Jakten på Leon Nordin: Det första samtalet
Idag ringde jag till Leon Nordin.
Det var ett spontant infall som jag planerat i över ett och halvt år. Kanske skulle jag aldrig ha ringt honom. Jag skulle kanske ha fattat vinken från alla dem som – när jag berättat om mina intentioner – stirrat på mig för att sedan önska mig ett lagom ironiskt “lycka till”. Men jag ringde.
Det vore lögn att säga att man känner sig särskilt kaxig när man plötsligt pratar med Leon Nordin. (Inom parentes: ingen aning vem jag pratar om? Du borde – nä, inte skämmas – men absolut göra din reklamhistoriska hemläxa. Leon Nordin är enligt många den största reklamskapare som Norden har fostrat. Den första gången jag hörde talas om honom var 2004; Resumé skrev om att han hade vunnit något pris för sitt livsverk inom reklamen. “Jag är inte ett dugg förvånad”, sa han då. “Jag har svårt att se vem som annars som skulle fått det.” Ödmjuk gubbe, tänkte jag. Men med tiden har jag insett att få svenska reklamskapare kan kosta på sig att ha det självförtroende som Leon gav uttryck för. Slut parentes.) Om ett par veckor fyller han 80. Mitt ärende är enkelt: jag vill intervjua honom för den kommande Copywriterbibeln. Allt jag vill ha är ett okej.
Jag presenterar mig kort, berättar – i ett andetag – att jag heter Mattias arbetar som copywriter och skriver en blogg om reklam och just nu tillsammans med Christer Wiklander arbetar med en bok som kommer handla om den svåra konsten att skriva reklam.
Responsen låter inte vänta på sig.
– MEN vad vill du?
– Jag vill intervjua dig för boken.
– Det är inte läge för det nu.
– Okej, kanske passar det bättre till hösten kanske? Kan jag ringa i augusti igen?
– Du får ringa igen längre fram.
– Okej, tack då. Jag hör av mig längre fram.
Klick.
Jakten på Leon går vidare. Och han sa åtminstone inte nej. Bara “inte läge nu”. Han har säkert sina skäl. Och jag kommer inte att ge mig förrän han skriker nej.