Gå bananer med orden (och bli kär igen)
Minns du rytmiken vi hade i lågstadiet? Du vet den där timmen när rytmik-Eva lärde oss att stampa som elefanter, tassa som ballerinor och klappa hemma-hund-hemma-katt? Jag minns att jag älskade den där timmen. Inte att jag inte gillade allt det där om stenåldern, sjuans tabell och mor är rar, far ror båt, inte alls, men den lektionen var… hm, någonting fullständigt annat. Vi fick släppa loss ett tag, gå bananer, inte tänka, bara göra. Och det var kul.
När rytmiktimmar försvann, och åren gick, tror jag att många med mig kom att sakna det där släppa-loss-ett-tagandet. Kanske är det vi som har valt att jobba med reklam. För att vara copywriter är – och ska vara – förbaskat kul. Du har världens bästa arbetsredskap (din hjärna, dina fingrar och ett tangentbord) och världens roligaste verktygslåda (alla ord du kan tänka dig – och några till som du kan lära dig). Du kan skapa vad katten som helst. Med orden kan du få folk att skratta och gråta, du kan framkalla bilder och du kan kombinera allt det där som annars varit omöjligt. Allt med bara bokstäver och ord. Det är kärlek.
Men lika väl som dig vet jag hur lätt det är att tappa bort den där barnsliga förälskelse till orden. Den smiter undan och försvinner i vimlet av kundmöten, stresspress och uppesittarkvällar. Och hade jag haft botemedlet mot allt det där hade jag skrivit ut en livsförbrukning till dig och dig och dig utan att blinka. Men jag har inte lösningen. Bara uppmaningen: sluta aldrig att leka med språket! Tappa aldrig lusten. Och har du redan tappat – se till att hitta den igen. Se till att få tid på jobbet. Se till att skapa ett utrymme för lek. Går det inte? Ta en kvällstimme då – när barnen har lagts sig eller tv:n visar strunt – och skriv en patetisk dikt, ett ståtligt tal eller jordens sötaste kärleksbrev. Kom loss och ha rytmik igen. Gå bananer med orden en stund. Se till att bli lite kär igen.