Döda din älskling

Praktiken flyter på, har redan blivit en vana. Konstigt, men ändå fullständigt naturligt. Vi jobbar rätt mycket på egen hand; idag med en annonsserie som ska vara färdig imorgon (fredag). Undan för undan växte en hållbar idé fram, vi trodde på den som bara den och började under eftermiddagen göra moodboard och spåna tänkbara copytexter. Allt kändes kanon, vi visste att vi skulle hinna göra ut idén och ha den klar i tid.

"Ni måste komma och kolla på detta", säger J plötsligt och vi följer med till bordet med annonser på pannåer. "Så här har vi valt att göra för kund X. Hela upplägget känns helrätt, men det betyder att ni måste lägga ner det spår ni nu jobbar på för kund Y."  Ajdå. Vad göra? Lägga ner spåret var det enda möjliga. High five. Kill your darling. En stenhård lektion i att släppa (nej förresten: DÖDA) en idé, inte för att den inte höll utan för att en snarlik lösning tagits fram för en annan kund.

Då var det fantastiskt nyttigt att redan tidigare ha spånat fram en mängd (fem) alternativa idéer för kampanjen, som vi nu kunde plocka fram och spetsa till. Nästan en dags arbete bortkastat, men ändå visshet om att vi löser detta. För det kommer vi att göra. Garanterat.