Frank & Earnest tar till filmisk nostalgi för att få folk att börja trampa igen


Foto: Republic Bike

Plötsligt är det inne att cykla. Sjukt inne. Okej, det är inne varje år när solen tittar fram, men det känns som om cykeln fått världens uppsving i vår. Att cykla är plötsligt galet snyggt, rätt, ja nästan sexigt. Därför kan det närmast kännas som öppet mål när Göteborgs Stad – under paraplyet Nya Vägvanor – ber Frank & Earnest om en kampanj som får att välja cykeln istället för bilen. Kampanjen – som innefattar film, utomhus, webben och annonser – vänder sig till den som tidigare har cyklat till jobbet eller på fritiden, men med åren bytt den vanan mot en annan. Budskapet är Upptäck cykeln igen!

Utomhus

Copyn
Du var min frihet, min cabriolet. Du var med och upptäckte världen och om det stod äventyr på agendan var du en självskriven gäst. Du var alltid vid min sida. Och de första åren skimrade du i metallic.

Jag minns hur jag torkade badkläderna på ditt styre på väg hem från sjön och hur mycket en fluga kunde kittlas när man råkade svälja en. Jag minns när man fortfarande kunde imponera på någon med en grussladd och hur tårarna brände bakom ögonlocken när man misslyckades.

Jag minns hur jag tjatade om bockstyre och när jag äntligen fick ett trodde mamma på allvar att jag skulle bli som Ringaren i Notre Dame. Jag minns att jag inte förstod vad det betydde men jag vet att det inte hade gjort någon skillnad. Jag hade redan sett ut dig.

Jag minns att du alltid drog åt vänster när jag ville rakt fram. Jag vet inte om det var därför, men det kan ha varit anledningen till min halva framtand och mitt vita ärr på knäet.

Du var med när byxorna var för vida och gummiband inte var på modet. Du var med när vi drack Pommac vid kiosken och skramlade ihop varma mynt ur byxfickorna till en X15, fast vi var tre som skulle dela. Du var med när jag var sen hem och kvällarna började bli kalla. Du var med när tunga andetag bildade rökmoln och en frusen hand hellre grävde ner sig i jackfickan än att hjälpa styra dig.

Du har burit en nött läderkula, tre vänner samtidigt, morgontidningen, fyra kilo nyköpt kurslitteratur och kantarellkorgar på din pakethållare. Du har varit en del i allt jag gjort. Jag vet inte när, eller varför, vi slutade följas åt. Livet, bilen, bekvämligheten kom väl i vägen. Vi tappade bort varandra.

Jag tror att det är dags att vi börjar ses lite oftare igen.

Arbetsgruppen
Reklambyrå: Frank & Earnest
Creative director: Christer Andersson
Projektledare: Zoltan Illes
Produktionsledare: Eva-Lena Wingsjö
Art director: Andreas Elgh
Copywiter: Lisa Stoopendahl
Final Art: Jenni Carström

Korta reflektioner
Jag ångrar mig; det är nog inget lätt uppdrag att få folk att ändra sitt beteende, inget öppet mål att göra en sådan här kampanj. Det kräver den rätta känslan, de rätta argumenten och tryck på de rätta knapparna. Det är svårt, men jag tycker att Frank & Earnest lyckas riktigt hyggigt. Framför allt i den långa texten, som är det första jag ser av kampanjen. Det är för övrigt alltid en balansgång mellan modigt och idiotiskt att ge sig på att skriva en sådan omfattande reklamtext. Men jag tror folk faktiskt läser där de står och väntar på bussen dit, hem eller bort. Det viktigaste skälet: att texten inte känns säljig, inte tvingar sig på, inte verkar insmickrande. Istället blir det ett stycke poesi mitt i vardagens väntan. Tyvärr fintar den bort mig redan i första meningen, genom att blanda in ‘cabriolet’. Onödigt. Det ordvalet sätter mina tankar på fel spår, och jag tror – självklart och helt fel! – att det handlar om en bil. Väl på rätt spår blir texten till filmsekvenser. Nostalgiska, förföriska, fina filmsekvenser. Och när filmen går ner för landning i orden Jag vet inte när, eller varför, vi slutade följas åt. Livet, bilen, bekvämligheten kom väl i vägen. Vi tappade bort varandra. Jag tror att det är dags att vi börjar ses lite oftare igen börjar hjärtat slå lite snabbare. Det är ett mycket gott betyg. Kanske får det en och annan att rota fram cykeln i garaget. Jag tror det.

Vad tycker du?