Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Botemedlet mot särskrivningar

Många i det här landet lider av särskrivningar. Men de värsta förbrytarna är hopplöst aningslösa om vad de utsätter sin omgivning för. Tack gode Gunnar att hjälpen är här. Nu finns botemedlet mot det dummaste av alla dumma språkfel. Det kan vi nämligen tacka Gunnar Hård af Segerstad för. Han är frilanscopywriter i Göteborg, och har efter att förkastat många, hittat en tumregel som håller. Regeln:

En grej – ett ord.

Där har du regeln. Den enda regeln du behöver för att bli resistent mot särskrivningar.

Vi tar den igen, nu med skiljetecken:

En grej? Ett ord!

Alltså: om det är en grej som hör ihop – som sjuksköterska, skumtomte eller damcykel till exempel – då ska ordet skrivas ihop. Tumregeln gäller såklart också om sjuksköterskorna, skumtomtarna eller damcyklarna skulle få för sig att bli fler. Om du ändå är osäker: skriv ihop. Om det då ser alldeles galet ut – som påväg till exempel – då ska det, just det, skrivas isär.

***

Och! Alla ord som börjar med jätte- ska vara ett ord. Jättekul, jättebra, jättestor. Inte svårt alls egentligen. Faktiskt jättelätt.

På Twitter bör du – för nöjes skull eller för att ha någonting att beklaga dig över – följa @sar_skrivning. Han/hon/hen letar med ljus och lykta efter särskrivningar, och sprider dem sedan för Twitter-vinden. Exempel ur flödet: svin kallt, flygplans motor, extra pris, små stressigt, jätte tabbe och potatis mos. En grej? Ett ord.

***

Just idag skriver Fredrik Strage en klockren DN-krönika om särskrivningar. Den är absolut måste-läsning. Ur texten:

Folk som särskriver på svenska skrämmer mig mer än rasister, terrorister och Sean Banan tillsammans. Att särskriva är inte jämförbart med att stava fel. Det är att sprida ett lingvistiskt virus som fräter sönder vårt språk.

***

Är du med?

206 kommentarer till “Botemedlet mot särskrivningar”

  1. kajsa skriver:

    Jag tror att det utbredda användandet av smartphones med autocorrect har bidragit till en del ofrivilliga särskrivningar i SMS. Vad tror du?

    I övrigt en grej- ett ord – jättebra.

    • Jonas skriver:

      Kajsa, det kan vara en del av förklaringen som du skriver, men faktum är att särskrivningarna började breda ut sig ordentligt för 10-15 år sedan och då fanns inga touchmobiler, inte heller autorättning värd namnet.
      Jag tror den största enskilda boven i dramat är engelskans intåg på bred front. Kanske i kombination med att folk läser mindre svensk litteratur.

      • Hj skriver:

        Jag tror att kajsa har en poäng, men det är inte smartphones som skapade den explosionsartade ökningen för 10-15 år sedan. Engelska har vi blivit påverkade av längre än så, och där finns en naturligtvis en av orsakerna.

        Jag skulle snarare tro att när en datorns intåg och således Words stavningskontroll har påverkat mer.

        Dessutom, för 15 år sedan, hur många och vilka hade chansen att skriva publikt? Förutom personlig kommunikation var det mesta som publicerades troligen skapat av en person med god kunskap i det svenska språket.

      • Johan L skriver:

        Det är en vanlig uppfattning att särskrivningar är ett nytt fenomen — exakt samma kritik mot bruket att särskriva framfördes redan på 1800-talet. När får man lov att ge upp och erkänna sig besegrad?

        • bbb skriver:

          Kan man få källor som belägg för ditt påstående?

          • Rasmus skriver:

            ”Särskrivningar har funnits i alla tider. Den som läser en text som är några hundra år gammal kommer att stöta på ett antal. Dansk forskning visar att särskrivningar breder ut sig i vårt tidigaste skriftspråk, i diplom, lagar och läkeböcker från 1200- och 1300-talen. Äldre svenska författare som Carl Michael Bellman och Anna Maria Lenngren särskrev.”

            - http://spraktidningen.se/artiklar/2013/03/darfor-ar-sarskrivningar-roliga

            nu är det bara en teori från mig att vi i Sverige hade en annan uppbyggnad av skriftspråket och att särskrivning var en del av det förr. Har dock inte kollat någon fakta om det.

        • Camilla Eriksson skriver:

          Kritik mot bruket att särskriva redan på 1800-talet? Berätta mer, Johan!

          • Per skriver:

            Här kommer lite lästips som om jag inte minns fel är böcker som båda tar upp det faktum att särskrivning inte är ett nytt fenomen i svenskan.
            Mikael Parkvall; Lagom finns bara i Sverige, Telegram Bokförlag
            Olle Josephson; Ju – Ifrågasatta självklarheter om svenskan, engelskan och alla andra språk i Sverige, Norstedts
            Dessutom bjuder båda på väldigt underhållande läsning.
            (Inom parentes; jag läste just Sven Ulrik Palmes bok från 1950 om Sten Sture den äldre, och noterade i den flera vad som i dag nog skulle betraktas som felaktiga särskrivningar. Intressant.)

      • Barbro skriver:

        Det behöver inte vara smartphones som är orsaken. Snarare en vanlig mobiltelefon där det är jobbigt att skriva för långa ord, sådana mobiler fanns det gott om redan för 15 år sedan. Det blev mycket enklare om man delade på orden.

        • Patrik skriver:

          Våra telefoner har dock tagit ett litet steg framåt för att utveckla vår möjlighet till särskrivning. I alla fall ”hjälper” min win8 phone till med det, om jag skriver lite annorlunda ord som består av två möjliga separata ord.

          Visserligen sker det inte på ord som finns i dess korrigering, så de flesta blir bra, men saknas ordet i telefonens korrigering delar den på det om den kan.

          Profilhantering är ett sådant exempel…

        • SärSara skriver:

          Massor med mobiltelefoner som kunde skicka sms år 97-98? Nu tar du väl i lite? Julen 2001 fick jag min första telefon, en nokia 3310 och det var den hetaste telefonen man kunde ha då :)
          Däremot tror jag visst att den nya tekniken är lite skyldig. Datorernas intrång i skolundervisningen försvårar stavningsinlärning. Det sätter sig bättre i huvudet när man använder fler sinnen när man skriver. Sen (som någon nämnde) så ger ju den nya tekniken möjligheter för folk som inte kan stava att skriva offentligt. Allt ska gå snabbare och ingen kontrollerar att kvaliteten finns där osv. Neddragningar och effektiviseringar gör att ribban sänks ytterligare tyvärr…

          • JLopez skriver:

            Redan i början på nittiotalet kunde man skicka sms. 2000 hade det skickats 17 milj sms världen över. Så jag kan tänka mig att det skickades rätt så många sms i slutet på nittiotalet även då :) ..säger bara en sak. google ;P

          • Sebastian skriver:

            1996 kom SMS igång i Sverige, men jag betvivlar starkt att sms har något alls med människors envetna särskrivningslusta, utan tror då mer att engelskans framfart haft inverkan.
            Till syvende och sist är det nog en brist på adekvat utbildning som är boven. Särskrivare är terrorister som söndrar något fundamentalt i samhället, utan att ens veta om det, vilket är än mer skrämmande.

          • Nikki skriver:

            Vet inte om du tror att mobiltelefonerna kom när du fick din förstaoch att den var den skulle vart den första med SMS funktion men jag gick i högstadiet 98-00 och messade faktiskt bort en hel del tid och cash på min 5110 och senare min 3330. Likaså gjorde mina klasskamrater. Så jag vet inte riktigt vad din poäng till ämnet är. Du kanske bara ville berätta att du fick en mobiltelefon 2001?

          • Laszlo skriver:

            Så eftersom du inte fick din första mobil förrän 2001 så fanns det inga mobiler som kunde skicka sms 97-98. Så charmerande narcisisstiskt!

      • Urban Skoglund skriver:

        …och att den svenska skolan misslyckats med undervisningen i det svenska språket. Jag var på gränsen till underkänd 1962 för att jag inte förstod grammatiken. Men nog fan fick jag lära mig att skriva ihop orden och nog fan fick jag lära mig att man inte kan säga att Stockholm ligger mellan Uppsala till Södertälje. Men föräldramötet i skolan ligger fan ta mig mellan kl. 19 till 21!

      • Adam skriver:

        För 10 år sedan började dock telefoner med t9-ordlistor bli ganska vanligt, och där fick man ofta trycka mellanrum för att kunna skriva färdigt ett ord om det var ett sammansatt ord.

      • Kommenterare skriver:

        Tror problemet ligger i läroböckerna. Enligt kusinen som nu är ca 35 fick han lära sig att skriva och läsa med särskrivna ord, t o m bindestrecken, som fanns på min tid, var borttagna. Tydligen skulle det underlätta för barnen att lära sig om bokstavskombinationerna var korta. Men vad är det för fel på ”mor ror”.

  2. M skriver:

    Ha, ha- så sant som det är sagt!

  3. Jonas skriver:

    Tack! Delar detta överallt jag kan så kanske vi får lite fason på världen, grammatikdagen till ära.

  4. Erik skriver:

    Jag är med!

  5. Katarina skriver:

    Snyggt tajmat med Strages DN-krönika idag!

  6. Helli skriver:

    Aldrig förstått hur man lyckas med särskrivningar. Regeln har alltid varit busenkel.
    Ex: korv+kiosk blir korvkiosk. Annars är de ju två helt olika ord som inte alls beskriver det du egentligen menar.
    Däremot gott folk, så skriver man ALDRIG ihop orden på engelska. Det engelska språket älskar alltså särskrivningar. Ex: dream job. Alltså aldrig dreamjob!

    • Johan L skriver:

      Det finns massa ord som skrivs ihop på engelska. Och ytterligare en väldig mängd som skrivs med bindestreck.

    • Martin skriver:

      Du måste ha missat den viktiga regeln ”En grej – ett ord”. ”Korv” är en grej, ”kiosk” är en grej, alltså blir det ”korv kiosk”.

