Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Studio Total rör om i ankdammen

Studiototal

I senaste numret skriver Filter om Studio Total. Du vet, reklamkollektivet som de senaste åren har skapat uppmärksammade kampanjer för Arvikafestivalen, Feministiskt Initiativ, Arena, Malmö Opera och – nu senast – det österrikiska möbelvaruhuset XXXLutz.

Just uppmärksamhet verkar vara byråns viktigaste produkt. På köpet har de lyckats göra många förbannade. Inte minst inom reklambranschen. När grundarna Per Eriksson och Tomas Bergkvist i somras tog 100 000 av sina sparpengar och uppmanade Gudrun Schyman att bränna dem på en klotgrill i Almedalen blev det ett himla hallaballo; många kallade tilltaget för enormt oansvarigt och ett idiotiskt slöseri med pengar. Andra valde istället att se till det stora genomslag som aktionen fick i svenska och internationella medier, och framhöll hur reklamköpare varje dag plöjer ner motsvarande summor utan att få ett uns uppmärksamhet.

I Filter-reportaget – som dessvärre är mer redovisande än kritiskt granskande – för Per Eriksson ett intressant resonemang:

Att ha fiender är ett bra sätt att få igång en diskussion. Om du inte har några fiender, då representerar du ingenting. Och om du inte representerar någonting, då kan du inte berätta en historia.

Studio Total-männen menar att det finns ett samband mellan uppmärksamhet och kommersiell framgång; om någonting tillskrivs vikt blir det också attraktivt – och säljer. Sara Rosengren och Henrik Sjödin på Handelshögskolan i Stockholm hävdar att också motsatsen finns, och exemplifierar med BP under oljekatastrofen och Saab under nedläggningshotet.

Mycket kring Studio Total är antingen svart eller vitt. Själv är jag lite kluven. För nästan precis ett år sedan föreläste jag om reklam på Högskolan i Jönköping. I publiken: närmare hundra kommunikationsstudenter. En av dem räckte upp handen och frågade vad jag tyckte om Studio Total. Jag var knappast beredd på frågan, men minns att jag svarade någonting luddigt om att deras brist på sanning och öppenhet riskerar att urholka förtroendet för branschen.

Idag tänker jag lite annorlunda (men är fortfarande lite kluven). Jag har gått från att vara skeptisk till att se Studio Total som en utmanande vind i en ofta medhårsstrykande svensk reklambransch. De har fattat att det krävs dramaturgi, antagonism och mod för att berätta en historia som folk vill ta del av och berätta vidare. Deras kontroversiella metoder är kanske inte själva definitionen av framtidens reklam, men de är helt säkert någonting spännande på spåren. Vare sig du gillar det eller inte. Och svensk reklam behöver galna bråkstakar – därför behövs Studio Total.

Vad tycker du? Idioter eller genier?

16 svar till “Studio Total rör om i ankdammen”

  1. Andreas skriver:

    Det är inte svårt att vara kontroversiell. Det är när du behöver ladda det med mening som det blir värt något. Där misslyckas Studio Total totalt, och uppmärksamheten blir därför lika flyktig som ett inlägg på en modeblogg.

  2. Smyg skriver:

    ”Svensk reklam behöver galna bråkstakar”: håller fullständigt med dig. Ännu bättre blir det om sagda bråkstakar har omdöme, hjärna och en vision som är större än att bara skapa uppmärksamhet. Eller som gamle Leon uttryckte saken: ”Reklamens uppgift är inte att väcka uppmärksamhet. Det kan vilken idiot som helst göra. Reklamens uppgift är att väcka sympati. Då kan man bygga en relation.”

  3. Ragnar skriver:

    Studio Total har fattat vinkeln. I mina ögon är de lite som Jokern i Läderlappen, de behövs för att göra reklamen i Sverige mer intressant.

