Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Läs den här texten

Ibland ramlar man över en text som fullständigt knockar en. Man är inte beredd, och hinner omöjligen försvara sig innan man bara känner, känner, känner. Så är det med den text som Fredrik Backman idag skriver på sin blogg hos Café. Det är ett personligt meddelande till en stressad bilist som – om, förhoppningsvis när, hon läser det – kommer att förstå varför Fredrik höll hastighetsbegränsningen (och ”tvingade” henne att höra om på insidan – i bussfilen):

Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Den här texten har fått ett enormt genomslag på webben. Under det första dygnet har enligt uppgift 180 000 människor läst inlägget. När jag tipsade om texten i Facebook-gruppen Jag läser Please copy me blev gensvaret stort och omedelbart.

FB

Och många, många är de som valt att sprida texten vidare på Facebook. Över 60 000 personer om vi ska tro de som räknar.

Också FB

Läs texten Personligt meddelande nu och här.



Kommentera