Paris, Paris, Paris, Göteborg

VG_22_pcm

Tillbaka. Efter tre magnifika månader – de utan tvekan bästa i mitt liv – i ett Paris med vårkänslor upp över öronen är jag nu åter i Sverige. Det har varit en välbehövlig paus från ekorrhjulet, från sammasammasamma, från risken att fastna i ett sammanhang och i ett mönster. Tillsammans med min Evelina bar det i februari av till Paris. Vi tryckte paus för det mesta. Och play för långledighet med nya upptäckter, intryck, tankar och upplevelser. Så mycket har hänt under dessa hundra dagar. Vi har haft det underbart. Det som i vanliga fall är viktigt har blivit rätt oviktigt. Plötsligt har det funnits tid att upptäcka nytt nytt nytt. Och vilken stad att upptäcka nytt i! Det har också funnit tid att tänka. På och om och över. Och tid att tänka ut nya idéer och projekt att förverkliga i framtiden.

VG_17_pcm

km6_pcm

boule4_pcm

boule3_pcm

boule5_pcm

Jag har haft tid att intressera mig för nytt. Som att laga mat, kolla på konst, dricka champagne, lyssna på fransk musik, läsa böcker och tidskrifter från pärm till pärm, följa internationell fotboll, löpträna och kolla på alla de där filmerna man annars sällan hinner se. Och jag har kommit på ett och annat. Som hur mycket jag tycker om mitt jobb. Att vara copywriter tänker jag (nog) aldrig byta bort. Eller som hur gärna jag vill fortsätta att vara nyfiken, bli inspirerad och – förhoppningsvis – inspirera andra. Jag kommer att fortsätta blogga – så länge det känns kul – men jag har en plan för framtiden också.

VG_23_pcm

km2_pcm

MP_04_pcm

lsg13_pcm

LF_01_pcm

På dagarna har vi läst franska. Det har varit sjukt roligt. När vi kom dit kunde varken Evelina eller jag knappt ett ord franska. Efter att fullständigt ha slungats in i en värld av nya ord, stumma bokstäver, la och le, och undantag och grammatik kan vi både prata och förstå en hel del. Det har varit sjukt roligt att gå helt upp i att lära sig ett nytt språk. Svårt, men sjukt kul. På köpet har jag fått en enorm respekt för alla som här på hemmaplan läser svenska för invandrare. Respekt.

lsg12_pcm

Att komma hem känns konstigt och kul. Konstigt och kul är en bra kombo. Men att lämna Paris var svårbeskrivligt sorgligt. Är fortfarande. Jag skulle knappast bli förvånad om vi snart är där igen. Men nu är jag här, och kollar framåt. Så därför och såklart: hej igen! Nu kör vi.

***

Vi kommer – på något sätt – att sammanställa (och dela med oss av) våra bästa Paris-tips. Om du är intresserad av att ta del av dem: skicka ett mejl till mattias@akerberg.com. Skriv Paris i ämnesraden.