      • Joakim Hellström skriver:

        Är du på riktigt nu? Det sitter en bananfluga på korvkioskens framsida.
        En grej – ett ord.

      • konaya skriver:

        Inte för att jag tror att du är allvarlig, men om någon nu får för sig att på allvar tänka i samma banor: Du vill beskriva en kiosk som säljer korv. Är det en korv? Nej. Är det en kiosk? Ja, men beskrivningen ”kiosk” är inte specifik nog. Alltså är det en korvkiosk. En grej.

  7. Jonas skriver:

    Det är en bra regel men dina exempel är faktiskt lite tvetydiga. Det är en flygplansmotor men ett flygplans motor. Likaså med extrapris. Det är extrapris på grönsaker men det kan delas ut ett extra pris.

    Bara en reflektion.

    • Joakim Hellström skriver:

      Inte speciellt tvetydigt. Allt beror på vad man menar. I den ena fallet menar man flygplanets motor, dvs att flygplanet har en motor. I det andra menar man flygplansmotor, dvs att motorn är specifikt för ett flygplan.

    • Stina skriver:

      En flygplansmotor är en grej, men ett flygplans motor är faktiskt två grejor! Detsamma gäller en korvkiosk, det är en grej. Hur svårt kan det bli. Man skriver ihop orden. Hur läser du ”mörk hårig sjuk sköterska söker jobb…..”?
      Eller ”stängt mellan dagarna”? Innebörden blir inte densamma och det är svårt att läsa särskrivningar! Vi är dock många som kämpar på och vi ger inte upp.

  8. Mr. Gul skriver:

    Helli: Om man ALDRIG skriver ihop orden på engelska, hur förklarar du då att ”living room” särskrivs men inte ”bedroom”? ”Bed” och ”room” är ju två olika ord och borde således särskrivas enligt din regel?

    • Stina skriver:

      Engelskan har inte samma regler som svenskan! Vi har heller inte samma ordföljd, vilket många svenskar tycks tro!

      • Miekko skriver:

        Egentligen kunde man kanske bäst säga att engelskan saknar ett system för detta. Om ett ord särskrivs eller inte är lexikalt betingat, dvs måste läras skilt för vartenda ord.

    • Brita Karlsson skriver:

      Nog fick jag lära mig att livingroom är ett ord likväl som bedroom. Problemet med särskrivning finns i engelskspråkiga länder också. Dock aldrig i tre eller fyra det kan vara i svenskan, även om det oftast anses bli onödigt tungt, t.ex. morgontidningsutbärare eller filttoffeltillverkningsmaterial.

  9. Tobias skriver:

    Japp, den grundregeln fungerar väldigt långt! Men sedan har vi de lite svårare fallen, som exempelvis:
    ”jordgubbs- och hallonsylt”
    och
    ”Kalle Anka & C:o-tidning”.

    Eller min favorit, ”senapscrème fraîchesås”, som faktiskt borde skrivas just så, då ”crème fraîche” inte är ett ord!

    • Anders skriver:

      Jag tycker att det är snyggare att sammanbinda orddelarna med bindestreck om någon del innehåller mellanrum. Alltså senaps-crème fraîche-sås i det fallet.

      Precis så som du gjort med Kalle Anka-tidning.

      • Anders skriver:

        Fast i verkligheten skulle jag formulera mig runt problemet och skriva creme fraiche-baserad senapssås.

      • Peter von Fábry-Eichner skriver:

        Ja, i bland (som numer naturligtvis kan skrivas ibland) ställer vissa importerade ord / uttryck till det. Jag skulle aldrig formulera crème frâiche-uttrycket som i Era exempel. (Det blir s. a. s. fel nästan hur man är stoppar in bindestreck.)
        Nej, i stället kan det kanske vara bättre att runda skäret, än att gå på grund; jag skulle troligen skriva något i stil med:
        ”Senapssås, baserad på crème frâiche.”

  10. Oskar skriver:

    Helli: Så är det ju inte. Det finns massor av tillfällen när man skriver ihop ord på engelska. Till exempel breakdown, takeoff, everyday, workout och så vidare.

  11. Kurre skriver:

    Finns det någon regel på engelska är det den om undantag.

  12. John Eje Thelin skriver:

    Regeln håller inte. Skulle det vara så enkelt skulle folk aldrig särskriva.

    Jag har däremot botat folk mycket enkelt genom att peka på språkmelodin. Man *hör* när ett ord slutar, därför att man då går upp en aning. Det är det som gett svenskan den lite studsiga satsmelodi som Mupparnas svenske kock parodierar, och det är genom att be folk lyssna i sitt inre öra som man enkrlt kan få bukt med problemet.

    Be dem säga ”Fem hundralappar, femhundra lappar, femhundralappar” och att lyssna noga. Sen brukar det ge sig rätt fort, faktiskt.

    (Och, ja, det är inte alls sant att man särskriver allt på engelskan, inte ens nästan)

    • Roger skriver:

      Riktigt bra inlägg med femhundralappsvarianten. Vi som stör oss måste bli bättre på att hjälpa de som inte förstått. Dock blir det ofta pinsamt och översittigt. Har sällan framgång med att påpeka problematiken.

    • Rickard skriver:

      Ska man klaga på andras beteende tycker jag att man måste ta sig tid att själv inte slarva… Annars får man hålla sitt kakhål stängt!

  13. Erik skriver:

    @Kajsa:

    Det tror inte jag. SMS har existerat långt innan smartphones. Utan någron specifik användningstatistik – skulle jag säga att det har varit ungefär lika populärt nu som för fem till tio år sedan.

    Som en anekdot kan man minnas när mobiltelefonnätet praktiskt taget gick på knäna vid stora helger som nyårsafton, för tre-fyra år sedan.

    Skickade du ett SMS så kom det fram några dagar senare, på grund utav problemen med att leverera alla meddelanden.

  14. Jimmy skriver:

    Jag har ett annat tips som jag även skrev i Strages kommentarsfält; Uttala ordet för dig själv. Har du skrivit ”jobb ansökan”, uttala mellanrummet som en paus. Låter det rimligt? Nej, skriv ihop. Uttala ”grymtbra” snabbt utan paus. Låter det rimligt? Skriv isär.

    • Johan L skriver:

      Nja, det funkar inte riktigt. Det är inga pauser i talsignalen — de finns bara i din hjärna. Det finns tyvärr inga genvägar alls i det här, antingen förstår man och då kan man inte förstå hur någon annan kan misslyckas, eller så förstår man inte och då kan inga minnesregler i världen hjälpa till.

  15. P skriver:

    … Men Twittervinden skrives ju inte med bindestreck …

  16. En annan Kajsa skriver:

    Hurra!
    Jag skulle också bli oerhört tacksam om du kunde skriva något lika lättförståeligt om skillnaden mellan dem och de -jag blir vansinnig!

  17. Väl talat! En fantastisk tumregel som förhoppningsvis ALLA ska kunna klara av att lära sig och framförallt hålla sig till :)

  18. Jakob skriver:

    En annan Kajsa

    Där ordet ”mig” passar in, skriv DEM.
    Där ordet ”jag” passar in, skriv DE.

    (nästan vattentätt)

    • Thomas Michanek skriver:

      Tumregeln är bättre så här:
      Där ordet ”oss” passar in, skriv DEM (båda har 3 bokstäver)
      Där ordet ”vi” passar in, skriv DE (båda har 2 bokstäver)

      Dvs. byt ut ”de / dem” mot ”vi / oss” i meningen och se vad som passar bäst.

    • Claes skriver:

      Tyvärr kan ju inte folk skilja på när man ska använda ”mig” och ”jag” heller, så den regeln håller nog inte…

      • Britt skriver:

        Fascinerande att ingen forklarar med hjalp av subjekt och objekt. Har grammatiken tagit helt slut? Subjekt=de=de som utfor en handling, objekt=dem=dem handlingen ar riktad mot.

        • Mr J skriver:

          Ytterligare ett sätt, som har fått flera av mina högstadieelever att förstå, är att byta ut mot engelska:

          De = They
          Dem = Them

          Det passar i de enkla fallen och på engelska är alla vana att skilja på they och them – även de som skriver ”dom”.

          They och them är ju f.ö. unika ord på det sättet att de är något så ovanligt som låneord (vilket är väldigt ovanligt för pronomen), i detta fall från – just det – svenska/nordiska.

  19. Kajsa. Det kan nog skilja från telefon till telefon, men i min iPhone har jag inte stött på den typen av problem när jag skriver sms. Däremot dyker det ofta upp en massa nonsensförslag. :)

  20. M. Ja, en enkel regel åt ett enkelt folk! :) Den kan säkert hjälpa.

  21. Tobias. Ja, det blir krångligare i vissa lägen som det med jordgubbssylt och så. Där behöver kanske de som har det svårt med att veta när de ska skriva ihop orden kanske få lite proffshjälp från oss! :)

    Men huvudsyftet med regeln är att folk ska fatta grundidén och därifrån kunna göra mer rätt än vad de gör nu.

  22. Angående kommentarer som relaterar till engelska: Försök släppa jämförelsen med engelska. Det är ingen idé. Det är nämligen helt olika regler för de olika språken. Eller hur?! :)

  23. Adam skriver:

    @Erik:

    Jag håller med Kajsa, det har med senare tiders mobiltelefoner att göra. T9/autocorrect-funktionen föreslår tämligen ofta fel eller inga ord när man ska skriva sammansatta ord så min gissning är att särskrivaren skriver ordets delar med mellanslag och låter det vara så av ren lathet. Särskrivningar i SMS är därför inget man borde lägga sin energi på anser jag.

    Det förvånar mig att en kille som Fredrik Strage engagerar sig så i en såpass ”ringa” fråga som särskrivning. Webbsajten skrivihop.nu lade ner 2003 och efter det känns väl frågan lite daterad? Låt vara att det fortfarande existerar men what’s the fuzz liksom? Jag roas också av särskrivningar och tycker det ser obildat ut, men är inte särskrivningsanmärkningar kvasispråkvetarens sätt att känna sig lite överlägsen?

