Två bröder slåss i vardagsrummet
Någonting fick mitt hjärta att bli varmt och släppte in myror i mitt huvud. Det började för några år sedan, en kall vinter i Umeå. Jag hade flugit 80 mil rätt upp i Sverige, och tjatat till mig en praktikplats på reklambyrån Vardag. Mitt hem var ett bostadsområde med tusentals andra studenter, och varje morgon tog jag bussen in till stan. Mina ögon blickade ut i kylan, och såg hur man tapetserat vårt gemensamma vardagsrum med reklam, reklam, reklam. Jag såg hur företagen köpt sig sin plats, i rummet som är allas och i huvudet som är mitt. Efter ett par dagar, under trötta bussturer och iskalla promenader, såg jag konsten som inte fick finnas, men fanns eftersom den aldrig bett om ett okej. Gatukonsten. Det var inte störande klotter, det var inte fult. Istället kändes det upplyftande, uppmuntrande och utmanande. Jag blev enormt nyfiken. Och ägnade mina vakna timmar åt att förstå, fotografera och skriva om konsten på gatan. Jag var fast.
Playground Stockholm har 144 sidor. Och ja, det är Christer Pettersson på omslaget.
Historien om två bröder
Gatukonstens storebror heter reklam. De är olika och lika, och vill sällan låtsas om att de är släkt. Gatukonsten har inte mycket vackert att säga om sin bror, men härmar hans stil och hans sätt att ta för sig. Och reklamen är smygimponerad av brorsans oräddhet och direkthet. De största skillnaderna är att reklambrorsan säljer en produkt på uppdrag av ett företag eller organisation, och har betalt en ordentlig slant för att nå människors ögon och öron. Gatukonsten tar sig samma rätt, och säljer på sin höjd en åsikt eller folkligt stöd. I den sprillans nya boken Playground Stockholm (som, den utrikiska titeln till trots, är en av de första samlingarna om gatukonst på svenska) skriver journalisten Ivar Andersen om detta intressanta släktskap. "Reklamen och gatukonsten konkurrerar på samma arena och söker samma form av uppmärksamhet. I detta ligger en lika problematisk som intressant motsättning. För att så effektivt som möjligt kunna sprida samhällskritiken måste gatukonsten närma sig reklamens uttryck. Men då den gör det riskerar den att bli allt mer lik – att misstas för och exploateras av – precis det den kritiserar."
Akay sänder ett budskap till den som åker genom Klarabergstunneln.
Mycket att lära
Gatukonsten har varit – och är fortfarande – en stor inspirationskälla för mig. Jag tror att den som skapar reklam har mer än massor att lära av den påhittighet, direkthet och mitt-i-pricken-känsla som många svenska och internationella gatukonstnärer visar upp. De övertygar, kritiserar och roar med snabba ord och enkla bilder. Inte sällan de färg på det jämngråa stadslandskapet. Och myror i huvudet på folk.
Längst till vänster: Urban recreation. Längst till höger: Wall and piece.
Kortkurs i gatukonst
Gatukonst är en utveckling av graffiti – han är mellanbrorsan – och använder sig av en rad olika tekniker. Spraymallar, affischer och klistermärken hör till det vanligaste, men knappt ens fantasin verkar kunna sätta gränser för uttrycken. Medan graffitin ofta handlar om att föra ut sitt namn, går gatukonst ofta ut på att kritisera, roar eller försköna. Den senare konstformen är utan tvekan mer lättillgänglig och kommunikativ gentemot den breda allmänheten. En del gatukonstnärer har därför blivit närmast folkkära och vida omskrivna för sina verk.
Akay och Klister-Peter
I Sverige kallar de mest kända gatukonstnärer sig för Akay och Klister-Peter. De har under många år satt upp fågelholkar, rådjur och gungor i centrala Stockholm. Och byggt en pittoresk sommarstuga strax innan motorvägen susar in i Eugeniatunneln vid Norrtull. I november 2006 gav de ut reportageboken Urban recreation, där de samlar sina verk, och låter Ika Johannesson ställa frågorna.
Banksy
Internationellt sett är Banksy den starkast lysande gatukonststjärnan. Han älskar att provocera överheten med sina politiska utspel och ständiga ifrågasättande av konsten. Har du inte sett vad Banksy gjort? Då bara måste du besöka hans hemsida eller rent av skaffa boken Wall and piece.
Banksy bjuder på en alldeles klockren iakttagelse.
(Och jo, det finns mycket mer att skriva om gatukonst, men jag väljer att sluta här. Ge dig istället ut – på nätet eller på gatan – och hitta inspirationen.)
Hur ser du på släktskapet mellan gatukonst och reklam? Använder du gatukonsten som inspiration?