Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Nä, reklamen är fortfarande inte livsfarlig (och folk är smarta)

”Vi har ingen ambition att lura någon, för då missar vi vårt mål. Ju otydligare vi är med vad vi vill, desto mindre effektiva är vi.”
Hedvig Hagwall Bruckner, copywriter, King

São Paolo

Kärt barn har många namn. Reklam kallas för reklam. I alla tider har den varit ifrågasatt, bespottad – och tagen i försvar. 1957 gav Sven Lindqvist ut boken Reklamen är livsfarlig (som pocket här). Där skriver han att reklamen ” lurar oss att köpa saker vi inte vill ha, lockar våra barn att driva utpressning hemma och tvingar oss att byta ut saker vi trivs med”. Fortfarande – över än ett halvsekel senare – lever den (nid)bilden av reklam kvar hos vissa.

Det blir tydligt när P1-programmet Nya Vågen nu gör ett program om reklam som inte talar om att den är reklam. Som i fejkbloggar, hitlåtar och skenbart hemmagjorda Youtube-filmer. I programmet medverkar Roger Wallis, medieforskare; Hedvig Hagwall Bruckner, copywriter på King; och Johan Ehrenberg, journalist och företagare.

Du kan lyssna på programmet här (börjar vid 24.15 typ).

Efter att hört programmet vill jag ta reklamen i försvar. Som ofta när det handlar om reklam i medierna blir det en skildring av någonting som lite fult och får oss att ”köpa saker vi inte vill ha”. Tröttsamt. För vi är ingen ond bransch som är ute efter att lura människor. Vi är människor som försöker skapa reklam som är underhållande, gripande och angelägen för andra intelligenta människor. Reklamen är inte hjärntvätt, den sker alltid på medvetna mottagares villkor. Den riktar ett brännande strålkastarljus mot produkter och varumärken; och bara de som folk vill ha överlever. Därför är vi inte lurade. Hjärnan sitter där den ska, och vi har alla och alltid valet att göra förnuftiga val. Men ibland vill vi bli helt sålda på någon eller någonting. Också det väljer vi.

Vad tycker du?

Tipstack till Shohreh Zare.



9 svar till “Nä, reklamen är fortfarande inte livsfarlig (och folk är smarta)”

  1. Marcus Karlsson skriver:

    Jag tror inte heller att reklam är farlig. Eller att folk går på vad som helst. Men jag tror att problemet är att en hel del reklam är lite för enkel. Den spelar på fel strängar. Den går oss till mötes lite väl långt. Och den underskattar oss. Apelsin-TV hela dan, liksom. Då blir vi sura. Sura för att vi tänker att de som skapat reklamen tror att det finns människor som inte är smarta nog att tänka själva. Och kanske lite rädda för att vi tror att det är vad folk vill ha. Dum reklam för dumma människor. Men dumma människor är ju inte dumma. De är bara underskattade.

  2. Tobias skriver:

    ”Vi är människor som försöker skapa reklam som är underhållande, gripande och angelägen för andra intelligenta människor”

    Ibland försöker ”ni” inte tillräckligt hårt, tyvärr. Jag tror det är då man stöter på den exakta motsatsen mot vad du beskriver som man, som konsument, ser reklamen som ond, meningslös och påträngande

  3. Jonas Sandwall skriver:

    Intressant! Anser i all kommunikation att man har ett ansvar. Att säga att reklam lurar el inte lurar beror ju helt på om sändaren har som uppsåt att lura. i en del fall är d ju tyvärr så att man luras. Kanske inte genom att säga fel saker utan snarare att lämna ute information som borde vara med för att skapa en helhetsbild. Jag tror att det är denna slags reklam som gör att mycket roligt nyskapande transparent och upplyftande reklam dras i smutsen.