    Ett mycket större problem i så fall (som ibland manifesteras i särskrivningar) är anglifieringen av svenska språket, men jag ska inte hålla den utläggningen här och nu.

    Det som roar mig mest bland felsägningar just nu är när man sätter ihop delar av två ord som på ytan kan synas betyda samma sak men som i grunden har olika meningar, t ex ”representabel” och ”sevärdig”. Lyssna på P3 en hel dag så har du en hel skatt av nya ord du aldrig hört förut!

  24. Kurre. Det är inget större fel på din regel men jag hävdar att min regel håller mycket bättre än din av de här anledningarna:
    Min är enkel och kan enkelt kommas ihåg av alla. Din tar längre tid att förklara. Dessutom är den ganska utbredd. Många talar om den regeln. Ändå är särskrivningen fortfarande också utbredd.

    Min regel är ny. Förhoppningsvis kan den leda till förbättringar. :)

    Man ska tänka på att det stora flertalet av särskrivningar görs av personer som inte bryr sig lika mycket om språk som vi. De är kanske lite enklare människor. Dock inte sämre. Detta är några av anledningarna till att vi måste tilltala dem med en regel som är mycket enkel. Vi måste vara ödmjuka. Annars förlorar vi våra åhörare och då är jobbet ogjort. :)

    • Anna skriver:

      Gunnar: Ett extra tack för att du berörde ödmjukheten i en av dina kommentarer. Jag saknar ofta den ödmjuka tonen i dagens diskussioner.
      Din regel är klockren för oss ”enkla människor”….;)

  25. Sofia. Kul! Du har förstått precis vad jag ville åt! :)

  26. Jonas och Erik. Samma här. Kul att ni håller med! :)

  27. sar_skrivnig skriver:

    Tackar ödmjukast för reklamen. :) /Han.

  28. Mari skriver:

    En annan Kajsa: Tips på hur du kan tänka när du ska skilja på dem och de.
    Byt ut dem till oss och de till vi så blir det mycket lättare att se när det är rätt.
    Exempel: Åk till dem (oss). De(vi) kunde inte komma. Hoppas du förstod :)

  29. Såg att min kommentar till Kurre blev fel. Den skulle egentligen varit till John Eje Thelin. Ursäkta.

  30. En annan Kajsa. För ”de” och ”dem” kan man faktiskt ha nytta av jämförelse med engelska. ”They” = ”de”. ”Them” – ”dem”.

    Kan man det på engelska så kan man det på svenska.

    För övrigt (eller förövrigt, Mattias :) så är det samma ord. Engelskan är ett germanskt språk, liksom svenskan. Samma rötter.

  31. [...] mest läsvärda krönika är Fredrik Strages text om särskrivningar. Hittad via Mattias Åkerberg som även ger ett mycket bra tips om man tvekar. [...]

  32. Mattias skriver:

    Problemet är att de som skulle ha störst nytta av reglerna är de som bryr sig minst.

    • Lisa skriver:

      Men eller hur! Jag har en kompis som är nästintill färdigutbildad lärare. Lärare! Han är den värsta särskrivaren jag vet, och han tycker inte det är något problem alls. *facedesk*

  33. Anna skriver:

    Jag kan inte låta bli att hålla med Kajsa… Vad är det som är så svårt med att skilja på dem och de? Det var inte förrän jag själv började blogga för något år sedan jag såg det. Nu har jag själv börjat bli osäker på om jag har fel eftersom så många skriver ”dem” där jag själv skulle ha skrivit ”de”… Men de får skriva som de vill… jag skriver i alla fall inte dem i en sådan mening. ;)

  34. To rk el skriver:

    Bra reg el för särsk rivning.

    Angående subjekts- respektive objektsform och jämförelse med engelska så finns det en skillnad: i engelskan heter det ”…than me”, medan det korrekta, men dessvärre mer och mer ovanliga, i svenskan heter ”…än jag”.
    Jämför meningarna:
    ”Jag tycker bättre om att äta rostbiff än du” respektive
    ”Jag tycker bättre om att äta rostbiff än dej”

    • Martin skriver:

      Jag kanske inte vill jämföras med DIG, men om jag måste jämföras med DIG, så hoppas jag att det visar sig att jag är bättre än DIG. Om du vill säga ”än DU”, så undrar jag om du inte ska byta ut alla DIG mot DU i ovanstående mening? Jag säger ”än dig” och ”än mig” där det passar. Ditt exempel däremot är en ganska ovanlig variant där det mycket riktigt är korrekt att säga ”än du”. Där jämför du ju det ena objektet med det andra, och inte med subjektet. I ”jag är längre än dig” finns bara ett objekt och ett subjekt. Inga konstigheter, inga missförstånd. Om man tar ett exempel i tredje person, så låter det väl bättre att säga ”Han är bättre än honom” än ”han är bättre än han”?

      • Emma skriver:

        Jag fick höra av en lärare i mellanstadiet att man skulle lägga till ordet ”är” på slutet för att höra att det blev rätt.

        T.ex:
        Jag är längre än du (är).
        Jag är längre än dig (är).

        Och likadant med jag/mig:
        Du är längre än jag (är).
        Du är längre än mig (är).

  35. En annan Kajsa skriver:

    Hej och tack för alla svar! Jag kanske skulle ha poängterat att jag har inga problem med att skilja på dem och de -jag blir vansinnig på min omgivning som inte kan. Tack ändå peeps!

  36. En annan Kajsa. Ursäkta om du tog det som att jag uppfattade det som att du inte kunde de och dem. Jag bara idéstormade lite kring en regel för det där.

    Vad tror ni om att ha den här meningen som en mall:

    ”De gav det till dem.”

    Folk kunde kanske falla tillbaka på den sån enkel mening när de tvekar…

  37. En annan Kajsa skriver:

    Ingen fara! Det var bara jag som var dels otydlig, men också lite ful som önskade mig ett blogginlägg för att kunna sprida i världen :)
    Intressanta diskussioner det här, ”mig” och ”jag” är bra, men man skulle nästan behöva något av typen ”substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring” känns det som ibland. ”De gav det till dem” är inte helt dumt!

  38. Kurt skriver:

    Jätte bra skrivet. Jobbigt med dom som sär skrivet.

  39. Hans A/Dedicate skriver:

    Ännu enklare: om du säger det som ett ord, skriv det som ett också. Har hittils inte hittat några egentliga undantag från den regeln.

  40. Pompom Sönnfors skriver:

    ”det dummaste av alla dumma språkfel”

    Vad är det som gör att särskrivningar förtjänar status som det absolut värsta språkfelet? Hur är det så många gånger värre än exempelvis:

    * han sa att i morgon blir det regn
    * särskivningar
    * hon har velat haft regn länge
    * bilen kom farandes på två hjul
    * sluta särskriv!

  41. ÅsaG skriver:

    To rk el..

    Det heter faktiskt ”than I” på engelska också…

    • LindaLaLuna skriver:

      Det var en av mina forsta fragor angaende engalska spraket nar jag kom till the London for 15 ar sedan :)
      ”A: Both “than I” and “than me” can be correct, depending on what you mean.
      For example, if you said, “He likes her better than me,” you would mean “better than he likes me.” If you said (correctly but a bit stiffly), “He likes her better than I,” you would mean “better than I do.” In that second case, you might be better off adding the final verb and saying, “better than I do.”
      Mer info finns har –
      http://www.grammarphobia.com/blog/2008/03/i-anxiety.html

  42. Eva skriver:

    Bra grej!
    Här kommer en blogg vars författare är en drottning av särskrivningar och som förmodligen kommer kunna hålla er Twitter levande länge, jättelänge.
    Håll till godo!

    http://soffansofie.blogspot.com/

  43. Peter skriver:

    En grej som jag också sett mycket av är ihopskrivningar. Till exempel tillslut istället för till slut.

    Det stör jag mig på. Fast ihopskrivnings-fel är inte lika vanliga som särskrivningar.

  44. [...] efter hur det låter eller kolla på ordet! Känns det galet är det fel.” Som vissa andra [...]

  45. [...] Till sist börjar det förstås mumlas lite i de rättrognas skara. Vänta nu, är vi inte exakt lika svinigt elitistiska som de? Är det inte vars och ens rättighet att fyndigt & träffsäkert peka ut särskrivare som värre än rasister och terrorister (vilket man förstås ganska lugnt kan göra om man råkar vara en vit svensk manlig journalist i medelåldern) eller med sympatiskt och ödmjukt tonfall påpeka att folk som särskriver kanske är lite enklare människor. [...]

  46. Marcus skriver:

    ursäkta men hur ska jag skriva när jag skriver om husgrundstypen ”platta på mark” det är EN sak nämligen en ”plattapåmark”
    För övrigt önskar jag att folk kunde lägga lika mycket energi på att lösa hungers nöd, rättvise frågor och klimat kriser som det här I-lands problemet så skulle vi inte har några världs problem idag… Fattar ni inte vad jag menar så har ni stora problem med ert logiska tänkande… Inte för att jag brukar skriva isär men det är så förbannat fånigt att göra en så stor grej av det här när det finns riktiga människor med riktiga problem. skämmes!!!

  47. Janne skriver:

    Är inte regeln helt enkelt att ”om det uttalas ihop, skrivs det ihop”?

  48. Satan läste bibeln, hittade ett lösryckt ord som han störde sig på och slängde den i en soptunna.
    Sen var han sur resten av sin tillvaro.

  49. Lars Björklund skriver:

    Ofta är det meningslöst att hitta regler för ett språk, ett språk styrs av hur det praktiseras inte enligt någon grammatik. Lyssna gärna på tvååringen som genom att testa och pröva lärt sig att säga ”jag gick igår” och fyraåringen som försöker använda regler och säger ”jag gådde igår”. Nånstans vid tre år utvecklas det explicita system 2 i hjärnan som kan och vill följa regler, och det fortsätter det att vilja resten av livet…..