    Se: http://www.youtube.com/watch?v=3OyrX11cMkE

  4. R skriver:

    Det är dags att citera Leon Nordin igen:

    ”Vilken idiot som helst kan väcka uppmärksamhet. Det svåra är att väcka sympati. För det krävs det talang”.

    Jag tror att branschen skadas av massa lycksökare som säljer in koncept som är ”kreativa” och ”det här kommer garanterat väcka uppmärksamhet” men som inte räcker mycket längre än så. Nej, vi behöver en bransch som löser kommunikationsproblem åt kunden – resten kan börja som gycklare.

  5. Linn skriver:

    På något sätt gillar jag dem. Även fast jag la pannan i veck efter deras Arvika. Det är så mycket reklam som inte ens skapar uppmärksamhet utan bara går en likgiltigt förbi. Det här är ju iaf kul. Det är ju inte direkt så att man sitter på nålar inför vad de olika stora byråerna nu ska hitta på.

  6. Mattias skriver:

    Andreas: Du har rätt i mycket; det är kanske inte så svårt att vara kontroversiell. Men jag kan inte låta bli att undra: vad grundar du påståendet att ST ”misslyckats totalt att ladda det med mening” i?

    Smyg: Jag tänkte också på det citatet när jag funderade på bloggposten. Sedan tänkte jag: är det så? Är reklamens uppgift nödvändigtvis att väcka sympati? Handlar det inte om att skapa någonting som är värt att känna någonting för, att vilja snacka om, och att tycka är såpass attraktivt att man vill konsumera?

    Ragnar: Schysst Gudrun-koppling i den videon!

    R: Vad har vi/du för konkreta belägg för att ST-insatserna inte har löst kommunikationsproblem? Enligt reportaget var bland andra Fi-jobbet, Brothers-jobbet och Arvikafestivalen-jobbet framgångsrika.

  7. Inte Johan skriver:

    Ett gäng vanliga lycksökare som ger branschen det dåliga rykte man skyller på ”Stureplansreklamarna”. Pretentiöst effektsökeri. Patetik och amatörskap.Man gör sitt yttersta för att vara det där alla föraktar i branschen, utan att själva förstå det. Synd, det verkar vara smarta herrar. Under den ofattbart tillgjorda Don Draper hatten.

  8. Leon hade rätt då och han har rätt nu. Att skapa uppmärksamhet är det enklaste i det här jobbet. Den positiva kopplingen till varumärket är utmaningen. En god känsla i magen – istället för en fadd eftersmak i munnen.

    En tonårig tjej som får orgasm på kamera?
    Bränna 100 lock på bål?

    Billigt effektsökeri, om du frågar mig.

  9. R skriver:

    Jag förstår inte hur man kan anse sig ha löst kommunikationsproblemen överhuvudtaget.

    Brothers

    Uppdraget var:

    ”Brothers wanted to get media attention for special offers on Fathers’ day”.

    Okej, häftig anläggning men allvarligt talat – löste de egentligen uppdraget? Uppmärksamhet, ja möjligen – men att genom att sälja en högtalaranläggning tror jag knappast att det stärkte Brothers (såvida Brothers inte tänkt ge sig på en ytterst tveksam varumärkesutvigning – ”Brothers Home Audio” eller liknande).

    Arvikafestivalen

    Uppdraget var:

    ”How do we tell the difference between Arvika and other festivals. How do we get media attention?”

    Åter igen, uppmärksamhet ja men i övrigt nej. Arvika har haft en tydlig nisch genom åren med inriktningen mot synthmusik som visserligen nu luckrats upp. Men att ha en onanerande tjej som ska visa på en inriktning som gör Arvikafestivalen unik är bara effektsökeri utan innehåll.

    FI

    Jag hittar ingen tydlig uppdragsbeskrivning på Studio Totals hemsida men jag antar att det var för att visa på oskäliga löneskillnader mellan män och kvinnor.

