Därför ska reklambyråer hitta julklappar till sina kunder

Hela december har vi alla samma ångest: köpa-julklapps-ångesten. Reklambranschen lever med den där ångesten varje dag, året om. För reklamskapande är lite som julshopping med många viljor.

Att handla julklappar på egen hand är svårt. Att vara många kockar brukar göra det hela ännu knivigare. Jag ser det så här:

En reklamköpare presenterar ett uppdrag till sin reklambyrå. Uppdraget är som alltid att paketera någonting till en mottagare. Det kan vara vadsomhelst, men det behöver självfallet skapa önskad effekt och rätta sig efter förutsättningar. Alla inblandade har minst ett skojigt/tryggt/förvirrat förslag på vad den lyckligt ovetande mottagaren ska få i det där paketet. Någonting praktiskt kanske? En upplevelse? Eller någonting helt oväntat?

Utmaningen
En duktig reklamköpare ger sin reklambyrå tid och förtroende att lösa uppdraget. En oduktig har redan bestämt sig för vad som ska finnas i paketet. Och har dessutom bestämt priset (”vi har en tajt budget, sorry”), butiken (”vi har redan bokat annonsplats”) och det mest passande presentpappret (”inga utsvävningar, vi måste följa vår grafiska profil”). För trots begränsningar måste det finnas svängrum och förtroende för att det ska bli riktigt bra. Om kommittéer och oinsatta pampar insisterar på att göra sin vilja till lag blir det med största sannolikhet pannkaka.

Uppmaningen
Därför, du som köper reklam: Lita på din reklambyrå. De har koll på marknaden – det är deras jobb från måndag till fredag. De vet vad folk gillar att öppna, och kan tänka nytt. Och de kan därför med stor sannolikhet hitta en klapp som får mottagarens hjärta att ticka snabbt snabbt. Det betalar du dem för. Då är det lite osmart att göra jobbet själv.

Inga egoklappar, tack
Människor vill ju ha klappar som förför, som överraskar, som får dem att upptäcka produkter, tjänster och sammanhang de verkligen vill köpa eller bli en del av. Alltför ofta får de klappar som de lika gärna hade kunnat vara utan. De orkar inte ens le artigt längre, för det finns ingenting att vara tacksam över. Det finns bara en avsändare som ger en egoklapp för att det finns budgetpengar att sätta sprätt på, som har fått hela grejen med att ge en klapp om bakfoten, som saknar förmågan att skilja mellan vad-jag-vill-ha och vad-jag-vill-ge.

Så innan alla börjar kackla i mun på varandra, är det kanske läge att ställa – och hitta ett ordentligt svar på – frågan: Vad önskar sig folk egentligen?