Plötsligt händer det (och här är fortsättningen)

Läs det här först: Please copy me – Plötsligt händer det

Många texter som jag skriver hamnar aldrig här på bloggen (trots att det var oftast tanken med dem från början). Förklaringarna är många. Ofta är de bara halvfärdiga, abrupt avbrutna av någonting mer brådskande. Eller så håller de inte måttet. Eller så tvivlar jag på att de passar in.

Efter att jag häromveckan hade ett lika spontant som hoppfullt möte med en kille slash man på tåget, där han berättade att han samma dag lämnat fängelset efter sitt avtjänade år, tvekade jag en stund. Kan jag skriva om det här? Kommer folk att tycka att det är viktigt? Passar en sådan berättelse in på en blogg som handlar om reklam? Men jag valde att skriva texten (det gick – jag ljuger inte – på 15 minuter blankt), och jag valde att publicera den. Det är ju min blogg – och jag gör precis vad jag vill här.

Till min uppriktiga förvåning lät reaktionerna inte vänta på sig. Och inom ett par dagar har 150 (!) personer skickat vidare länken på Twitter, 50 personer har kommenterat här, flera har bloggat om texten och många, många har rekommenderat den på Facebook. Och människor som jag har träffat i den så kallade verkligen har spontant berättat hur mycket texten har betytt för dem.

Själv är jag överraskad och glad över engagemanget och alla fina ord. Och det gäller som bekant att ta till sig av beröm när det kommer. Och det gör jag nu. Här är ett urval av de kommenterar som har gjort mig alldeles varm i hjärtat.

Shit Mattias! Det där var en fin berättelse. Den gav mig en liten tår i ögat så här på morgonkvisten. Att du var en bra människa visste jag redan, men nu blev det så tydligt. Heja dig! Och heja killen i kupén!

Otroligt välskrivet, man känner nästan att man var med er där i kupén. Tänkvärd historia, den kändes i hjärtat på mig. Tack!

Visst är det fantastiskt att bli påmind om att det är detta som är det viktigaste. Att våga mötas. Och att växa genom möten. Bästa inlägget hittills. Autentiskt. Mänskligt. Nära.

Mattias är inte bara en fin person, duktig bloggare och jävligt trevlig. Han är en människa som är nyfiken på andra. När jag läste hans inlägg imorse så tårades det i ögonen måste jag säga. Att stanna upp och lyssna på människor med andra perspektiv än våra egna är viktigt.

Du? Det här var det bästa jag läst på länge. Riktigt länge.

Tack Mattias! Fin berättelse, och så vansinnigt fint skriven. Det bästa jag läst här någonsin, tror jag.

Herrejävlar vilken fin berättelse.

Det där var bland det bästa jag läst på länge. Det gör mig glad att folk som du finns. Om du fick en kick av ert möte…tänk då vad du gav tillbaka till honom. Blir alldeles varm i själen.

Jag vill säga ett ödmjukt tack till alla som har kommenterat texten, som tipsat om den på sina bloggar och Facebook-sidor eller skickat den vidare på Twitter. Att mäta spridningen är lite svårt, men att texten nått ut till bortåt 10 000 läsare är en blygsam uppskattning. För det är jag överlycklig. Tack.

Och du, häromdagen landade ett mejlsvar från killen slash mannen på tåget. Han skriver att han “mår underbart” och “just nu tycker jag om livet”. Vidare berättar han att det var “fantastiskt roligt att träffa dig på tåget”, och att han gärna håller kontakten – “jag hoppas att det här inte är sista gången vi hörs”.

Jag svarade och berättade att det finns ett blogginlägg som handlar om honom. Och att ni är många som gillar det.

Fortsättning följer.