att förväxla med Språkrådet) som är på krigsstigen. Språkförsvaret är en ideell organisation som anser att ”svenska språket måste försvaras mot engelskans framträngande”. I brevet till landets 25 största kommunikationsbyråer hävdar organisationen att andelen reklam på engelska i Sverige har ökat markant de två senaste decennierna. Och de vill genom ett par vänliga frågor ta reda om 1) om det stämmer, och 2) vad den utvecklingen i så fall beror på.

Diskussionen är intressant. Och samtidigt en smula komiskt. För det kan inte bara jag som bakom den skenbart intresserade undersökningen anar en samling språkpoliser. Mellan raderna är det som att de väntar på att ilsket få slå till. Eller så vill de verkligen veta. Jag har svårt att bestämma mig för vilket.

Korta reflektioner
Spontant tycker (och tror) jag inte att engelskan har ökat lavinartat inom svensk reklam. Inte de senaste åren i alla fall. Den är säkert vanligare nu än för 20 år sedan, men den utvecklingen beror säkerligen på att fler svenska varumärken nu verkar på en internationell marknad. Att Tele2-fåret bräker på amerikanska beror, om jag har fattat det rätt, på att kommunikationen ska funka i andra europeiska länder. Men varför helsvenska kedjor väljer SALE framför REA är svårare att förstå.

Jag gillar det svenska språket, och använder alltid ett svenskt ord istället ett mer anglosaxiskt. Och jag håller med Gunnar Sträng som lär ha sagt att man inte ska ”använda utländska ord när vi har en inhemsk, adekvat vokabulär disponibel”.

Vad tycker du? Har engelskan blivit vanligare? Och skriver du engelska uttryck ibland?



6 svar till “Is engelska in reklam really a problem?”

  1. Lena skriver:

    Tycker det ar tontigt nar svenska kedjor avander ‘sale’ – kanns valdigt… JC?

    Det ar val charmigt att blanda lite engelska och svenska i reklam, tror knappast att alla kommer sluta prata svenska pga McDonalds reklamen!

    (bor i England sedan 10 ar tillbaka och hor och hapna kommer fortfarande ihag svenska sa tror inte att sprakpoliserna har sa mycket att oroa sig om)

  2. Sara skriver:

    Av ren lathet händer det ofta att jag slänger in engelska ord både i tal och skrift. Ibland har jag helt enkelt inte tid och ork att i min egen minnesdatabas leta upp det motsvarande svenska ordet. Slarvigt kan tyckas.

    Jag förstår dock inte varför det skulle vara ett problem att reklam till stor del görs på engelska, vare sig det är av slarv eller har en mer komplex grund.

  3. […] engelska i reklam i Sverige har Mattias Åkerberg bloggat om. Han lyfter frågan om det verkligen är ett problem och om vi andra märkt en ökning av det på […]

  4. Tessan skriver:

    Njaej, vanligare vet jag inte. Payoffs från internationella företag brukar ju ofta vara på engelska. Lite löjligt tycker jag det blir med svenska företag som med Sverige som marknad använder sig av engelska i sin kommunikation. Man måste på nåt sätt ändå hålla en balans tycker jag. Som exempelvis Tele2-reklamen. Avskydde den när den kom ut och gör det fortfarande. Den är helt enkelt för mycket amerikanskt, speciellt för att komma just från Tele2. Ordleken går ju helt förbi många människor och känns helt enkelt inte så skoj i ett svenskt klimat.

  5. Carita skriver:

    Jag tror inte att engelskan har ökat. Men det gör det inte mindre töntigt. All reklam med slutkläm på engelska är lite fånigt, som om de inte tror på sin produkt tillräckligt mycket och vill verka lite coolare och världsvanare med en engelsk knorr på slutet. Och de gör den ju på svenska,förutom slutordet, och då kan det ju inte bero på att den ska fungera på flera marknader.
    Näe, töntigt var ordet.

Kommentera