  50. Michelin Rosman skriver:

    Det här var verkligen jätte bra!

  51. Tina skriver:

    Jag tror att word är en av orsakerna till särskrivning. Word vet att cykel är ett ord och pump ett, men inte att cykelpump är ett ord. Alltså får barnen i skolan detta ord markerat som felstavat i datorn (om det är rättstavat från början) och blir av med den röda markeringen genom att särskriva.

  52. David Castor skriver:

    Jag tror dessvärre att regeln fungerar dåligt. Den faller på adjektiv och genitiv. En sjuk syster är precis lika mycket ”en grej” som en sjuksyster och en lastbils förarsäte är lika mycket ”en grej” som ett lastbilssläp.

  53. Karin Alfredsson skriver:

    Jag har lidit av denna sjukdom sen jag kom hem som utbytesstudent. Kolla jag skrev ihop det långa ordet…. Anledningen enligt mig är att vi fick skriva för lite i den svenska skolan. I Kanada skrev jag en uppsats i veckan minst. Vilket gjorde att den engelska grammatiken satte sig. Jag kommer ihåg hur min svenska lärare grät över det jag skrev när jag kom hem. Det som har varit svårast att tvätta bort (läs omöjligt) har varit särskrivningarna. Det är nu 23 år sedan som jag kom hem…. 1/3 av min klass var utbytesstudenter. Sen kom dataåldern och rättstavnings program men de kan inte tänka själva bara föreslå, att blanda svenska och engelska som man ofta gör man läser engelsk facklitteratur och skriver på svenska gör inte saken lättare.

  54. Isolde Erahemman skriver:

    Hur gör man med Birgit Nilsson-stipendiet? Det är tveklöst en grej så det bör enligt regeln skrivas som ett ord, som tyskarna gör: Birgit-Nilsson-stipendiet.

  55. Janne Stark skriver:

    Är också allergisk mot särskrivningar och brukar säga till mina elever/kunder: ”Uttalas det som ett ord, så skrivs det som ett ord”. Liten annan version av Gustavs tes bara.
    Väldigt enkelt, men verkar ändå vara så väldigt svårt!

    • Miekko skriver:

      Kan du förklara den akustiska skillnaden mellan två lexem uttalade som ett eller två ord? jag tvivlar starkt på att du kan förklara det på ett sätt som har något med faktiskt uttal att göra. När vi talar har vi normalt inte hörbara pauser mellan våra ord, och de som tror vi har det vet inte vad de talar om.

      Vilket tyvärr är fallet med många modersmålslärare.

  56. Mats Månhav skriver:

    ”Han/hon/hen letar med…”
    Syftet med ”hen” är ju att slippa skriva ”han/hon” och istället ersätta det med ett ord: ”hen”.

  57. Kenneth skriver:

    Tycker att den föreslagna regeln om hur man undviker särskrivning är ett bra tips.
    Min teori om orsakerna till särskrivningssjukan är (utöver att vi är dåliga på att skilja mellan svenska och engelska skriv- och språkregler) att den som särskriver lägger betoning och fokus på förleden i ordet och inte efterleden. Exempel. ”jätte bra” beror på att personen ser ”jätte” som huvudord, istället för ”bra”.

  58. [...] Botemedlet mot särskrivningar | Please copy me. Share this:TwitterFacebookGillaGillaBe the first to like this. Det här inlägget postades i Diverse av Admin. Bokmärk permalänken. Tema: Twenty Eleven | Blogga med WordPress.com. var _qevents = _qevents || [], wpcomQuantcastData = {"qacct":"p-18-mFEk4J448M","labels":",language.sv,type.wpcom"}; function wpcomQuantcastPixel( labels, options ) { var i, defaults = wpcomQuantcastData, data = { event: 'ajax' }; labels = labels || ''; options = options || {}; if ( typeof labels != 'string' ) options = labels; for ( i in defaults ) { data[i] = defaults[i]; } for ( i in options ) { data[i] = options[i]; } if ( data.labels ) { data.labels += ',' + labels; } else { data.labels = labels; } _qevents.push( data ); }; (function() {var elem = document.createElement('script');elem.src = (document.location.protocol == "https:" ? "https://secure" : "http://edge&quot ;) + ".quantserve.com/quant.js";elem.async = true;elem.type = "text/javascript";var scpt = document.getElementsByTagName('script')[0];scpt.parentNode.insertBefore(elem, scpt); })(); _qevents.push( wpcomQuantcastData ); /* */ WPCOM_sharing_counts = {"http://netija1.wordpress.com/2013/01/12/botemedlet-mot-sarskrivningar-please-copy-me/":419} jQuery(document).on( 'ready post-load', function(){ jQuery( 'a.share-twitter' ).on( 'click', function() { window.open( jQuery(this).attr( 'href' ), 'wpcomtwitter', 'menubar=1,resizable=1,width=600,height=350' ); return false; }); }); jQuery(document).on( 'ready post-load', function(){ jQuery( 'a.share-facebook' ).on( 'click', function() { window.open( jQuery(this).attr( 'href' ), 'wpcomfacebook', 'menubar=1,resizable=1,width=600,height=400' ); return false; }); }); // st_go({'blog':'34504319','v':'wpcom','tz':'1','user_id':'0','post':'419','subd':'netija1'}); ex_go({'crypt':'UE40eW5QN0p8M2Y/RE1LM2hpSjk0PVtbRjgxJUhjYkpuSVpMVlA9SGosRmtQXT1OZHg3bVpZQVBrb2N6YmV0YmZwUGFEN1t4b25uRG1ZU29MZ3UsQlM1RnBjUTh0eWZBTzRYWlo9TXBpOTVTZ2RxMy9ud0Z3b1U/PzMufnN8b0lWZH5xWyVWR3gvVUxBeEUua0RjamtZRERFa1U9P21HN35kWFd1W05aQ1tyeSxFakpFZWNiaEltdHBRaS9dTkZ8M3U3N2xNZ0VxMzRaQ2lGPUp3NTQsJS5tXTRYM0lUZC5QQ0pRelpJSzBLbzJrJXddS2VwcXpKbUM='}); addLoadEvent(function(){linktracker_init('34504319',419);}); [...]

  59. Señora Anita skriver:

    När jag gick i skolan fick vi lära oss att dela av orden med bindestreck. Tog raden man skrev på slut, skulle man dela av ordet om det var möjligt!
    Ja, fast det var ju för sisodär 50 år sedan!

  60. Ica skriver:

    Ingen regel utan undantag. Försökte lära ut exakt samma grej 2002 till en kompis och skulle sen korra hennes text där jag fann ”segaråttor”.

  61. Gustav Sohtell skriver:

    Givetvis fungerar inte detta. Du måste ju testa åt andra hållet också. Du kan ju t.ex. inte säga att alla hus ska vara röda, sedan ge bilder på röda hus och säga. ”Kolla här. Alla hus är röda! Således är det sant”. Du får ju testa regeln på olika hus.

    Sjuk sköterska är inte mer fel är sjuksköterska, om man syftar just på en sjuk sköterska. …Och det är fortfarande bara en ”grej”.

    För att förstöra debatten om huruvida särskrivningarna kommit på senare tid, med iPhones och allt, så är det faktiskt så enkelt att det är tvärt om. Ihopskrivningarna har kommit på senare tid. Förr särskrev man. Här är ett urklipp ur en typsik gammal bok:
    http://gussoh.se/bilder/saerskrivningar.jpg

  62. Karl-Gustaf skriver:

    Såg en skult vid ett tiningstånd som gjorde reklam för en tidning som heter värt. Det stod nämligen ”Läs värt”. Jag hittade maturligtvis ingen tidning med det hedervärda namnet ”Värt”. Intressant inledning på denna tråd, men jag skulle nog nämna att bindestrecket tillåter en viss form av särskrivning som kallas för avstavning ;-)

  63. Karl-Gustaf skriver:

    ”skult” ska naturligvis vara ”skylt” men det ger ju anledning att i viss mån diskutera ”fel stavning” och ”felstavning” ;-)

  64. Marcus Conradsson skriver:

    Jag är också emot sär skrivningar………

    För att inte tala om de, dem och dom.
    Finns det ingen bra regel för detta?

    För de som är osäkra: Använd Dom

    • Ica skriver:

      Nej nej nej!! Aldrig ”dom”! Jag kan aldrig lita på en text med massa ”dom” i. Det är inte grammatiskt korrekt och känns bara så oproffsigt att läsa. Bättre att lära sig när det ska vara de respektive dem.

  65. htwx skriver:

    En röd bil. Det är ju en grej. Alltså funkar inte devisen ”en grej – ett ord”.

    • Pierre skriver:

      Man ska nog inte överge alla andra språkregler bara för att det tillkommer en ny. Adjektiv är fortfarande användbart. Det är en viss språkmässig skillnad på till exempel en röd bil och en polisbil.

    • Fille skriver:

      En röd bil är en bil med beskaffenheten röd. Men röd är ju ett väldigt tydligt adjektiv. Adjektiv stökar till det ibland. Jag har aldrig hört begreppet rödbil.
      En sportbil blir väldigt konstig dremot, om man skriver en sport bil.

      Blåbär är en annan sak. Blä bär och blåbär är två helt skilda saker. Odon är också blå bär, men inte är de blåbär för det.

      Min favorit är personalen som sitter bakom kassaapparaterna på snabbköp. Ofta ser man skyltar där det står ”Hjälp gärna vår kassa personal”. Om personalen är kass behöver de all hjälp de kan få.

      Särskrivningar är ett språkligt otyg, eftersom det ofta innebär en kontextuell förändring. ”Vår kassa personal” betyder nåt helt annat än ”Vår kassapersonal”.

      Ett maltöl kan man dricka. Ett malt öl har man smulat sönder.

      Nu räcker det. Sluta särskriv ord som ska sitta ihop. Jag vill inte ha en sjuk sköterska (borde i såfall heta sjuk sjuksköterska), ej heller vill jag ha en fog svans eller en klyv såg. Och blanda aldrig ihop särsrivning och avstavning.