    Genom att elda upp pengar får man uppmärksamhet, åter igen men man får också en stämpel som dum i huvudet.

    Ja, den dagen Studio Total lyckas kombinera uppmärksamhet med en bra koppling till uppdraget som leder till något mer konstruktivt och verkligen löser kommunikationsproblemet då har de lyckats. Just nu verkar de vara mer inne på att sälja in sig själva och dessvärre finns det reklamköpare därute som går på deras billiga trick. Ännu jävligare är tyvärr att de inte bidrar ett smack till att visa att den här branschen behövs, snarare späder de på attityden ”varför ska vi betala dyra pengar till en lekstugebyrå när vi kan göra det här själva?”.

  10. P skriver:

    Inte är de genier iaf.

  11. Gustaf Rydelius skriver:

    Studio Total fascinerar. check! de utmanar etablissemanget, gör tvärtom, upprör, skapar känslor, får uppmärksamhet, är kreativa. och det behövs alltid en frisk fläkt, någon som rör om i grytan. clowner och gycklare har alltid funnits och kommer säkert alltid finnas. men efter att ha befunnit mig i ungefär samma sits under nästa åtta år är det en sak som jag personligen kan känna att de missar, och det är relevansen. tyvärr. cred och respekt till alla dem som är helt galna men med en relevant idé i botten. och det är det som är det svåra, fråga mig. att göra en kampanj eller aktivitet för en kund EN gång klarar de flesta av. utmaningen ligger nog i att skapa ett långsiktigt samarbete där man jobbar för kundens bästa och samtidigt har kul och gör bra och kreativa jobb, med idé och relevans. frågan om de tjänar pengar eller inte kanske vi inte ska diskutera här och nu.

  12. Per T skriver:

    Jag tycker att de är lysande. Genier. Inte att tala om. Alla här ovan som berättar att uppmärksamhet, jo det är så enkelt att skapa så det kan vem som helst göra … men gör det då!

    Hur många reklamkampanjer känner du till från det senaste året, som du INTE har läst om i branschpressen alt gjort själv (inkl. vänner i branschen)? Någon? Jo just det, det var den där pengabränningen. Och kanske Broindianen. Och How hetero, fast det var ju förra året. Och …

    Styrkan med Studio Total är att de lyckas nå utanför reklamfåran och hamnar i mainstream-media och i folks medvetanden. Budskapet ligger i allafall i bland i aktivitetet (fp, Black Ascot tex).

    Löjligt.

  13. @collentine skriver:

    Tycker de är smarta men ofta missriktade. För egen del är de briljanta i att skapa uppmärksamhet som är bra för deras byrå men den är inte alltid bra för deras klienter.

    Resonerade lite om dem i en blogg-post jag skrev om myten att all pr är bra pr. För att sammanfatta: all sorts uppmärksamhet är bra om man vill skapa ”brand salience” eller om någon positiv association finns med i budskapet.
    Kan läsa hela mitt resonemang här: http://collentine.com/one-of-the-big-myths-in-pr-all-exposure-is-good-for-brand

  14. […] blir ett antal älskare. Priset ett mycket större antal – verkar det som – hatare. (Läs kommentarerna på inlägget hos Please Copy Me.) Reportaget i sig bygger en annan historia – om det är en medveten början på en ny eller ett […]

  15. […] dagens mediabrus så gäller det att synas och höras. Studio Total är en av de som är riktigt duktiga på detta. Jag är lite […]

  16. Eric Lindesvärd skriver:

    Jag beundrar deras mod och framfart. Det _är_ svårt att skapa medieutrymme. Samtidigt är jag inte säker på att de förstärker det uppdragsgivaren står för. Det blir lite tomtebloss av det hela. Starka varumärken odlas fram under lång tid. Kända varumärken är inte detsamma som starka varumärken. Vi måste väl titta lite på effekten för att avgöra om kreativiteten träffade rätt?

Kommentera