Funkar det lika bra med fungerar?
”Att skriva är som att sjunga i duschen.”
– Jonathan Safran Foer, amerikansk författare
Jag vet inte om det där med duschen, men att skriva är åtminstone ofta som att sjunga. Det handlar om tonläge och rytm och om betoning. Om att få det svänga. Och om att hitta stilen. Det är nämligen den som avgör om funkar passar bättre än fungerar. Det senare känns mer bruksanvisning, det tidigare känns mer avslappnat. Men för att vara på den säkra sidan vände jag mig till Språkrådet, och se vad jag hittade i deras frågelåda:
Fråga: Är funka en accepterad form av fungera?
Svar: Det beror på stilläget. I mer informella sammanhang går det bra med funka.
Det beror på alltså. Vilket som funkar bäst. Eller fungerar. Hur ser du på saken?