Kan vi acceptera svensklärare?

Delta i omröstningen i bloggens högerspalt.

saker

Där jag jobbar är vi tio copywriters. Det betyder (minst) tio tokar som mer än gärna diskuterar om det heter si eller om det heter så. Det hände imorse. Vi hann inte ens börja arbeta innan Joachim, Andreas och jag befann oss indragna i ett språkligt krig. Det heter svensklärare, sa jag. Heter det inte, sa de. Heter det visst. Gör det inte. Jo. Nej. Joho. Nähä.

Det fanns ingen väg tillbaka. Någon skulle förr eller senare tvingas erkänna sig besegrad. Argumenten vägdes och viftades bort.
– Säger ni flickarum också?
– Nä, säger du gymplärare kanske?

Och så fortsatte vi. Likt jollar på okunskapens hav. Ingenstans siktade vi en språkrådlig hamn. Det verkade inte finnas en regel att hålla fast vid. Eller finns det?

En högst ovetenskaplig undersökning bland mina följare på Twitter visade att många höll med mig. Och att lika många höll med Joachim och Andreas. Suck. Tack och lov fann vi att någon hade haft samma kniviga dispyt, och då valt att fråga Språkrådet.

fråga
Är det accepterat att skriva svenskalärare?

svar
Vi bedömer former som svenskalärare och tyskatimme som vardagliga i stilläge, men inte felaktiga. Detta tycks vara en generationsfråga, för yngre generationer verkar svenskalärare vara den mest naturliga formen.

När förledet i ett sammansatt substantiv består av ett tvåstavigt substantiv som slutar på -a faller slutvokalen ofta bort: flicknamn, fickpengar, åskväder. Men bibehållet -a är vanligt i sammansatta ord där förledet är ett lånord: pizzabagare, datasystem och villatomt.

Det är med andra ord inte fel att varken skriva eller säga svenskalärare. Men det bryter mot en svensk språkregel. Här finns inget vitt och inget svart. Vi väljer helt sonika att se mellan fingrarna här. Och Svenska Akademiens ordlista ger okej för både svensklärare och svenskalärare. Det betyder vapenvila på Vallgatan 30. Tills vidare.

Vilken sida står du på? Kommentera och/eller delta i omröstningen i bloggens högerspalt.