  66. Johan Bergstedt skriver:

    Bra skrivet men jag tror att den största anledningen till särskrivningarna är övergången till att skriva via snabba tangentbord. Hur man skriver ett ord sitter inte i en medveten tanke utan i förlängda märgen, du skriver ordet omedvetet och däretfer trycker du, fortfarande omedvetet, på mellanslag, eftersom du har skrivit ett helt ord. Det här fungerar jättebra utom då ordet bara är en del i ett sammansatt ord. Visst finns det också en influens från engelskan men jag tror att det här är den största anledningen. Jag upptäcker det här ganska ofta i texter jag skriver på datorn men aldrig när jag skriver för hand.

  67. Tess skriver:

    Sant! Jag har alltid undrat över vad som är så svårt med att skriva ihop orden? Min sambo har problem med det och han påstår att han är amerikanserad. Det kan nog ligga nåt i det.

  68. Tess skriver:

    Haha… lite kul att jag stavade fel i ett inlägg om särskrivning :-) Jag som är så noga annars. amerikanserad=amerikaniserad.

  69. JImmi skriver:

    Felet med sär skrivning är inte alla de som gör det, det är alla de som inte tål att läsa det.

    Sorry men ni har någon form av ”rätt” allergi. Hur sjutton kan ni lära er läsa andra språk där sär skrivning är en regel? Börjar ni skriva i hop där med? Om inte, varför inte se svenska som två språk? Ett där man skriver i ihop och ett där man skriver isär. Vet ni, i ett språk som utvecklas så är saker inte rätt bara för de står skrivna i en bok.

    Nä botemedlet mot sär skrvning ligger i betraktarens ögon. Allergi medicin, eller varför inte bara öppna era sinnen och acceptera at folk gör fel. Ni är ju inte direkt felfria själva?

    För inte talla om alla dyslexier som desutom stavvar fell? Störr ni er på däm med? De kann ju intte direkt rå för det?

    Neh skärpning på er!

    • Gudmund skriver:

      Den som ongör sej över att läsare retar sej på särskrivingar tycks inte ha förstått att sär- eller hop-skrivning faktiskt är betydelsebärande i svenska. De båda varianterna betyder inte samma sak. I de fall där man ändå kan gissa blir texten ändå obekväm att läsa som att snubbla fram i svår terräng jämfört med att gå på jämn väg. Om man som läsare snavar vid läsningen och måste ta om för att förstå har skribenten missat skälva syftet med sin text. Om det nu inte var att trötta ut sina läsare förstås…

      • Jeanette skriver:

        Jättebra inlägg Gudmund!
        Det är ju just sådana här små förtydliganden i språket som nyanserar det och förtydligar vad vi menar på ett effektivt sätt! Och när folk struntar i reglerna försvinner tydligheten!
        En annan sak som jag också stör mig så otroligt mycket på och som också har med detta att göra är när folk säger ”han” istället för ”honom”! Man skulle ju aldrig säga ”ge den till hon” så varför ”ge den till han”?
        När folk felar med sådana här saker förlorar språket sin nyans och blir bara platt och intetsägande.

    • Elin skriver:

      Problemet är inte att det är irriterande för att det är fel, utan för att det blir svårt att läsa. Står det sjuk sköterska så tar jag för givet att det är en sköterska som är sjuk, och inte en sjuksköterska det handlar om.
      Jag såg en gång på tradera någon som sålde en skum dekoration. Jag funderade länge och väl vad som var så skumt med den dekorationen innan det gick upp för mig att det var en skumdekoration som åsyftades.

  70. Ann skriver:

    Oavsett anledningen till särskrivning är det språket som skrivs på som gäller. Man måste ju tänka på vem/vilka som ska läsa det, och vara så lättläst och begripligt som möjligt! :)

    Om det som svensk kan anses lite fräckt att man särskriver på svenska för man kan engelska så bra (!) och vill skina med det, är det dags att tänka om. Över hela Sverige och på större företag kan man tyvärr få se engelskans ägandeapostrof ”Ann’s hårstudio” och ”Krister’s kök” vilket är deprimerande att vi inte kan hedra vårt språk. Varje språk har sin tjusning, och grammatiken är väl så svår ändå utan att man behöver krångla till det?!

  71. Susanne Wigforss skriver:

    Det här med ”var” och ”vart” verkar inte dagens ungdomar ha något som helst begrepp om. Inte ens de uppåt i åldrarna. Hur ser dagens undervisning i svenska ut? Har man tagit studenten, så bör man känna till det här! Grrr…

    • htwx skriver:

      Det är fullt korrekt i flera dialekter att säga ”Vart är han?”. Funkar även i informellt skriftspråk.

    • Miekko skriver:

      Kolla opp ”recency illusion”, distinktionen mellan var och vart har nog saknats i flera dialekter en längre tid redan, och språk ändras av naturen. Det tenderar falla sig så att undantagsmässiga saker faller ur bruk med tiden – svenskan har inget kasussystem för riktning vs. plats vs. ursprung (jämför med finskans siellä, sieltä, sinne, vilka fungerar rätt analogt till hur ett vanligt substantiv beter sig – på så sätt har ändelserna stöd av varandra; i svenska har -t bara den funktionen i här-hit, var-vart och där-dit, och därför finns det inget annat de kan stöda sig från (men notera att standardspråket förlorat dädan, hädan, vadan, och om man använder dem kan man få kritik av samma stöddiga personer som tror det är viktigt att inte sammanblanda var och vart; jämfört med min dialekt har de flesta svenskspråkiga förlorat en oj så jävla viktig grammatisk form på tre pronomen, ni borde väl alla skämmas eller något, men nej, det är jag som får höra om jag använder dem)

  72. Anna skriver:

    Hej, råkade snubbla in här i en stund av slösurf.

    Jag särskriver mycket, jag gör också många grammatiska fel, säkert många fler än vad jag själv vet om.
    Men jag är inte korkad, jag är faktiskt ganska smart i ganska många avseenden. Ni som skriver här verkar också vara hyfsat klipska människor. Många smarta ideer och tumregler som ni för vidare och lär ut. Två tummar upp!
    Det är också väldigt storsint att vissa av er ser möjligheten att vi särskrivare inte är dumma, utan att vi bara behöver enkel tillrättavisning.
    Låt mig bara slänga ut tanken i rymden, att det kanske är ni som stör er väldigt mycket på denna lilla skitgrej (ja det är faktiskt så många ser på särskrivning) som behöver en enkel vägvisning.

    Jag förstår er, jag stör mig mycket på folk som ser en hög ålder som någon negativ egenskap hos fotbollsspelare. Men någon tillrättavisning tycker jag inte dom behöver, för vem vet, någon av alla dessa som gör det kanske har rätt. Säkerligen så är många fler av dom kunnigare än mig på området.

    Och säkerligen så finns det någon som är kunnigare än just dig på det här området och kanske har den personen klurat ut att särskrivningar inte spelar så stor roll.
    Området är då som ni säkert förstår inte just särskrivningar, utan det som diskuteras är ju mest hur man ska få folk att lära sig. Tänk om vi varken vill eller behöver lära oss? Skulle de betyda att ni lär ut i onödan? Eller är ni så fulla av er själva att ni anser att ni är facit till vad andra behöver för kunskaper? Jag kanske har helt fel, men överväg en liten stund att jag inte har det.

    • Elin skriver:

      Problemet är ju när meningar får helt olika betydelser beroende på om ord är särskrivna eller inte.

      Ta det klassiska exemplet med ”En brun hårig sjuk sköterska” som syftar till att sköterskan är sjuk, brun och hårig, och inte en ”brunhårig sjuksköterska” som är en sjuksköterska med brunt hår.

      Därför ÄR det viktigt att man lär sig om det ska särskrivas eller inte helt enkelt för att man ska förstå vad det är som menas.

  73. Olxzandr skriver:

    För jag som Polska som hem språket, jag inte förstår hur det bli så viktig inte sär skriva?
    Läser den kommentarer, men ändå inte för står? Snälla du, förklara snälla?

  74. Sofia skriver:

    Det enda som jag vänder mig emot i artikeln är ”ser det alldeles galet ut skriv isär”. Ifall folket som skriver isär inte kan se hur galet det ser ut, hur ska de då kunna se att det ser galet ut ihopskrivet?

  75. Paula skriver:

    Jag är dyslektiker och jag har haft väldigt svårt att förstå det svenska språkets uppbyggnad och olika regler. Det blev tyvärr så att jag var tvungen att lära mig ordlistan utantill eftersom jag inte direkt kopplade hur stavningsreglerna fungerade. Visst är det jobbigt att läsa texter med felstavningar och särskrivningar, men vilken glädje det är att få skriva! Handikapp eller ej, man behöver inte kunna stava för att kunna skriva. Och inte alla som kan stavningsreglerna har något vettigt att säga.

  76. Émile skriver:

    Mycket diskussion här bland annat om att ”sjuk sköterska”, liksom sjuksköterska, är en grej och att regeln därmed inte håller, samt att särskrivning inte behöver vara ett problem (om jag minns vad jag läst rätt). Kan dock inte riktigt förstå hur särskrivning inte är ett problem. En sjuksköterska är något helt annat än en sjuk sköterska, en skumtomte är något helt annat än en skum tomte, kassamedarbetare något helt annat än kassa medarbetare och tillstånd något helt annat än till stånd.

    Särskrivning kan med andra ord leda till att meningar får helt andra betydelser än menat. Visst, det kan argumenteras om att man borde förstå vad som menas, men det finns inga garantier för det och man ska inte behöva ägna mer tid till att tolka en vanlig text än man gör att läsa den. Sen finns det, som nämnts, dyslektiker, vilka kanske (troligen?) får ännu svårare att förstå den verkliga innebörden av texter fyllda med särskrivningar.

