Invändning: Keiju

Häromdagen lanserades den nya margarin-serien Keiju med helsidor i Metro. En sida indelad i tolv lika stora delar, tre i bredd och där övre vänsterhörnet användes till copy-utrymme. Resten: tio rabattkuponger för de olika produkterna och logotypen i den nedersta rutan.

Copyn
Vi skulle kunna prata hur mycket som helst om nya Keiju. Som att det innehåller nyttig, pressad rapsolja. Och att det är det enda margarinet med olja från växten Camelina Sativa. Och att Keiju därför har ett rikligt innehåll av fleromättat fett och rätt balans mellan de viktiga fettsyrorna Omega 3 och Omega 6. Vi skulle också kunna berätta att Keiju därmed är bra för dig och ditt hjärta. Och att det gör både smörgåsen och maten godare.
Men det hjälper ju inte hur mycket vi pratar. Det är bättre att du provar själv.
Varsågod!

(De fyra inledande orden står som en slags rubrik).

Kommentarer
Min första tanke efter att ha läst: "tror att jag fick med mig det viktigaste; men varför ta upp all denna tid när hälften eller mindre vore nog?". Att inleda med att säga att "vi skulle prata hur mycket som helst om…", fortsätta med att faktiskt göra precis så och sedan avsluta med att säga "det hjälper ju inte hur mycket vi pratar": det känns konstigt. Det känns som ett onödigt slöseri med min tid. Och samtidigt känns som det som att texten ber om ursäkt för att det finns där.

Jag undrar: är det intressant att margarinet har en koppling till Camelina Sativa eller har rätt balans mellan två fettsyror? Jag hävdar: nej. Däremot kan det vara intressant att föra fram att margarinet är gott på mackan och bra för hjärtat. För att föra fram det viktigaste i den här copy-texten tror jag att det hade räckt gott med en punktlista (- Nyttig som sjutton; – God på smörgåsen och i maten; – Bra för ditt hjärta).

Vad tycker du? Höj eller sänk!