Därför är trist bättre än smart

På torsdagskvällar brukar jag se Fråga Anders och Måns. Det är förövrigt ett av få tv-program jag ser. Programmet är skoj emellanåt, men duon gör sig klart bättre i radio (i Så funkar det för ett par år sedan). Inför premiärprogrammet intervjuade TT programledarparet om den enorma hög av frågor som folk skickat in (12 000). Anders och Måns förklarade då någonting intressant: de frågor som är roligast har ofta de tråkigaste svaren. Och tvärtom. Varför är bananer böjda? får ett torrt svar, medan svaret på frågan Finns Gud? kan broderas ut i oändlighet.

Detta tänker jag på när jag läser om intervjuteknik i Dagens Industri. Där slår man fast att det är inte ”de smartaste frågorna som ger de bästa svaren”. Istället hävdar den kanadensiske journalisten och medieprofessorn John Sawatsky att ”ju gråare och tristare frågorna är desto färgstarkare blir svaren”. 

SAWATSKY HATAR

Icke-frågan (ett påstående som den intervjuaren tvingas kommentera), överlastade frågor (Kan vi vara helt säkra på att detta kommer att inträffa?) och slutna frågor (Är du rasist?).

SAWATSKY ÄLSKAR
Öppna, enkla och neutrala frågor.

Vad har detta med reklamtexter att göra? undrar du kanske. Ganska mycket, tycker jag. För att förstå ett specifikt ämne krävs ofta att man intervjuar människor som sitter på viktig kunskap. Copywritern gör korta och långa intervjuer om tonvis med olika ämnen. Då kan det vara bra att tänka på just detta: det är det öppna och enkla som ger dig de bästa svaren. Dessutom är det på sin plats att vara ordentligt ödmjuk, att inte låtsas som att man kan sådant man inte vet. Låt den du intervjuar få vara viktigast! Sawatsky lär ha sagt: ”Det finns bara en stjärna i en intervju – och det är inte du!”