    • Elin skriver:

      För att inte tala om exempel som ”Fråga vår kassa personal” som kan vara direkt kränkande när det inte skrivs ihop. ^^

  77. Jesper Öhnstedt skriver:

    Igelkottar i ballongaffären? En frilans copywriter, heter det nog. Annars heter det exempelvis ”en grönboll” och ”en virituellverklighet” vilket jag förmodar att det inte gör.
    Man kan alltså visa att även om regeln verkar enkel så finns vissa problem. Alla ord ska inte sitta ihop. Faktum är att jag föredrar särskrivningar framför omotiverad ihopskrivning. Märk då väl att jag avskyr särskrivningar.
    Sådeså. ;-)

  78. [...] av Please Copy Me om Gunnar Hård af Segerstads tips ”en grej – ett ord” och kastar mig in i [...]

  79. maria skriver:

    Jag fattar inte varför det anses så okej att raljera över de som skriver isär. Det är ju ett handikapp precis som det är att lida av dysexi. Känner du någon som har problem med särskrivningar? Det gör jag. Flera stycken, och de är inte ointelligenta på något sätt. Men de hör inte skillnaden, fast de är högst medvetna om problematiken. Snälla kan vi inte lägga ner denna uttjatade vuxenmobbning en gång för alla. Tack.

    • Peter skriver:

      Som om de med inlärningsdiagnoser skulle vara i majoritet?! Jag påstår att de flesta särskrivare, ja, de flesta slarvskrivare i största allmänhet, helt enkelt inte bryr sig om att titta igenom vad de har skrivit. Upprepade ord, ”autokorrigerad” text, missförståndsinbjudande interpunktion, listan kan göras lång på sådant som inte har med funktionssvårigheter att göra…

      Brådska må vara en förklaring, men som helhet ser jag också ett mått av bristande respekt för den/de som ska läsa det man skrivit. Eller vad tycker du själv om att få ett meddelande där någon vill dig något, men uppenbarligen inte själv läst texten?

  80. KE skriver:

    Angående särskrivning i det engelska språket, så har jag läst någonstans att man särkskriver i särskilt hög grad i amerikansk engelska medan man i korrekt brittisk engelska särskriver nästan lika sällan som vi gör i svenska.

  81. Haardhandske skriver:

    Tumregeln ”en grej, ett ord* är väl riktig. Jag orkade inte läsa alla inlägg, så med risk att hamna lite snett med min kommentar, skulle jag vilja bidra med en annan minnesregel. Om ordet uttalas som ett ord, så skrivs det som ett.

    • Miekko skriver:

      Men hur uttalas ”ett ord”? Vi pausar inte, normaliter, mellan ord i tal – ordgränser tenderar att ha andra typer av kännetecken, t.ex. mera aspiration på initiala klusiler, men t.ex. de som har retroflexer som resultat av assimilation av /r/ har även detta _över ordgränser_, och en hel del andra liknande ljudändringar sker även över ordgränser.

      Få klarar av att förklara vad det är man ska lyssna efter för att avgöra när något särskrivs – det rör sig ju om prosodi, men hur många modersmålslärare klarar av att tala om prosodi utan att vara helt ute och cykla?

      • Emil skriver:

        Jag vet inte vad klusiler eller retroflexer är men jag vet att ”sjuk sköterska” uttalas annorlunda än ”sjuksköterska”. Man betonar dem annorlunda helt enkelt. Just sayin’

  82. Katarina D. skriver:

    Har faktiskt aldrig hört i någon diskussion som exempelvis handlar om hur livsviktigt det är med promenader, att någon argumenterar emot genom att påpeka att det faktiskt finns rörelsehindrade som av förklarliga skäl inte kan promenera. Varför försöker då så många gömma sig bakom dyslektiker så snart särskrivningsdebatten sätter igång? Vi förstår ju väl alla att det finns dyslektiker. Men vi förstår också att det finns många fler som bara är obildade och dessutom fräcka. Dyslektiker borde protestera mot att bli utnyttjade av dessa intellektuella latmaskar!

  83. Lasse skriver:

    Saxat från Tradera:
    3 st desert skedar Chichago i rostfritt stål från Nilsjohan 14 cm.
    Silver mynt/ silver skrot
    En liten munk panna i koppar med mässings handtag
    Ett fint ställ med flask under lägg i sillver plate

  84. Oj skriver:

    Hittade på den här hemsidan:

    ”Är den här boken värd att läsa? Som alltid är det bäst att fråga de som har läst den.”

    Är det verkligen korrekt att skriva ”de som har läst den”?

    • htwx skriver:

      Ja, både ”de” och ”dem” är korrekt här.

      • Sixten Granroth skriver:

        Det utgör objekt till fråga och ska rimma med mig/dig/oss, alltså blir det dem. Fråga de duger inte.

        • Miekko skriver:

          I detta fall kan dock ”de” också fungera som bestämd artikel till en nominalfras utan huvudord – ”de som har läst den” är i det fallet närmare analogt med ”den kidnappade” eller något dylikt, dvs inget substantiv i närheten, men likväl en nominalfras. Artiklar böjs inte annat än enligt genus.

          Lär dig lite grammatik innan du börjar pontifiera om saker.

  85. Natha skriver:

    Jag tror att man måste vara lite mer detaljerad om den här regeln ska fungera. Folk tänker att en ”grön boll” är en sak, men poängen är ju att grejen är en boll och man beskriver också att den är grön. Jag tror man behöver blanda in substantiv och adjektiv om folk ska förstå, men frågan är om det blir för komplicerat då.

  86. Andreas skriver:

    Ni som sågar ”tumregeln” med att t ex sjuk sköterska och en röd bil också är två respektive en ”grej” skulle nog behöva läsa på lite om substantiv och adjektiv. Sköterska är en ”grej”. Bil är en ”grej”. Sjuk är inte en ”grej”. Det är inte röd heller.

    Vårt språk, hur vi kommunicerar med varandra är något vi gör hela tiden, varje dag, hela livet. Och så undrar vissa varför man anser att det är något att lägga energi på? Jag vill skrika inombords högt och länge över dumheten i det påståendet.

    Sen undrar jag hur det drabbar någon att skriva rätt istället för fel. Det omvända är nämligen rätt uppenbart. Eller?

  87. Språksynare skriver:

    Har inte läst igenom samtliga kommentarer här men jag har en teori angående särskrivningsfenomenet samt användandet av de/dem mm grammatiska bekymmer som blivit vanligare och vanligare i skriven svenska, men även i talspråket.
    Det handlar helt enkelt om att barnen i skolan idag inte får lära sig ens de enklaste grammatiska regler och skillnaden mellan talspråk och skriftspråk. Mina barn gick genom hela låg- och mellanstadiet utan att de fick koll på skillnaden mellan substantiv, adjektiv, verb och de hade ingen aning om vad ett subjekt eller ett predikat var. När sen en lärare i högstadiet försökte ta tag i en del av dessa brister (som inte bara gällde mina ungar utan klassen som helhet, en sammansättning från flera olika skolor/klasser) kändes det som att det var ”för sent” för att börja nöta in de språkregler som ändå finns i svensk grammatik, ungarna hade skrivit fel så länge att de inte var mottagliga för korrigeringar längre. Om ett barn korrigeras för grammatiska felaktigheter i det de skriver/säger från det de börjar tala och upp till kanske 10-12 års ålder så har de lärt sig HÖRA vad som låter fel och kan därmed även se de felaktigheter som uppstår då de skriver. Utan dessa korrigeringar kan de aldrig få grepp om vad som är rätt eller fel. Det är ju samma princip som när du ska lära dig ett främmande språk, för att få veta hur ett ord ska uttalas måste du korrigeras i ditt uttal och träna, träna och träna på uttal, ordföljd, grammatiska regler osv, men om du inte kan ditt eget språk korrekt, hur ska du då någonsin kunna lära dig ett annat och framför allt, förstå skillnaderna i grammatiska regler mellan olika språk?

  88. Kent skriver:

    Särskrivning ska särskrivas enligt rättstavningsprogrammet :)

  89. Marika skriver:

    Jag blir bestört när folk säger att ‘dem’ är fult! Det är en vacker stavning och att använda subjektsformen ‘de’, samt objektsformen ‘dem’ (korrekt) gör en text mycket mer lättläst. Dessutom uttalas ‘de’ respektive ‘dem’ fortfarande exakt som de skrivs i många av de finlandssvenska dialekterna.

    • totte skriver:

      Jag undrar varför man inte förespråkar ”dåm” i stället för dom, när man (även journalister i SvD) inte längre orkar skilja på de och dem i skrift, för ”så säger man ju”. Det är första gången på länge som jag ser att någon påpekar att inte alls alla svensktalande säger ”dåm”. ”Dom” förordades av tokliberaler redan på 70-talet till senare förfång för många elever i skolan. ”Skriv som du talar!” Vad blev det av det stolliga fältropet?

  90. totte skriver:

    Rolig och intressant diskussion. Många aspekter på särskrivningsproblemet berörs här. Varför har det uppstått? Vad kan man göra åt det? Spelar det någon roll överhuvudtaget? Har det med intelligens att göra? Är det elitistiskt att jobba för ett enhetligt/läsbart skriftspråk?
    Min uppfattning: Hur du skriver är din ensak(dyslektiker eller ej) när du är privat, men om du vill nå ut till flera och använder dig av skrift som verktyg, förmodar jag att du vill skriva läsbart, klart och utan att läsaren blir störd av oväsentligheter/lustigheter. Tyvärr är det ju så att skribenten också bedöms genom textens utseende, liksom andra hantverksprodukter, t.ex. ett måleriarbete (målaren var en klant), ett verkstadsjobb (montören var en fuskare), Det lär vi aldrig komma ifrån. Nu är en text en lite speciell *produkt* som berör upphovsmannens/kvinnans person, och då blir människor mycket sårade om deras text ifrågasätts eller kritiseras. Därför är det skolans förbaskade uppgift att lära ut reglerna så att vi slipper göra bort oss, och proffsen (d.v.s.om de nu är riktiga sådana) får se till att vara noggranna förebilder, vilket de alltmer sällan är.

