Under mina tre semesterveckor har jag hört en hel del på poddcasten Värvet; du vet den där omtalade som Kristoffer Triumf programleder från sin hemmastudio i Vällingby. Längs tyska motorvägar, förbi skyhöga alptoppar och framför poolen på den umbriska landsbygden har jag lyssnat på hans timslånga samtal med Alex Schulman, Lotta Lundgren (det vet du redan), Lina Thomsgård (försvinnande bra), Kristoffer Appelquist – och Fredrik Wikingsson.

Jag beundrar Fredrik Wikingsson en smula. Han är förbaskat smart – och sjukligt marinerad i populärkulturen. Det räcker att lyssna på den poddcast som han gör tillsammans med Filip Hammar för att bli tvärsäker om den saken; de levererar ett bombardemang av samtida referenser till obskyra tv-dokumentärer, amerikanska komiker och svenska b-kändisar – ofta är det dessutom extremt underhållande (ibland däremot blir det för – ursäkta uttrycken – medierunkigt och kulturellt anorektiskt).

Det Värvet-samtal som utspelar sig mellan Kristoffer Triumf och Fredrik Wikingsson är som väntat lyssningsvärt och hela den grejen. Men det enda som stannar kvar i min skalle är Wikingsson ord om att hitta riktning. Han säger:

Det bästa som kan hända en är att hitta en riktning i vad man håller på med. Det är så j*vla gött när det händer. Det kan vara myrsteg verkligen, men så länge man bara tar ett steg åt höger, däråt, bakåt, framåt så står man bara och stampar. Det gäller att ge saker tid – och bara gasa.

Han har verkligen så rätt i det. Att hitta en riktning är mycket värt. Det skapar tydlighet och lugn. Och det är få som hittar riktning. Jag har ett tydligt minne – kan det varit något år sedan eller så – från en dag i entreprenörskapets (jag ryser av det trötta ordet) tecken. Vi var en brokig skara, runt tio personer, som av en nyfiken deltagare där blev ombedda att spontant förklara vad vi sysslade med. Den ena efter den andre rabblade sina fyra-fem “yrkestitlar” och förklarade sina pågående projekt, där de fungerade som administratörer, projektkatalysatorer eller initiativtagare. Turen kom till mig. “Jag skriver reklam”, sa jag. Det blev tyst. Alla väntade på fortsättningen, på mer. Men det var allt – i koncentrat. Jag antar att det är det som är riktning.

Den här bloggen har också kommit att innebära en tydlig riktning för mig. Den har blivit en plattform och en mall att hålla sig inom. På samma sätt är det med nästa steg som jag väljer att ta, och som jag kommer att berätta mer om här på bloggen imorgon onsdag.

***

En intervju med Värvet-grundaren Kristoffer Triumf kommer förresten i Please copy me #1 i slutet av september. Håll utkik.