De mindre sammanhangen är de nya stora

Vi var på Woody West-festival, Evelina och jag. På Limited Edition. Det var fantastiskt såklart. Band of Horses, Basia Bulat, First Aid Kit, Marques Toliver och ett par band till spelade under kvällen på Trädgårns tre scener. Det hela var ett slags förfest till Way Out West senare i sommar. Men nu till poängen: tidigare samma dag hade klädbutiken Nudie Jeans Co. ordnat med konserter i sin lilla butik en halvtrappa upp på Vallgatan. Tre av kvällens band spelade ett par låtar där mellan jeansen och skjortorna. Jag var där för att se Steget, som med cello, sång och piano förmedlar textrader så vackra att jag går sönder inombords.

De senaste åren har de stora sammanhangen regerat. Arenakonserter har fängslat oss, utsålda konferenser har intagit kongresshallar och med ett event på Facebook har vemsomhelst kunnat ordna en fest, ett snöbollskrig eller en proteststorm som lockar tusentals människor. Många har blivit måttet på framgång.

Nu verkar det som att pendeln slår tillbaka. Mindre blir mer och mäktigare. Det ska vara intimt, privat och avskalat. För få hellre än för alla. På samma tema – musik alltså – finns flera exempel. Häromfredagen till exempel var vi bjudna till hemma-hos-festival i en lägenhet några kvarter bort. Vi kände inte han som bodde där, och Axel kände långt ifrån alla som under kvällen droppade in för att gå på konsert i hans vardagsrum. En av kvällens artister var Lisa Pedersen:

Jörgen Kjellgren – som du kunde läsa om här på bloggen häromdagen – spelar i sommar hemma hos folk som (vågar) öppna dörren. Och Foo Fighters valde under våren att spela i garage istället för på stora arenor.

I samband med Vetenskapsfestivalen i maj förvandlade 42 forskare det omdiskuterade Göteborgshjulet till en vetenskapsroulette. De tog plats i varsin gondol – som rymmer max fem personer – och berättade under den 15 minuter långa färden om sina forskningsresultat på ett lekfullt och förståeligt sätt. Folklig exklusivitet när den är som bäst.

Och i Paris är Rachel Khoo kock på stadens minsta restaurang. Den heter La petite cuisine à Paris, och har ett bord för två. I arbetet med att skapa en kokbok bjuder Rachel på fransk lunch (det innebär tre rätter och vin) två gånger i veckan. Men glöm det där med väntelista och ringa-och-boka; den som vill få chansen att komma dit gör smart i att prenumerera på hennes nyhetsbrev (och hoppas på det bästa).

I slutet av augusti, när den här bloggen fyller 5 år, tänker jag bjuda hem så många av er som möjligt till vår lägenhet i Bagaregården i Göteborg. Det kommer att bli en avslappnad vardagsrumsföreläsning med lite vin och lite mingel. Snart dyker det upp en möjlighet att anmäla sig till den 23 augusti (håll utkik här på bloggen). Just nu grunnar jag mest på hur många – eller hur få – som går in i ett vardagsrum innan syret tar slut.

Och medan jag tänker på det kan du fundera på hur du och de varumärken som du jobbar med kan nyttja det mindre sammanhanget för att skapa mötesplatser, upplevelser och glädje för dina vänner och konsumenter. Det mesta är ännu ogjort.

***

Tack till Fredric Alqvist och Eric Lindesvärd för värdefulla tips till det här inlägget.