Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

Så föds ett ord

Jag skriver ett mejl. Jag skriver fel. Eller snarare: jag stavar fel. Det händer då och då. Det är lite pinsamt. Med tanke på att jag är copywriter borde jag kunna det här med att skriva och stava. Och det kan jag ju – egentligen. Men ibland vill tankarna och fingrarna för mycket och för fort, och då blir det fel ibland. Eller fel och fel, förresten:

Jag ska skriva undra. Men mitt i tanken kommer jag på att fundera möjligen är ett bättre val. Så det blir ett mellanting, en mix. Det blir varken undra eller fundera. Det blir fundra.

Fundra. Jag tittar på ordet. Är det ens ett ord? Dum fråga, klart det är ett ord. Det är ett alldeles utmärkt ord dessutom, ett – visserligen ganska oplanerat, men ack så välskapt – barn till pappa Fundera och mamma Undra.

Jag googlar fundra, och upptäcker det som en googling brukar avslöja: att någon annan redan har tänkt ungefär likadant, och att ordet fundra utan tvekan finns. Både som verb och som substantiv dessutom. Att fundra och en fundra. Marie Ek Lipanovska har till och med skrivit en bok som heter Fundra. Boken börjar med en förklaring:

Fundra är en ordlek. Det är en tankekedja. Först undrar jag över något, därefter funderar jag, för att sedan förundras.

Ibland är det helt rätt att stava fel. Så föds ett nytt ord. Hej, fundra!



5 svar till “Så föds ett ord”

  1. Johan skriver:

    Fundra är väl ett jättevanligt ord? Tycker jag hört det genomgående hela mitt liv.

    ”Du jag fundrade på en grej…” Som ett slang när man inte orkar säga hela: ”funderade”.

  2. Annika Dacke skriver:

    Fundra är jättebra! Man förstår precis vad det betyder. Samma konstruktion som chortle – chuckle + snort, som jag älskar. Ett sånt där pinsamt grisgrymtande skratt som kan uppkomma om man andas in vid fel tillfälle när man skrattar till.

  3. Magnus Stålberg skriver:

    Ska jag uppskatta så har jag använt fundra i åtminstone 25 år. Då hade det säkert sagts i många år före det. För en copywriter är det dock aldrig för sent att lära sig ord – även om de är gamla. :)

  4. JennieJakoba skriver:

    ”Funta” brukar jag säga. ”Jag funtar på att åka in till stan”. Används mest när man funderar över något/funderar över att göra något, och vill ha någon annans åsikt. Kanske är nån stockholmsvariant :)

  5. Hej Mattias, fundra här :-)

    Åtminstone krönikören med namnet fundra, texterna som sedan blev en liten bok med samma namn.

    Ordet är underbart.

    Ha det gott!
    Marie

Kommentera