Vi har makt, men tar vi ansvar? Riskerar konsumenterna att genomskåda våra floskler? Läs min krönika i dagens Resumé. Kommentera här eller där. Men kommentera!
Läs också
Mikael Carlsson: Den Stora Moraliska Reklamarångesten
Dagens konsumenter kan göra oss maktlösa
Jag vill minnas att jag skrev något åt Bofors en gång i tiden. Det var lite läskigt.
Intressant, inte minst i dessa dagar.
Jag tar det ett steg längre då: Om din byrå var nära konkurs (händer ju runt omkring oss i detta nu) och in kliver kunden som villa att du och dina kolleger ska kränga cigaretter utan filter.
Kontot räddar kvar människor som annars hade fått gå.
Ryggrad eller inte, men som arbetsgivare och medmänniska är det ett svårt beslut.
Eller vad tycker du?
Intressant krönika. Och ett ständigt samtalsämne. Men hur djupt måste man navelskåda för att dra i princip alla vinstdrivande företag över THE AXIS OF EVIL? Ett stort klädföretag med större delen av tillverkningen i u-länder: ok? Vet ej.Är det verkligen det? Och varför? Ett stort byggföretag vars byggen ödelägger hela byar i u-länder? Ok? Vet ej. Varför? Osv osv…listan kan göras längre än tomtens. Det är ett vanskligt område, och jobbar man med reklam så måste man ta sig en extra funderar på om det är RÖDA KORSET man ska jobba på eller på REKLAMBYRÅN som också har den där fina, ansedda datorfirman, vars plasthöljen tillverkas av indiska barn 24/7 365, som kund.
Personligen tycker jag att man lurar sig själv om man tror sig vara en ängel bland djävlar i branschen. Så är det. Men det är intressant att diskutera då och då.
Jag tror inte att reklambranschens problem är att vi inte är ärliga mot konsumenten, utan mot oss själva och våra uppdragsgivare. Vi väljer den trygga inkomstbringande vägen istället för den ifrågasättande, som kanske gör att vi tappar uppdraget. Åtminstone tror vi det. Men respekt får vi inte genom att bocka och buga utan att ställa frågor, vara nyfiken och lite obekväm. Naturligtvis med relevans och med rätt argument. Vår uppgift förutom att lösa ett kommunikationsproblem är ju också att ta marknadschefen i handen och göra honom/henne till hjälte. Och när vi lyckas med det, då kan vi också göra reklam som är modig. Mot oss själva och mot konsumenten.
patrik spång: Bra inspel! Och jag fattar att detta är komplext. Det går inte att bergsäkert säga "jag hade sagt nej", det handlar ju om arbete för människor som man (förhoppningsvis) tycker om. Men i grunden skulle valet att göra den typen av reklam kännas fel för mig, och det skulle i efterhand kännas… inte så bra. Det finns ofta en mer eller mindre okej anledning att göra reklam för produkter man egentligen hade velat slippa göra reklam för. Vad tycker ni andra?
MJ: Jag tycker du har rätt. Börjar man titta noga hittar vi någon tvivelaktigheter hos varenda uppdragsgivare på våra byrån. Frågan är ju egentligen var vi drar gränsen. Om alls. Min poäng: vi behöver reflektera över de här frågorna, och aldrig bli cyniska. Då sjunker förtroendet för oss reklamare ännu mer, istället för tvärtom.
Fredric: Amen! Well put. Obekväm var ordet. Det skapar nästan alltid bättre kommunikation.
Hej! Trevligt att det har nåt så mångas medvetande. Alltså det som inte bara börjar bli en trend utan vad som allt fler förstår, både konsument och reklamare. det vill säga: Äkta. Allt annat utan sanningen, "det äkta" fungerar allt sämre. Detta med två andra värdeord diskuterades livligt under Creative Day som Batteri anordnade i vintras. Alltså 2009 års trendord: Ärlighet, Uppmärksamhet och Förväntningar. Inget jättenytt men väldigt intressant.