  4. Magnus Fredriksson skriver:

    Delar din uppfattning om att reklamare på inget vis är ”onda” människor som vill lura andra men utifrån mitt perspektiv betyder inte det att man inte tänjer på sanningen eller låter bli att berätta hela historien om det passar ens syften. När man som jag har gått igenom över 300 företags miljökommunikation inser man ganska snabbt att det är andra saker än ”sanningen” som står i fokus. Och exemplen från andra områden är många. Så visst finns det problem med reklambranschens förhållningssätt till sant och falskt.

  5. Eric Lindesvärd skriver:

    Lindqvists bok har nog också att göra med att konsumentlagstiftningen år 1957 inte var utformad som den är idag.

    Jag tror att känslan av att bli lurad infinner sig främst när något vi köpt inte fungerar som vi tänker oss, och säljaren vägrar låta köpet gå tillbaka, eller sätter sig på tvären av någon anledning. Nu har vi lagar som skyddar oss från sånt.

    Lurade kan vi bli på Tradera, som lovar något bra, men där det händer att säljaren inte ens bryr sig om att skicka varan.

    Reklam är faktiskt ärligare än pressen, eftersom vi i reklambranschen är styrda av marknadslagstiftning, medan exempelvis löpsedlar inte är det.

    Så vem ska man tro på?

    Jag jobbar just nu med en uppdragsgivare som har ett erbjudande som är gratis. Det är mycket ovanligt eftersom något nästan aldrig är gratis. (Utan extra kostnad brukar det heta när något ”gratis” är förknippat med en motprestation.) Men nu är det alltså gratis. Bra så långt. Då kommer nästa problem. Är det trovärdigt? Skyggar man inte bara för själva ordet? Just nu vet jag inte själv.

    Jag ägnar mycket tid åt att försöka få uppdragsgivares reklam och kommunikation trovärdig. Tona ner det påträngande, för att det är onödigt, och i stället vända resonemanget till något tankeväckande.

    Vissa argument som uppdragsgivare tycker är helt briljanta kan vara totalt ointressanta. Eller ibland direkt korkade att använda. Det är bara att de inte vet om det.

    Att föra resonemang med uppdragsgivare om detta är en rolig del av jobbet, tycker jag. Det mesta av skrivandet sker innan själva skrivandet. Så vi slipper hjärntvätt.

    Jag tycker också det är ett ansvar vi har. Inte minst gentemot oss själva. Så det blir meningsfullt att stanna i branschen. Där vi kan göra nytta. En förutsättning är förstås att man själv känner att det är roligt och nyttigt.

  6. Eric Lindesvärd skriver:

    @Magnus Bra exempel. Med miljöargument och miljömärkningar är det många varumärken som medvetet luras eller vilseleder.

  7. Gustav skriver:

    Jag tycker att den här diskussionen är väldigt intressant. Något jag alltid har funderat över är varför just reklambranschen anses vara den onda parten i en transaktion. Företaget som tillverkar produkter, det är hederliga människor det. Reklambyrån som får betalt av företaget för att sälja produkten som de hederliga människorna har tillverkat däremot: E.V.I.L. Märklig logik om du frågar mig.

  8. Patrik skriver:

    Reklam bygger ofta på att skapa behov som kanske egentligen inte finns. Att man väljer att ta del av reklam eller inte stämmer inte heller, när jag går på stan eller flyger någonstans väljer jag inte att se reklam men det är väldigt svårt att undvika. Sen finns det en problematik med att det som kommuniceras väldigt ofta har väldigt lite med själva produkten eller tjänstens egenskaper eller ursprung att göra.

    Samtidigt finns det väldigt mycket reklam som är rolig och som skapar ett trevligt avbrott i vardagen samt kan fungera som konsumentinformation.

    Men kritiken mot reklam måste alltid finnas där och precis som Erik Lindesvärd skriver tycker jag att man som reklammakare måste ta ett ansvar för det man skapar om man vill höja respekten för branschen.

  9. Mats skriver:

    En gammal sanning kan vara värd att lyfta fram igen: En viktig skillnad mellan reklam och journalistik är att reklamen måste vara sann.

Kommentera