Nya anledningar att älska svenska språket

Att över huvud taget tala om svenskan som ett fattigt språk, där vi kan precisera sådana exakta betydelser som snuttifiera och skåpsupa, är närmast löjligt. Ett språk där man kan kånka, krafsa, hångla, skräna, kravla, glöta, pyssla, svassa, gruffa, dingla och roffa åt sig. […] Ett språk där man kan vara lillgammal, nykissad, lättfotad, avbajsad, påflugen eller spritt språngande naken. […] Ett språk som kan skapa ett begrepp som hängsbröstvänstern kan aldrig beskrivas som fattigt.

Fredrik Lindström har mer än rätt i Världens dåligaste språk (Bonniers förlag, 2000): svenskan är ett alldeles fantastiskt språk. Ett språk som går att tänja, återvinna och skapa nya ord ur. Därför är jag kär i svenska språket. Och Språkrådets nyordslista för 2006 ger mig vatten på min kvarn. Här platsar bland annat nyord som regnbågsbarn (barn till homo-, bi- eller transsexuella föräldrar), genuskänslig (uppmärksam på skillnader i villkoren för kvinnor och män) och helikoptermamma (överbeskyddande mamma). Och DN rapporterar att 2006 var året då vi svenskar på nytt började använda ord som arbetarparti, bonde och klimat. Bra jobbat, svenskan! Jag hoppas att 2007 blir ett minst lika nyordsrikt språkår!