Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Historieberättande är det nya vitt och fräscht

Vitt & fräscht
Du som knarkar bostadsannonser vet att har du sett en, då har du sett alla. De är alla stajlade och fixade och fixad till tusen. Alla spår av att där någonsin har bott någon är utraderade – och ersatta att attiraljer som puttar upp priset ytterliga några tiotusen.

Då kan det vara skönt med någonting annorlunda. Som sekelskiftesvillan i Jönköping. Eller den där 2,5:an i Farsta. De lyckas med det som alla vill, men som de flesta går miste om genom att härma andra.

Vi börjar i Jönköping.

Tidigt i morse kontaktade Johanna Linder mig. Hon är programledare för radioprogrammet MorgonskiftetP4 Jönköping, och skickade mig länken till en rätt märklig bostadsannons. Den visade ett stort hus i ett av Jönköpings äldre stadsdelar. Det första som slår en är att alla foton är färgade i sepia. Det andra som slår en är att det finns människor på bilderna. Människor från en svunnen tid (eller åtminstone människor som gått loss bland teaterkostymerna). Kanske har de bott i huset en gång i tiden. Kanske är det någon i den konservativa mäklarbranschen som vill bryta ny mark. Oavsett vilket: får det här någon att punga upp två miljoner för huset?

Retro Radio

Den frågan diskuterar vi live i programmet under den tidiga morgonen. Du kan lyssna på inslaget här.

Min poäng: reklam handlar om att göra det oväntade. Det gör man här. Och genom att berätta någon form av berättelse har du lättare att fånga människors intresse. Det gör man också här. Genom att våga bryta ett mönster får de mig att uppmärksamma och komma ihåg. Och lyckas också rikta min uppmärksamhet mot någonting annat än de annars uppenbara renoveringsbehoven. Dessutom ger människorna liv åt huset.

Men människorna i bilderna skapar också en annan känsla. En obehaglig känsla av att de egentligen inte hör hemma där. De för mina tankar till filmen The Others. Att de finns med i vissa bilder, men lyser med sin frånvaro i andra gör att jag börjar misstänka att de är spöken. Och spöken skänker inte den trygghet som blivande husägare söker. Nu ska det bli spännande att se hur många som ändå vågar lägga ett bud på kåken.

Vidare till Farsta. Och Lennart.

Lennart

Där – i Farsta – bor Mattias Sjöstrand med sin son. Men inte länge till. Nu säljer han lägenheten. Mattias är copywriter och creative director på One Motion. Han bad mäklaren om lov att själv skriva texten i bostadsannonsen, fick ett ja, och väljer att rubricera den ”Världens personligaste bostadsannons”. Den börjar:

Har du tänkt på att bostadsannonser alltid ser likadana ut? Det pratas om öppna planlösningar, kvalitativa vitvaror och fantastiska renoveringschanser. När du går på visning så har bostaden inretts med designmöbler och allt personligt är bortplockat. Helst skall vi tro att det aldrig bott någon där. Brukar du gå på det?

Alla bostäder har en historia. Och den är nära sammanvävd med de personer som bott där. Här kommer min berättelse.

Sedan berättar han historien om lägenheten. Hur han fann kärleken. Och förlorade den. Hur han fann någonting annat. Om hur han och hans son har lekt och trivts i lägenheten. ”Det var i den här lägenheten mitt och min sons nya liv började. Vi bestämde alla regler. Här har det till exempel aldrig bråkats.” Fint. Och trots att texten kanske är i längsta laget – och att livskvalitet är ett hopplöst slitet ord – ger den här texten lägenheten en själ på riktigt. Den säljer en dröm. Eller åtminstone en förhoppning om en sådan: ”Efter två år i Gubbängen skall jag och min son nu flytta vidare. Jag kan inte lova dig lika lyckliga stunder som vi har haft. Men jag kan önska dig det.”

Läs hela texten här.

***

Jag gjorde efterforskningar på det där huset i Jönköping. Det visade sig att det är Svensk Fastighetsförmedling som själva har skapat snackisen. Deras fotograf Max Andersson kom på idén, och genomförde den tillsammans med statister från teatern och museet i Jönköping.

***

Vad tycker du?



5 svar till “Historieberättande är det nya vitt och fräscht”

  1. Maria skriver:

    Har tittat på bilderna på huset i Jönköping flera gånger nu och har kommit fram till att det är en kul idé, men lite tafatt genomförd. Personerna på bilden ser inte ut att ha med huset att göra, utan är ditplacerade som objekt. Även om jag aldrig skulle överväga att köpa ett gammalt hus, och därmed inte tillhör målgruppen, hade jag föredragit bilderna utan dessa utklädda statister. De stör mer än de tillför.
    Den andra annonsen är trevligt skriven, men jag håller med om att texten är för lång.

  2. Robin skriver:

    Mycket fin annons!

    Historieberättande var väl det nya svarta typ 2005 med Troed Troedsson, men det kanske kommit tillbaka igen :)

  3. Anna skriver:

    Att en lång, stolpig text om säljarens misslyckanden i livet skulle ge lägenheten en själ som gör att man som köpare lockas att lägga bud tvivlar jag på. Vill jag köpa en dröm ska den väl helst vara både positiv och min egen?

    Jönköpingsannonsen är roande på kuriosa-nivå men som säljargument? Nja

  4. Eric Lindesvärd skriver:

    För det första är det roligt att se en utveckling mot positionering i en annars rätt torr bransch.

    För det andra är det fantastiskt att man kan få en stor sekelskiftesvilla för 2,2 millar.

    Eftersom jag på kort tid sålt två lägenheter har jag funderat en del på det här för egen del. Jag har resonerat så att mäklaren är proffset i vår relation. Den får göra jobbet.

    Men de beskrivningar som föreslagits mig har varit dåliga. Troligen på grund av en enorm stressfaktor. Jag har skrivit om, efter att ha kollat med mäklaren om vad folk letar efter och uppskattar. Några av de sakerna har varit lätta för en copywriter att plocka upp. Resultatet har inte på något sätt blivit nyskapande.

    Jag valde en helt annan troligen mycket tråkigare strategi. Skrev ganska ingående tung fakta om sånt som inte alls gick att se på bilderna. Exakta tidsangivelser för när kablar och annan teknik byttes ut, tydliga specifikationer på huset och vilken märkning det hade hos Stadsbyggnadskontoret, köksfläktens kapacitet (ventilationen är ofta urusel i Sthlms innerstad), säkerhetsdörrens brandklass, namnet på firman som gjort vissa snickeriarbeten, etc. Mycket efterforskningar och ganska nördigt.

    Förhoppningen var att det skulle ge intryck av att mäklare och säljare hade järnkoll. Och att den järnkollen skulle göra spekulanten mer säker på min mäklares objekt vid en jämförelse med andra.

    Det är svårt att svara på om frukt, fotomodeller eller en personlig beskrivning hade gett ett bättre resultat. Vi nådde i alla fall vårt mål.

    Däremot är det nu bevisat att frukt, fotomodeller eller en personlig beskrivning ger bättre spridning. Det borde vara en fördel. Om det inte är så att spekulanten vill göra ett fynd. Då borde det vara en nackdel.

  5. Jonas Medin skriver:

    I denna likriktade bransch tror jag det mesta skulle kännas som ett lyft därför uppskattar jag både dessa två tilltag och den där mordgåteliknande mäklarannonsen det snackades om för någon knapp månad sedan.

Kommentera