Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

DN skildrar stereotyperna på DDB Stockholm

För att hänga med här kan det bara bra att först läsa DN:s reportage om DDB Stockholm.

dn_ddb

”Reklammakare är världens sämsta människor som skulle sälja sin egen mor eller marknadsföra trampminor som ser ut som leksaker om dem fick tillräckligt med deg. Det är tråkigt att kreativa människor väljer att slösa bort sin talang på att skriva poesi om tvättmedel eller hamburgerresturanger.” (kommentar till DN-artikeln Torsgatans galna guldgossar)

En gång om året skriver landets morgontidningar om reklambranschen – alltid i samband med Guldägget. Sedan är det skapligt tyst i ungefär ett år. Inför årets gala har Dagens Nyheter i sin söndagsbilaga jämfört livet i tv-serien Mad Men med ”verkligheten” hos DDB Stockholm. Och – tada! – funnit att det finns likheter. Men framför allt levererat en skildring som nog varken får branschen eller byrån att framstå i bättre dager.

Det är svårt att veta var man ska börja, och egentligen känner jag inte att det är lönt att gå in på detaljnivå. För det första är vinkeln rätt krystad; det krävs som bekant viss överslagsräkning för att kunna sätta likhetstecken mellan 10-talets DDB med 60-talets Sterling Cooper. Och den som har läst reportaget (och de tillhörande kortartiklarna) lär instämma i att det hela känns okritiskt, beundrande och märkligt. Det är som att DN-journalisten – medvetet eller omedvetet – har valt att köpa reklamarbetarnas fina ord med hull och hår. Och om det är så har vi nog hittat grundproblemet – och anledningen till att reportaget blir en feel-good-historia som fascinerat stryker branschen medhårs.

Kanske är det precis det som är meningen: att för söndagsläsarna måla upp en romantisk – om än falsk – bild av livet i reklambranschen. Det kan vara så, och jag begär såklart inte att DN Söndag ta på sig Uppdrag Gransknings-kostymen. Bara att de är ärliga med varför det blev så här okritiskt och krystat. För det är knappast DDB Stockholm som har trampat i klaveret här. Nä, det är Sveriges största morgontidning som borde svara på varför – och hur de har tänkt. På Bloody Mary allvar.

Vad tycker du?



9 svar till “DN skildrar stereotyperna på DDB Stockholm”

  1. Per T skriver:

    Det står ju att det inte är på allvar, om än otydligt:

    ”Ytterst ansvarig för det kreativa arbetet på DDB Stockholm är Andreas Dahlqvist. Nyligen hamnade han på den globala listan över de 50 mest kreativa människorna just nu. DN Söndag har ställt hans värld mot Don Drapers. Det är tänkt som show biz. På Bloody Mary allvar.”

    Trots det tar nog de flesta av läsarna det på just allvar. Eller nåt åt det hållet, kritiken lär rikta sig i första hand mot den beundrande reportern.

    Det är alltid en avvägning. En bransch omgiven av mystik och magi, eller en bransch utmålad i sin simpla verklighet?

    Tror att väldigt många i branschen föredrar magin :)

  2. Fredric skriver:

    Nja, jag tror att utmaningen för DN var att få folk att intressera sig för något de lite till mans tycker illa om. Och då framhäva branschen med glimten i ögat. För det är ett faktum att reklammakare ligger långt ner på listan över respekterade yrken, tillsammans med bilhandlare. Det är en djupt rotad uppfattning som inte tusen rolighetsteorier kan ändra på. Jag tycker inte att de har ”köpt reklamarbetarnas fina ord med hull och hår”.

  3. Modul Sthlm skriver:

    Jag kan hålla med dig i mycket Mattias, men DN sätter fingret på något som jag har berört i ModulSthlm-bloggen. DDBs brist på mångfald är branschtypisk och ett betydligt allvarligare problem än jämställdheten mellan könen. Det handlar om en grupp som inte ens släpps in i byråvärlden. Med tanke på att jämnställdhetsfrågan så gott som uteslutande drivs av kvinnliga journalister, tror jag tyvärr att det krävs fler journalister med invandrarbakgrund för att frågan ska bli het i branschpress.

  4. Tessan skriver:

    Skulle vilja dubba detta ett kåseri för någon artikel känns det ju knappast som. Å andra sidan är det ju i Livsstil så man bör väl hursomhelst inte vänta sig nå djupdyk heller.

  5. Tony skriver:

    Intressant att det i lördags var en artikel om reklambyrån KING. SvD valde dock att göra den helt utifrån näringslivets perspektiv. Mycket bättre för branschen tycker jag.

  6. […] ** Och jag som trodde att jag var den enda som hade läst artikeln i DN! […]

  7. Sophie skriver:

    Även värt att notera att DNs bristande research då Produktionsledare inte nämns som en av de kategorier av yrkesroller som finns på en vanlig byrå.

  8. Adam skriver:

    Wow! Nån har filmat bakom kulisserna på DDB!

    http://www.youtube.com/watch?v=9bMQsMgcu-c

  9. Mattias skriver:

    Hmmm. Vad jag inte förstår riktigt är att det finns såna som idag vill identifiera sig med och använda sig av Mad Men:s bild av reklambranschen.
    Typ: http://bit.ly/7koPvz
    Känns som man inte fattat riktigt vad serien handlar om under ytan – trasiga människor med väldigt snäv världsbild.
    Om jag var på DDB skulle jag inte jubla över liknelserna.

Kommentera