  91. Johan skriver:

    Kan bara instämma om Word. Även om man använder Office på Svenska med svensk rättstavning är särskrivningsgramatiken inte översatt utan kör efter engelsk gramatik. Jag retar mig ofta själv på det, och varje gång jag diskuterar med någon bevisar de att de har rätt och jag har fel. Hur bevisar de det? Jo, de skriver ordet i MS Office Word och får ett rött vågigt streck under. In med ett mellanslag och strecket försvinner.

  92. Malin skriver:

    Jag har gjort en uppsats i ämnet och min slutsats blev att det är dataanvändandet som är den största boven. Tidigare stavningsprogram kunde inte hantera sammansatta ord och då blev det rödmarkerat. Isär med orden och vips så blev det godkänt!

    Dessutom syns allas språkfel mer och mer eftersom folk överallt skriver överallt. Tidigare syntes de språksvaga inte lika väl.

    Engelskan har för övrigt samma problem, så det går inte att skylla (enbart) på den.

    • Carola skriver:

      Även om vi använder oss av rättstavningsprogram kan vi ju inte sluta tänka! Jag har helt slutat reagera på de röda strecken under orden när jag skriver. ”Datorn sa åt mig att hoppa från taket, så då gjorde jag det…”

  93. Ulf Torstensson skriver:

    Jag är inte säker, men jag tror att det, när min son (nu 33 år) gick i lågstadiet fanns det någon sorts läsinlärningsmetod som gick ut på att man SKULLE särskriva för att förstå de olika komponenterna i ett ord? Kan någon bekräfta/dementera detta? Sen är jag övertygad om att stavningskontrollen i datorerna bidragit starkt.

  94. Peter skriver:

    Till alla er som kritiserar dem som kritiserar särskrivningar…

    Huvudanledningen till att det tas upp är ju faktiskt att det kan bli en annan betydelse om man särskriver ord som INTE ska särskrivas. Som exemplet med ”Sjuk sköterska” och ”Sjuksköterska”. Detta har ju två OLIKA betydelser.

    Och som någon antydde i ett tidigare inlägg så ska läsaren inte behöva stanna upp för att kunna förstå innebörden av ordet.

    Och till er som anser att ”Sjuk sköterska” är EN grej… ”Sjuk” är en grej och ”Sköterska” är en… Eller ett annat exempel: ”En Röd Bil” är inte HELLER en grej.. ”Röd” är en och ”Bil” är en.

    Att sen undra över varför man lägger energi på en så ”löjlig” sak som särskrivning i stället för att ägna sej åt världssvälten??? För det första är debatten om särskrivning INTE löjlig och för det andra.. Kan man inte lägga energi på BÅDA sakerna?

    Gör om – Gör rätt!!! :)

  95. Angelica skriver:

    Bästa regeln såg jag i svensk övningsbok för femman: Om det uttalas som ett ord ska det skrivas som ett ord. Enkelt och praktiskt :-)

  96. Magnus H skriver:

    En grej – ett ord är en bra grundregel. Ganska märkligt att skolan inte lyckas få genomslag på det. Fullt så självklart verkar det dock inte ha varit i svenskan historiskt sett. Även jag har i äldre texter sett en hel del av vad som vi idag skulle kalla särskrivningar, men framförallt har bindestreck periodvis florerat i sammansatta ord. Minns inte längre reglerna som lärdes ut men när jag gick i lågstadiet på 1970-talet så skulle det vara bindestreck mellan delorden i sammansatta ord i stor utsträckning. Jag ser också fenomenet när jag tar fram gamla barnböcker från den tiden.

  97. Lena Renman skriver:

    Särskrivningen började nog började med datorerna. Det rättstavningsprogram som finns i de flesta har inte svenska som bas, utan engelska. Många litar nog mer på datorernas rättstavning än sin egen,

  98. Björn Engström skriver:

    Särskrivning är inget nytt ”problem”, men orsaken är nog för länge sedan glömt. Bläcket räckte inte till långa ord och när man tvingades doppa pennan i bläckhornet så blev det särskrivning. Samtidigt förekom det också hopskrivning, när bläcket även räckte till nästa ord .

    Dialektalt uttalas en del ord som om de var skiljda ord. Jag brukar ofta skriva på dialekt och väljer stället bindestreck för att visa på uttalet.

    När det används utrikiska ord i onödan, brukar jag kommentera ord med dialektalt uttal och med bindestreck som visar hur jag vill uttala allô kônstugô ol. Exempelvis:
    Never = ne-ver
    sale = sa-le (med tjockt L)
    e-mail = e-mâ-il (med tjockt L) istället för e-post
    home = ho-mê

    osv.

  99. [...] så botar du särskrivning     särskrivning This entry was tagged särskrivningar. Bookmark the permalink. [...]

  100. Hen skriver:

    Vissa norrländska dialekter använder ordet ”dem” även när det ska vara ”de” (ex. ”Vars for dem? Dem ha int hört av se”), så jag har full förståelse för att det kan vara svårt att veta skillnaden när en ska skriva det i text.

    För övrigt gillar jag ihopskrivningar, vilket verkar vara den senaste saken att störa sig på. Så klart måste ju sådana vara genomtänkta så att det inte blir på samma sätt som med särskrivningar, dvs en annan innebörd i texten.

  101. Miekko skriver:

    Tyvärr duger inte regeln. Den är rent av miss visande! (”missvisande” är på intet sätt ”en grej” och borde därmed enligt regeln sär skrivas, och nu håller jag mig till regeln på ren jävel för att visa hur svag den är!)

    Regeln ute lämnar inte bara en del saker, den har också så kallade falska positiver, beroende på hur konkret man tänker sig ”en grej” – ett rött hus är ju en grej, så det heter väl då ett rötthus.

    Den springande punkten här är att vad ”en grej” är inte ens är förklarat och den kan missförstås utan att ens tolka den illvilligt, regeln säger ungefär lika mycket åt den som inte redan behärskar det hela som om man hjälpsamt påpekade att ”man skriver ihop de ord man skriver ihop”. Att sedan ohjälpsamma regler som dessa hyllas av samskrivningsivrare är ju bara att strö salt i såren på dem som inte behärskar det hela.

    Slutligen hoppas jag varenda samskrivningsivrare tänker på följande fakta en stund:
    1) När samskrivningsivrare presenterar en ohjälpsam regel som den ovan nämnda som vore den botemedlet mot ”det dummaste språkfelet” framstår de som ohyfsade tölpar. Riktig hjälpsamhet vore troligen uppskattat, sånt här är bara att göra mycket väsen för ingenting.
    2) Fundera på hur mycket det gagnar mannen på gatan att behärska det hela. Antalet ambiguösa meningar som kan undvikas är nog förvisso större än noll, men helt ärligt, hur ofta har en särskrivning gjort dig osäker på vad som avses? Svenskan tillåter grövre oklarheter i grammatiskt korrekt svenska än vad man normalt kan få till med särskrivning.
    3) Det faktum att vi samskrivare därtill nästan ofelbart klarar av att avgöra om det förekommer felaktiga särskrivningar utan att ha läst skribentens tankar telepatiskt säger ganska mycket om hur otydligt det egentligen är.
    4) Den enda fördelen man kan uppnå genom att lära sig samskrivning är alltså att en samling tölpar slutar göra sig lustiga, gräma sig, förbarma sig, etc på ens bekostnad. Jag tycker man lätt inser att problemet inte är deras isåfall, utan samskrivarnas.
    5) Svenskan har historiskt särskrivit mycket mera än nu. Ofta är språkvårdare ganska konservativa. Varför är det alltid bara svenska som den var för ett par generationer sedan som skall vara riktgivande? Varför inte svenska anno 1650?
    6) Kolla opp vad som på engelska kallas ”recency illusion” – när något, ofta språkligt, fenomen stör oss tänker vi oss gärna att det är ett nytt fenomen. Folk har nyligen blivit dummare eller börjat slarva. Lingvister har påvisat att många sådana fenomen faktiskt funnits i århundraden, och i vissa fall till och med varit vanligare tidigare. Hysterin kring särskrivning är nog troligen i stora drag en sådan nylighetsillusion, som odlas och värnas varmt av en samling tölpar.
    7) Sociolingvistik har en del intressanta saker att lära oss. Språket blir lätt en klassmarkör. Nu har de bildade klasserna märkt att de obildade klasserna inte kan detdär med samskrivning särdeles bra, och vi beklagar oss över detta slarv. Men om de behärskade samskrivning, hade vi inget att identifiera dem genom. Men vad tråkigt, då kan vi i den bildade klassen inte gräma oss över hur dumma den obildade klassen är, … nja, vi fann nog snart något annat särdrag som skilde vårt och deras skriftspråk åt, och grämde oss lika fan åt det istället. Sådanthärnt sociolingvistiskt förakt handlar sällan om fenomenet i sig självt, utan är en projektion – vi låtsas förakta ett kännetecken, men sen om kännetecknet korrigeras hittar vi ett annat att ta ut vårt förakt på. Egentligen föraktar vi de obildade för att de är obildade (eller åtminstone känner vi att vi behöver markera att allt jobb vi lagt på att bli bildade var värt något och gjorde oss till bättre mänskor, och detta visar vi genom att vara tölpar mot dem). Det kommer alltid att finnas mindre bildade mänskor, samhället är således strukturerat. Att förakta någon för att de fyller ut en nödvändig samhällelig nisch är ganska patetiskt.

  102. Fredrik skriver:

    Snacka om att dumförklara personer med dyslexi och andra språkstörningar. Dessutom blir det hela extra komiskt då artikelskaparen skriver ordet ”och” (vilket är en additiv konjunktion och skall således inte användas i början av en sats) med stor bokstav. Nej, artikelskaparen borde nog läsa på i ämnet om språkstörningar samt även om ordklasser/syntax innan denne gör narr av folk som särskriver…

  103. Arvid skriver:

    Borde det inte heta Engrej? Ettord! En grej är ju så att säga, en grej.

