Det här är Please copy me – en blogg om konsten att skriva reklam. Eller snarare, det var en blogg. Jag startade den i augusti 2006. Sex år senare valde jag att lägga ner den. Det hann bli över 1 300 inlägg, och vartenda ett finns kvar här. Eftersom vi nu har stöpt om den i en annan form kan det hända att bilder, filmer och texter ser något annorlunda ut. Hoppas att det är lugnt.

#5 – Språket är toppigt! Eller?

Okej att 2012 var ”det visuella året” med genombrott för tjänster som Instagram, Flickr och Pinterest; den digitala revolutionen har framför allt fått människor som sällan skrev att börja skriva. Men vad gör internet med vårt språk? Har det blivit bättre eller sämre?

Här har du världens chans att – utifrån Tycket i #5 – säga vad du tycker och tänker (och se vad om andra tycker likadant). Kommentera.



2 svar till “#5 – Språket är toppigt! Eller?”

  1. Sofia skriver:

    I nästan alla fall skyller man på engelskan när man ser hur somliga tenderar att särskriva. Bra, tänker vissa. Då tänker jag ju som en engelsktalande och är därmed bättre på internationella språk som faktiskt NÅR UT än till svenskans futtiga publik. För visst känns svenska plötsligt irrelevant och inte relaterat till någonting?

    Det är för att allt plötsligt började anglifieras såpass mycket att människors tankesätt succesivt också ändras och riktar sig nu mer mot internationella språks grunder. I och med det blev hjärnan lika plötsligt också överbelamrad och full så fort man tänkte på ett samansatt ord. Klassiska exempel som ”en sjuk sköterska åt en skum tomte” (det gör ont i mig att särskriva) känns tydligen mycket klarare, renare och mer förståeligt än konstigt nog de sammansatta ord som har en helt annan (rätt) innebörd.

    Åter till anglifiering: Trots att många engelska uttryck, begrepp och ord inte alltid stimulerar förmågan till särskrivelse så finns det fortfarande ingen direkt mening bakom anglifiering/språklån från engelskan än möjligtvis det ytterst svaga argumentet att det låter ”coolare”. Själv har jag stött på få föräldrar som stöttar det engelska språkintaget, utan det är ju faktiskt främst barn som påverkas så extremt mycket av en industri som inte värnar om svenskan. Tänk bara på dagens alla barnprogram som gynnar allt utlandsinfluerat slang.

    Själv tycker jag att det finns flera uttryck på olika språk som i många fall lämpar sig bättre, känns mer träffrätta eller också beskriver just det man faktiskt menar som inte alltid finns att uttnyttja i svenskan. Och DET är synd, för det gynnar inte alls svenskan, och för mig som har väldigt lätt att ta rollen som språkpolis när man hör och ser misstag utifrån, blir det kanske en aning paradoxt kan tyckas.

    Låt svenskan leva! (Och nej, för att stå för det uttalandet betyder inte det att jag är SD:are)

  2. Peter Ericsson skriver:

    Problemet är att man numera inte behöver kunna eller göra något ordentligt för det är omodernt och förlegat. Det gäller det mesta, men framför allt det mesta som har med mediala uttryck att göra, och det blir tydligast i skrivandet.

    Outbildade ”journalister” struntar i att kolla upp källor, skriver slarvigt, hänvisar till oväderhäftig fakta och för resonemang som inte håller. Samtidigt stället man tyckande och fakta mot varandra som att de var likställda.

    Den som ifrågasätter detta anklagas för att vara i det närmaste reaktionär. Man förstår inte dagens mediala landskap, har en patriarkalisk, chauvinistiskt och exkluderande inställning till vem som får uttala sig. Allt detta haglar över dem som ifrågasätter en bristande kvalitet.

    Tänk er samma resonemang inom vården, skolan eller rättsväsendet…

Kommentera