En sparkcyklande tjej kan lyfta en byrå
Häromdagen hade min arbetsgrupp ett kortare presentationsmöte med en av våra uppdragsgivare. Under sommaren duggar kundmöten glest, och vi kunde därför ta plats i det stora konferensrummet. Den pågående industrisemestern innebär också att många förskolor stänger ett par veckor, och gör att arbetande föräldrar får ta med barnen till jobbet. De senaste dagarna har vi haft en sprallig fyraåring som susat omkring på en sparkcykel och spridit glädje på byrån.
Mot slutet av mötet, efter kaffe och pannåer och diskussioner fram och tillbaka, dras glasdörren plötsligt upp och in störtar tjejen med myror i brallan. Fram till blädderblocket (jaja, men flanellografen har vi i alla fall gjort oss av med) och fram med målarpennorna. Grönt och rött och blått får samlas om utrymmet. Det blir ett hus och en sol och någonting mer som jag inte riktigt ser vad det föreställer. Mötet stannar av i en sekund och fortsätter sedan som om ingen sprallig fyraåring just sprungit in och attackerat blocket med färg. Ingen säger till henne att gå ut eller tagga ner. Jag har ingen aning om vad de andra i mötet tänker just då, men jag tycker att det hela är befriande. Fram för mer sådant här! Vi är en barnslig bransch, och har allt att tjäna på att låta de små åka sparkcykel på våra byråer och måla på tavlan i konferensrummen.
Och jag kommer att tänka på hur Stefan Engeseth, författare till boken Detective marketing* (2003), i en intervju** föreslår att man kan skapa förutsättningar för mer kreativitet.
"Mycket handlar om att göra det oväntade. Ni kan till exempel se till att medvetet skapa kaos och obalans genom att byta almanackor med varandra. Ta med era barn till kontoret. […] Ha era vanliga möten i nya miljöer och byt miljö ofta i mötet med varandra. Varför inte lägga nästa styrelsemöte på närmaste dagis? Skapa obalans. Använd ett enkelt språk, en bra idé håller bättre med enkelhet."
* Copywriterlegenden Jan Cederquist har skrivit bokens förord.
** Prinfonytt, hösten 2006