  104. Kicki skriver:

    Bra och enkel tumregel, kan nog funka för en och annan. Den stora svårigheten i kampen mot särskrivningar ligger nog i att de flesta personer som särskriver inte är medvetna om att de gör det och därför inte funderar över om det är en korv och en kiosk eller en korvkiosk. De har helt enkelt inte den ”språkblicken”, utan de skriver som de faller sig naturligt för dem.

    Jag har lite svårt för alla teorier som är presenterade ovan, kanske finns det ett spår av dem alla men ingen av dem kan ensam förklara särskrivningar. Framför allt inte smarta telefoner – de var inte ens uppfunna när den stora anti-särskrivningshetsen drog igång :-)

    Och vet ni. Jag särskriver också. Jag är starkt emot det och tycker själv att jag är bra på svenska språket, att jag har den där språkblicken… Men ändå händer det – och det beror inte på engelska influenser, det beror definitivt inte på röda streck i Word. När jag ser ett ord har jag inga som helst problem att avgöra om det ska vara ihopskrivet eller inte, men ändå händer det då och då. Jag tror att min hjärna gör små pauser i orden i skrivande stund och då blir det en paus i ordet. Och har jag då för bråttom, som på sociala medier, så förblir ordet särskrivet… Vad dessa pauser beror på vet jag inte, men kan ha att göra med att korv och kiosk i grunden är två ord ;-)

  105. Bertil Falkenström skriver:

    En grej – ett ord! Utmärkt idé!
    Alla sammansatta ord på svenska (utan undantag) uttalas med accent 2 (`), som är den sk tonaccenten eller musikaliska accenten och som alltid har en biaccent (‘) i det andra ordledet. De uttalas aldrig med accent 1 (´).

    Ex: ´hund + ´mat = `hund’mat. ´vatten + ´fall = `vatten’fall, ´sjuk + `sköterska = `sjuk’sköterska, ´lång + `hårig = `lång’hårig osv osv.

    Jag möter i egenskap av `svensk’lärare (inte ´svensk `lärare) dagligen elever som särskriver hej vilt, men jag har ALDRIG hört dem ”särtala” eller ”säruttala” samma ord.

    Posten (Postverket) hade på 70-talet en kampanj ”Skriv som du talar”, som jag egentligen inte uppskattade, men när det gäller sär- och ihopskrivning är jag benägen att säga: SKRIV SOM DU TALAR eller med andra ord: TALAR DU IHOP SÅ SKRIV IHOP.

    • Miekko skriver:

      Dock funkar inte den regeln i de regiolekter som inte skiljer accent 1 och 2 åt, vilket förorsakar att inga finlandssvenskar och inte alla norrlänningar kan använda det som stöd. Därutöver hjälper det bara en del invandrare.

  106. LP | Souphia skriver:

    [...] ett par år sedan. På tal om svenska, så hade mitt gamla gymnasium länkat en sida på facebook. Klicka här! Jag har alltid trott att man skriver ”jätte kul”. Men tydligen stavas det [...]

  107. mikael svensson skriver:

    Är inte hen menat att ersätta hon/han? Blir det inte helt enkelt mycket krångligare att skriva han/hon/hen…
    Tycker det att det bara borde vara hen om man nu inte motsätter sig användandet av det.

  108. Jan skriver:

    Existerar omotiverade ihopskrivningar överhuvudtaget och vad skulle isåfall vara ett exempel på en sådan? Hursomhelst är det en intressant fråga.

    Jag har hört att det svenska språket är förhållandevis ordfattigt jämfört med till exempel engelskan, men vår ihopskrivningsprincip medför ju faktiskt att antalet (konstruerade) ord i princip är oändligt.

    Hm, nu snurrade det till i skallen: Är bus stop ett eller två ord?

  109. m. skriver:

    Min gröna mössa är definitivt EN sak. Är den då en grönsak?

  110. Ina skriver:

    Har inte läst alla inlägg, men att engelskt inflytande skulle ligga bakom särskrivningar tror jag inte på. Jag tror inte att ”särskrivare” särskilt ofta uttrycker sig i skrift på engelska eller själva läser så mycket engelska. Jag har en annan teori: Mellanslagstangenten. Tummen söker sig dit oftare än den borde – kanske för att det känns som om ordet har tagit slut (och det är ju vad ordledet just har gjort). Det är ju sällsynt med rent stolliga särskrivningar i stil med särs krivning, exempe lvis.

    Jag märker ofta att min tumme slår till på mellanslag när jag skriver snabbt, och det på helt fel ställen. Sedan är det en annan sak att många inte läser igenom sina texter innan de skickar ut dem i det offentliga rummet, eller att de, om de läser igenom, inte ser eller inte korrigerar sina felskrivningar.

  111. [...] kring det här med särskrivning blossade upp igen då ett pinsamt inlägg från Please copy me, som vanligtvis brukar skriva bra saker, spreds på [...]

  112. [...] bra tips för att bli bättre på konsten att undvika särskrivning, se gärna inlägget Botemedlet mot särskrivningar på bloggen Please copy [...]

  113. Palle skriver:

    Sär skrivningar har jag inget större problem med. Däremot användningen av de/dem. Skriv ”dom” om ni inte klarar av att hantera två olika former av ordet. På något mystiskt sätt lyckas en stor del av befolkningen gissa fel i av seende vilken form som ska användas 100% av gångerna. ”De gör något med dem” lik som. Hur svårt kan det va?

  114. Ted skriver:

    Vitlök, vårlök, gräslök, shalottenlök, rödlök, silverlök och gul lök. Jag antar att det finns ganska många fler exempel. Det tog mig ca 20 sekunder att komma på detta.

  115. [...] Årets bästa album har redan anlänt och vi kan se en låt här intill. Den viktiga kampen mot sär skrivningar fort sätter. Här med ett inslag från Please Copy Me. [...]

  116. Arne skriver:

    Folk som säger att särskrivning är värre än rasism och terrorism skrämmer mig betydligt mer än särskrivning, även om de menar det som ett skämt. Och då lider jag ändå av en elakartad allergi mot just särskrivning som bara överträffas av min motvilja mot alla tendenser att banalisera verkliga problem som orsakar verkligt lidande för verkliga människor. Kort sagt min motvilja mot människor som Fredrik Strage.
    Om ni nu tycker det är förskräckligt med särskrivning, så ok, gör det. Men kom ut ur bubblan och fatta att det faktiskt finns riktiga problem i världen också och förminska inte de människor som har värre saker att tänka på än ett mellanslag för mycket.

    • Mamma Mia skriver:

      Åh vad jag håller med Arne!!
      Hur gör man med alla människor som har dyslexi, ordblinda, blyga, osäkera eller vilken ”åkomma” som helst?
      Hur tror ni de känner sig i dessa skrivierier om särskrivningar i media?
      Troligtvis känner de sig ändå mindre värda som ”råkat” skriva fel i sin iver att få meddela dig för omvärlden. Vet ni hur det känns att sitta på en arbetsplats och sitta vid tangentbordet och ha kollegor hängande över axeln som får ”gåshud” när man skriver? Vad är värst? Att håna eller att ha brist på medmänsklighet? Ingen skillnad alls men jag tycker att medmänsklighet/empati är värst!!!! Kan ni tänka tanken att det kanske kan finnas ett funktionshinder bakom en särskrivning?
      Besviken Mamma Mia

  117. Magnus skriver:

    Ett minst lika irriterande ämne är ju det här med att inte kunna skilja på de och dem…
    Nån som kan tipsa om nån kul blogg eller diskussionstråd om detta? Finns kanske t.o.m. en Facebookgrupp på bara detta ämne??

  118. LL skriver:

    Just den där regeln, en sak ett ord är busenkel. Och jag brukar hävda den ofta. Men det spelar ju för i helvete ingen roll, för folk kan ju likt förbannat inte använda den.

  119. Mia skriver:

    Med glimten i ögat är ju detta en mysig liten artikel på en sak som man ser rätt så ofta.
    Tycker även att det är en bra regel att använda om man har problem med att särskriva och tycker att det är viktigt att inte göra det.
    Jag har bott utomlands i 10 år, och när jag kom hem var jag särskrivningarnas drottning.
    Har dock aldrig känt att jag, genom att särskriva förtjänar att bli idiotförklarad eller hånad i besserwissercirklar.
    Var dessutom lyckligt ovetande om hur stor skada jag åsamkar andra genom att just särskriva då och då.
    Märkligt nog har jag koncentrerat mig på andra banala saker som kan göra världen bättre.
    Tro det eller ej ;)

  120. [...] vi hörs igen så tänk på att allt du kan skriva en eller ett framför ska skrivas ihop. Det här inlägget är postat i Allmänt av maria. Bokmärk [...]

  121. Thomas skriver:

    Vissa kan skriva bättre än andra helt enkelt. När jag ser en person som särskriver så vet jag att den personen inte kan stava så bra. Förhoppningsvis så kan den personen nåt annat bättre. Kanske såga träd eller laga bilar. Kanske springa fort, vad vet jag?

    Särskrivningar är felaktigheter i språket. Behärskar man inte språket så gör man inte, och det är innerligt svårt att ändra på.

    Vi är bra på olika saker.

    En särskrivare får naturligtvis skriva fel, så länge det inte påverkar nån annan. Men i mina ögon är en särskrivare inte bra på att stava och har förhoppningsvis inte något yrke där stavning ingår alltför mycket.

  122. Juri skriver:

    Det finns även tekniska hjälpmedel för att komma tillrätta med detta problem – http://www.spix.nu/allmant/nytt-tangentbord-minskar-risken-for-sarskrivningar/

  123. [...] råd: En grej – ett ord. Ett exempel: ”rök fritt” respektive ”rökfritt”. Läs mer här: http://pleasecopyme.se/2012/02/botemedlet-mot-sarskrivningar/ För avskräckande, och roliga, exempel: Sök på ”särskrivning” och välj [...]

Kommentera