Ord kan vara helt oviktiga

Jag rensar. Rensar och slänger. Slänger det mesta faktiskt. Och hittar samtidigt ord som jag glömt bort att jag hade. På små lappar har jag skrivit tankar om någonting som kanske skulle bli ett inlägg, men som fastnat i censuren eller drunkat bland allt det andra. När jag började blogga levde jag med hård självcensur; jag kunde gå i dagar och värka på ett inlägg eller en formulering. Därför har jag många oskrivna inlägg – i lådor, i huvudet och i utkastmappen. Här är ett av dem. Det har hunnit bli ganska gammalt nu, jag tror skrev det för över två år sedan. Men jag väljer att publicera det, eftersom jag hoppas att det kommer att ge dig och andra som läser åtminstone någonting.

Det här är egentligen inte en blogg om att skriva. Det är en blogg om att tänka. För ytterst handlar det om det: att få en idé – stark som Karelin och tänjbar som ett gummiband – och med ord, bilder eller annat sprängstoff förmedla den på bästa sätt. Om det krävs tre, trettio eller inga ord för att lösa uppgiften är helt oviktigt. Orden är redskapen, men de är inte lösningen. Det blir alltmer klart för mig.

Egentligen borde det vara självklart för var och en, men ett självrannsakande faktum är att jag länge – för länge – haft en övertro till orden.
Och nog är de viktiga.  Ord är till för att läsas, och förtjänar därför största möjliga omsorg från dig och mig som skriver. De ska ha rätt ton, rätt vikt och det rätta gunget. De ska förmedla budskapet och idén – med rätt känsla. Varken mer eller mindre ska orden göra.

För det är viktigare, menade den engelske reklammannen David Ogilvy, vad du skriver än hur du skriver det. Idén kommer först, aldrig orden. Därför: att tänka är viktigare än att skriva. En vass hjärna vinner över en vass penna. Kombinationen är att betrakta som oslagbar.

Hade Ogilvy fel? Har jag? Vad tycker du?