Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Frank & Earnest och Droppen tjatar hål i armen på dig

Reklam handlar – för det mesta – om att övertyga genom att upprepa sitt budskap om och om och om igen. Att försöka övertala någon att göra det man vill brukar vara en kass strategi. Men hur vore det att tjata och tjata och tjata? Det är precis vad reklambyrån Frank & Earnest föreslår att Droppen Blodgivning ska göra för att få folk att ge blod. De har insett att många egentligen vill bli blodgivare, men att de behöver någon som tjatar för att de ska få det gjort.

Därför lanseras nu Jappregistret. När du anmäler dig till registret kommer du att få mejl, sms, post och andra påstötningar om att du minsann har bett om att bli tjatad på för att komma iväg till blodgivningen. Kampanjen är pro bono, och förutom Frank & Earnest ställer Bombay Works, Cohn & Wolfe och TMP upp utan ersättning. Göteborgs-Posten bjuder på annonsutrymmet och Mix Megapol på radioreklamen.

Droppen

Copyn
Rubrik: Vi lovar att tjata hål i armen på dig.

10 000-tals göteborgare vill ge blod men gör aldrig slag i saken. Det tycker vi är synd. Därför har vi skapat JAPP-registret, en tjänst som fungerar ungefär som NIX-registret – fast tvärtom. När du går med kommer vi att tjata på dig med alla tänkbara medel tills du blir blodgivare. Så kavla upp ärmarna och anmäl dig på jappregistret.se

Korta reflektioner
Jag gillar spontant den här idén, eftersom den sticker ut. När annan reklam stryker medhårs lovar den här att tjata, tjata, tjata tills du gör som de (och du) vill. Den skapa någonting värt att prata om. Men ärligt, gå med i registret … vem vill det? Jag kommer själv att hålla mig utanför – av två anledningar. För det första är jag rädd för sprutor. Eller kanske inte rädd egentligen, men jag tycker upplevelsen är obekväm nog för att välja nej istället för ja. Det är jag knappast ensam om; 10 procent av oss svenskar lider av sprutfobi, och i en aktuell Sifo-undersökning svarar bara 36 procent att de skulle vaccinera sig vid ett nytt pandemihot. Kanske är det där – och inte i svårigheten att få det gjort – som problemet ligger. Hursomhelst och för det andra: jag skulle nog (trots allt) hellre gå raka vägen till blodgivningen än att frivilligt få tjatande uppmaningar i parti och minut. Och då har kanske Japp-registret ändå lyckats. Tjat – eller hot om tjat – lönar sig.

Vad tycker du? Skulle tjat få dig att lämna blod?



4 svar till “Frank & Earnest och Droppen tjatar hål i armen på dig”

  1. Efter att nästan ha förlorat min fru efter en svår förlossning då hon blödde över 9 liter blod (en kvinnas kropp innehåller 4-5 liter), så tycker jag att man borde besöka en blodcentral och se om man kan göra något åt nålfobin.

    I övrigt tycker jag idéen är skön. Man vill veta hur många de vill öka på i givarregistret.

  2. Viktor Jacobs skriver:

    Gillar också idén just för att den gör något lite nytt. Förstår också tanken för filmen, men tycker inte riktigt man har lyckats med genomförandet. Någonstans där mitt i filmen börjar det kännas lite studentikost.

    Det ska dock sägas att just det här med att egentligen vilja lämna blod, men bara inte få tummen ur passar in rätt så bra på mig. Kanske skulle man göra något åt det.

  3. Mats Janson skriver:

    SKitbra idé, tycker jag. Fast jag tycker också att filmen är lååååååång.

  4. Anna Lerneryd skriver:

    Ger inte tjat bara en negativ vinkel på det hela? Folk har väl en tendens att ignorera tjat och snarare göra tvärtom.

    Men då det är en frivillig spark i röven är det väl mer okej då endast de som vill får en känga.

Kommentera