Stefan & Krister äger hipsters
Filter skriver i sitt senaste nummer (#26) om hur buskiskungarna Stefan & Krister styr över betydligt större delar av underhållnings-Sverige än vad du anar. Ingressen är kort, men klibbig: ”Du trodde att du var för fin för Stefan och Krister. Du hade fel.” Det är med stort intresse jag läser det lååånga reportaget. Dels för att Stefan & Krister numera är en av mina uppdragsgivare; jag har varit med och tagit fram namn och texter till sommarens föreställning Campa i klaveret.
Men mest eftersom den eviga uppdelningen i fint och fult är så intressant och fascinerande. Den finns överallt. Ibland uttalad, oftast inte. Ofta är det bonnläpparna (kalla dem Bingolotto-spelande Gekås-besökare om du vill) mot storstadsfolket (kalla dem för stockholmshipsters om du vill). Men det är inget krig. Det är mer ett fenomen, en statisk situation. Finkonst–fulkonst, finsport–fulsport, finreklam–fulreklam, fulkaffe–finkaffe, finsmester–fulsemester. Ju mer du tänker på det, desto tydligare kommer du att se det.
I texten om Stefan & Krister handlar det naturligtvis om fulkultur versus finkultur. För att gå på Dramaten anses vara fint, medan det är lite mindre kultiverat att garva åt buskisskämt. Jag tror inte att vi kommer att få se någon ändring på det. Kanske är det inte ens att önska. Men det är intressant ändå att världarna emellanåt möts. Som när Killinggänget sätter upp en uppmärksammad föreställning på Dramaten. Eller ännu tydligare: när tv-program som På spåret, Melodifestivalen och Allsång på Skansen över tid blir hippa. Då blir det fula plötsligt lite finare (om än inte fint).