Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Inspiration // Born to run

Den här boken kommer förmodligen att förändra ditt liv. Eller åtminstone ditt sätt att tänka. Och att springa.

Varför springer vi egentligen? I Born to run tar den amerikanske journalisten Christopher McDougall upp jakten på svaret – och hamnar i otillgängliga berg-och-dalgångar hos tarahumarafolket i norra Mexiko. Tarahumarerna, eller rarámuri  – som betyder  ”de snabba fötternas folk” – är kända för sin förmåga att kunna springa extremt långa sträckor (vi snackar lopp på mellan 80 och 120 kilometer). I centrum för den här fascinerande berättelsen löper Micah True – med smeknamnet Caballo Blanco (Vita hästen) – en mytomspunnen amerikan som lyckats med det dubbla konststycket att bli bekräftad hos tarahumarafolket – och att lära sig springa som dem. Men att hitta honom visar sig var en tuff utmaning för Christopher McDougall. Att hitta löpningens själ visar sig vara ännu tuffare.

Jag har nästan hela mitt liv funnit det tråkigt att springa, och har alltid – i dubbel bemärkelse – tröttnat efter bara några kilometer. Någonstans längs Boulevard Richard Lenoir kom jag på andra tankar. Som att det – om än tungt ibland – är befriande att springa. Och den här boken har fått mig att fortsätta. I maj sprang jag GöteborgsVarvet (21 kilometer), och nu är mitt nästa mål att springa Midnattsloppet (10 kilometer) under 50 minuter.

Born to run är tveklöst den mest fascinerande bok jag har läst på länge. Den mixar berättelser och fakta till en medryckande reportagebok om löpning som en njutning och glädje. Jag läste ut den i ett nafs. Sedan gick jag ut och sprang.

Tack till Carro, för att du fick mig att läsa den här boken.

***

I TEDx-föreläsningen Are we born to run? (16 minuter) sammanfattar Christopher McDougall sina tankar och sin bok. Se här:

De senaste åren har jag blivit skeptisk till så kallade etablerade sanningar. Jag ser förundrat/förbluffat/förbannad hur bransch efter bransch blir genomskådade och motbevisade av bättre vetande. I Born to run, till exempel, viker Christopher McDougall ett helt kapitel till att prata om barfotalöpning, och kommer fram till att människan är gjord för att springa utan skor. Och egentligen låter det fullständigt naturligt – och naturligt är nog just vad det är; sedan Nike uppfann löparskorna på 1970-talet har skadorna bland löpare ökat – inte minskat – kraftigt. Jag har bestämt mig för att prova om barfota är vettigt, och har därför med ett par Nike Free l-å-n-g-s-a-m-t börjat vänja mina fötter vid kroppens inbyggda stötdämpning och ett mer – igen! – naturligt löpsteg.

En annan ”sanning” värd att ifrågasätta är den som företrädare för livsmedelsbranschen matar oss med. Maten som skulle få oss att må bra och hålla vikten har fått precis motsatt effekt; idag är nästan varannan man och drygt var tredje kvinna i Sverige överviktig eller fet (enligt SCB 2010). Det är en skrämmande utveckling. Jag har bestämt mig för att prova om fettskräcken är överdriven, och har därför börjat äta betydligt mindre kolhydrater, frukt och socker. Efter ett år mår jag bättre än någonsin, och ger därför inte längre särskilt många ören för de ”kostråd” som Livsmedelsverket, Brödinstitutet och Svensk Detaljhandel har att komma med. Också etablerade sanningar kan visa sig vara fel. Då är det värt att våga tänka om.

BONUS. Om du vill läsa mer om hur naturlig mat kan göra dig friskare: läs Matrevolutionen. Här är första kapitlet.

4 svar till “Inspiration // Born to run”

  1. Peter Ericsson skriver:

    Gillade också Born to run, och mitt uppe i den har han verkligen läsaren i sitt grepp. Tyckte dock att det blev väl mycket missionerande mot slutet, så jag började söka och läsa lite mer kring det här. Det blir lite Michael Moore. Han driver sin tes stenhårt utifrån ”fakta” som går att ifrågasätta, och forskarna är inte särskilt överens med honom.

    Men som inspirationskälla för löpning och som en filosofisk betraktelse är den fascinerande och fängslande läsning.

    Lycka till med löpningen!

  2. Thomas skriver:

    Jag var också ”lyrisk” inför tanken på barfotalöpning efter att ha läst Born to Run, men har sedan dess läst precis lika mycket mot det som för det. Born to Run är välskriven och underhållande och det är lätt att falla för allt som McDougall skriver och ta det som en sanning. Verkligheten är att barfotalöpning KAN fungera för VISSA löpare, det är inte alls säkert att det fungerar för alla. Vad gäller löpskador så är det inte så konstigt att utvecklingen är som den är. Löpning var elitidrott, inte hobby, innan 70-talet.

    ”Joggingrevolutionen” i USA kom i praktiken igång efter OS 1972 och Frank Shorters guld (det säger McDougall inget om). Helt plötsligt skulle alla springa, och Nikes skor gjorde det dessutom möjligt för folk som aldrig tagit ett löpsteget att ge sig ut. Titta på den dramatiska ökningen i deltagarantal i stora lopp. Det är ganska så uppenbart att när nästan varenda marathon världen över är fulltecknat, så är det också oerhört många som inte är rustade för 42 km.

    Visst ska man tänka om, men byt inte en absolut sanning mot en annan. Livet är en gråskala.

    Gällande kost, fett är livsnödvändigt, liksom protein och – tro det eller ej – kolhydrater. Om du grejat en halvmara vågar jag gissa att det rann ned lite sportdryck eller gel. Den värsta sortens kolhydrater enligt LCHF-förespråkarna. Men faktum är att kroppen inte tillräckligt snabbt hinner omvandla fett till glykogen vid den typen av förbränning som ett långlopp till fots, på skidor eller på cykel innebär. För att orka MÅSTE vi tillföra kolhydrater. Glykemisk belastning är ett mycket intressantare och sannare koncept än LCHF / GI, men inte ens det är en absolut sanning. Grundprincipen är långsamma kolhydrater normalt och för laddning, snabba kolhydrater i direkt samband med träning.

  3. Anan skriver:

    Håller med Peter, lite mycket missonerande mot slutet. Det hade han lätt kunnat skippa.

    För annars är det en sjukt bra feelgoodbok som kanske inte alls handlar om löpning så mycket som om inställningen till livet och lyckan.
    Den är skriven på det där lite skruvade sättet som kännetecknar en del amerikanska/brittiska journalister.

    Så, grymt bra bok. Inte bara för löpare.

  4. Hanna skriver:

    Tack för att du tipsade om Born to run! Den har förändrat hela min syn på löpning. Efter att du tipsat om boken som köpte jag den och började läsa. Först tänkte jag att det bara skulle vara roligt att läsa om löpning, som jag inte visste något om, men efter att ha läst lite förstod jag att boken skulle komma att förändra allt. Jag har börjat springa nu och njuter av känslan av att klara av att springa. Boken har fått mig att tro på mig själv, och att jag som aldrig kunnat springa, faktiskt kan. Mitt mål nu är att springa ett maranton år 2014. Det är långt dit, men jag kommer ha så roligt på vägen. Tack!

Kommentera