Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

"Världens bästa kampanj" är kul – men hur sann?

di_bestadever

Här är filmen som blivit veckans snackis (åh, jag älskar att hata det här ordet!) i reklambranschen. På fyra dagar har över 25 000 sett filmen på YouTube. Dagens Media har folk hyllat och sågat den. Och till och med – och det är stort – Creativity har skrivit om den här filmen som Storåkers McCann har gjort för Dagens Industri. Har du inte sett den? Se den:

Korta reflektioner
När folk gapar HAJP! har jag för vana att osäkra min revolver. Ibland är det befogat, ibland inte. I det här fallet har jag svårt att bestämma mig. Å ena sidan tycker jag att det här är en underhållande film som lyckas driva friskt med både övertron till sociala medier och den välbekanta casefilmsorgien. Å andra sidan lämnar filmen en fadd eftersmak. Slutklämmen om att en printkampanj skulle vara det mest effektiva sättet att nå målgruppen känns falsk och förlegad. Inte för en sekund leder man detta i bevis. Däremot ägnar man hundratjugotre för att berätta att annonsörer bör satsa på annonser. Jag försöker, men har svårt att greppa vad med detta som skulle vara så sjukt smart med det här. Okej, kommunikationshumor kul, men instinktivt känner jag mest hur mycket jag vill ha mina två minuter tillbaka. För sanningen är inte en helt oviktig ingrediens.

Nä, då tycker jag att den här på ett smartare sätt driver med den digitala utvecklingen. Men kan inte låta bli att undra när Dagens Industri, The Sun och alla andra nyhetstidningar på allvar ska inse att de är i nyhetsbranschen, inte i pappersbranschen.

Vad tycker du?

15 svar till “"Världens bästa kampanj" är kul – men hur sann?”

  1. Jacob skriver:

    2 min 3 s jag aldrig får tillbaka. Navelskådande, förlegat, trist, taffligt, sömnigt. Sorry ”Greatest ad campaign ever” Nej.

  2. Fredric skriver:

    Please. Det här var det mest uttråkande jag sett.

  3. Jacob skriver:

    … och varför blir jag då direkt _arg_ på eländet?

    Början lovar något slutet inte håller. Givet, ett slut behöver inte hänga ihop med början, men då måste det toppa, överträffa, triumfera, överglänsa, göra en helt paff av såndär insikt som för ett ögonblick får en att _tro_ att man är genial.

    Slutet på den lilla filmen gör mig bara irriterad.

  4. Oskar skriver:

    ”Slutklämmen om att en printkampanj skulle vara det mest effektiva sättet att nå målgruppen känns falsk och förlegad. Inte för en sekund leder man detta i bevis. ”

    Beviset är väl att 100% av alla som kollat på och diskuterat filmen är reklamare? Budskapet är att välja media efter målgrupp.

  5. Bo skriver:

    Säger väl en del om hur lättroad reklambranschen är.

  6. Joelbitar skriver:

    Jag tycker det är oerhört underhållande. Visst skulle det varit bra med lite hårda fakta på slutet, problemet är väll att det inte finns nåt intressant. Den här filmen talar till dom som inte gillar, eller är trötta på att krysta fram ”virala” kampanjer. Och dom reklamrna behöver inte något bevis för varför det är bra med traditionell print. Istället blir det här ett fantastiskt kul och paradoxalt sett att sätta DI på kartan.

    DI FTW

  7. Kungen skriver:

    Hur kan man INTE älska denna? Har man någon gång suttit i en jury (för det har du väl?) så känner man bara – äntligen! Om alla kreatörer använde 10% av den energin som läggs på flashiga filmer på idén istället så skulle vi se väldigt mycket bättre reklam, denna film påminner oss om att idén är allt, det är den konsumenten ser, inte casefilmen.

  8. Gunnar skriver:

    Sanningen i bilkrängarbranschen är i alla fall att det fortfarande är mer effektivt att annonsera i en tidning som når 390.000 läsare med en medelinkomst på, säg, en halv mille än att bygga ett zoo. (Eller en pianotrappa för den delen.) Att sociala medier sedan är MYCKET effektivare när man vill prata med reklamare, är väl den här filmen ett utmärkt exempel på. Jag tycker att den är smått genial.

  9. Mattias skriver:

    Joelbitar: För mig är det mer än okej att vi tycker rätt olika här.

    Kungen: Om man ÄLSKAR den här eller inte har ingenting med jurymedverkan att göra. Jag håller inte heller med om att den här filmen skulle sända ut budskapet att ”idén är allt”. Budskapet är väl snarare att en printkampanj är det effektivaste sättet att nå sin målgrupp – det är sanningshalten i det påståendet som jag ifrågasätter.

  10. Daniel skriver:

    Jag är också kluven till DI–reklamen. Den är onekligen rolig och driver med övertron på möjligheten att engagera människor i reklam och social medier som evangeliet alla reklammakare väntat på. Samtidigt är det oundvikligen som du säger Mattias – sanningen är en viktig ingrediens, eller i alla fall trovärdigheten. Jag tror inte att någon som sett filmen på fullaste allvar köper slutklämmen.

    SUN–reklamen däremot, den var ju magisk.

  11. Joel skriver:

    ”…de är i nyhetsbranschen, inte i pappersbranschen.”
    – Den var bra!

  12. Jenny skriver:

    Men… Det är ju GJORT redan – och bättre dessutom. Jag är värdo på att komma ihåg var/vem, allt jag vet är att det här har jag sett förut – och tyckt var lite roligt. Men det här är vare sig välgjort eller nytt eller… som du säger, ens sant.

    Sun-snutten köper jag. Den handlar ju åtminstone om Sun. DI-snutten skjuter brevid mål, för den handlar inte ens om DI – och då blir jag misstänksam. DI förlorar trovärdighet – tror de inte ens själva på sin produkt, utan försöker kränga den enbart genom att såga alternativen?

  13. Mårten Knutsson skriver:

    Det där var nog det bästa du skrivit, Mattias! DI-filmen är rolig, men den hjälper inte mej som kommunikatör att sälja in bra annonser i DI till mina kunder. De kommer fortfarande vilja ha helt smashing viraler som kostar 1000 euro att producera och inget att sprida. Och en riktigt bra säljaktivitet.

    Är den inte ett självmål?

  14. Erik Ekholm skriver:

    Dagen Industri sparkar ju bara på de traditionella reklambyråerna som dessutom är deras direkta och indirekta kunder. Enligt DI har de för vana att spendera alldeles för mycket pengar på att skapa events (zoo, zebra-mjukisdjur, etc.), de förstår inte sociala media, och de har inte förstått att det krävs en strategi och en analys av vilka kanaler som passar till respektive målgrupp, etc. Egentligen är ju filmen en hyllning till styrkan i sociala media – om man bara vet vad man vill åstadkomma med sina investeringar i pengar och tid.

  15. […] Andra bloggar om Di-filmen: Please copy me […]

Kommentera