Engångsligg – ett fint förvirrat försök att förföra

engangsligg

Jag fick ett mejl för tre år sedan. Det var från en copywriter som hällde kärlek över den här bloggen, men gjorde det klart för mig att det fanns en som var mer intresserad av reklamtexter än vad jag är. Det var han.

Han skrev också att det är viktigt att ”man brinner just för reklam, och inte vill bli den stora svenska samtidsförfattaren på samma gång. På tok för få personer gör det, medan många vill arbeta i reklamsvängen för att få respekt på Riche eller få visa sina nya limited edition sneakers.”

Det är ett bra råd.

Jag vet inte om Josefin Palmgren drömmer om att bli den stora svenska samtidsförfattaren. Jag vet bara att hon har skrivit en bok – den heter Engångsligg – om klubblivet och reklambranschen i Stockholm. Jag har läst den (det gick fort, trots att jag normalt läser marginellt fortare än tublim rinner).

Kort bara: boken handlar om Klementin, som är 21 och jobbar gratis som praktikant på en reklambyrå. Hon älskar reklam (jag tror att hon menar det) och är inte så lite fascinerad av reklambranschen. Men mest är hon förvirrad, kärlekskrank och väldigt mycket tjugoett. Det är många pojknackar och Spy Bar uppblandat med melankoli. Men – om jag ska vara ärlig – väldigt lite handling.

När praktiken är över packar Klementin ihop sina grejer, och skickas hem med chefens uppmuntrande “Det kommer nog gå bra för dig! Det är kanske inte detta du ska syssla med men det kommer nog att gå bra!”

Jag kände mig ensam. Jag visste att jag aldrig skulle passa in bland alla reklamare. Man ska helst tycka att allt förutom Molskine-filofaxer och Apple-datorer är dåligt och att inga svenska byråer är bra.
Och copywriters i allmänhet hatar reklam, att skriva och att jobba hårt. Jag älskar alla tre. Varje gång jag berättar för reklamfolket att jag gillar de där tre sakerna rullar de sin cyniska kvasi-snobb-blick över mitt ansikte och svarar att jag säkert skulle passa jättebra i reklambranschen.
Men egentligen är det tvärtom. Jag passar uruselt i reklambranschen. Bland alla kultiga cyniker är jag den enda som tycker om reklam.

Engångsligg är en slags ögonblicksbetraktelse. Den är väldigt fin ibland, men allt för ofta lite flamsig. Ibland blixtrar hon till – Josefin Palmgren – men bara ibland. Det hela blir mycket en förströdd vardagslunk. Kanske är det det som är tanken. Och jag kan inte låta bli att bli imponerad över Josefin Palmgren och det mod det borde inneburit att skriva den här boken. Slutsats: Engångsligg är en helt okej debutroman i sann chick lit-anda. Läs den eller låt bli.

Har du läst den? Vad tycker du?

***

När jag upptäckte boken mejlade jag till Bonnier och bad dem skicka en bok (en av få förmåner vi bloggare åtnjuter). Först när jag skickat mejlet upptäckte jag min väl valda ämnesrad. Recensionsex Engångsligg.